publicerad: 1924
FIL fi4l, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -ar ((†) -er BtÅboH I. 13: 302 (1638: handfijler)).
Ordformer
(fil 1685 osv. fiil (fijl, fihl, fjhl) 1538 (: fijlspån)—1746 (: fiilspån). fyl 1654 (: Fylspänarna)—1681. fill 1769 (: fillbänck). fijll 1538—c. 1580)
Etymologi
[fsv. fil, liksom d. fil av mnt. vīle, motsv. fsv. fäl, ä. d. fel, fæl, fht. fihala (t. feile), feng. fēol, fīl (eng. file); av ovisst urspr.; jfr isl. þél, fil, ävensom FILA]
1) för bearbetning av föremål gm successivt avrivande av smådelar från deras yta avsett värktyg bestående av ett (på ett skaft sittande) stångformigt stycke härdat stål l. dyl., försett med ett l. två (varandra korsande) system av parallella (med mejsel huggna) vassa upphöjningar (”grader”, ”tänder”); i icke fackmässigt spr. äv. om rasp. Enkelgradig fil, dubbelgradig fil. Fyrkantiga, trekantiga, runda, halvrunda, flata, grovhuggna, finhuggna filar. VarR 39 (1538). (Diamanten) ståår emoot Eeld, Hamrar, Filar, Tänger. Spegel GV 287 (1685). Velint satte sig åther igen i sin smedia, tog en fijl och filade detta swärdet i små filespånar. Peringskiöld Vilk. 52 (1715). Ericsson Ur. 4 (1897). — jfr ANSATS-, ARM-, BASTARD-, BESTÖT-, BÅG-, DRIV-, FIN-, FJÄDER-, FLAT-, FYRKANT-, FÖR-, FÖRSLÄT-, GAFFEL-, GROV-, HAND-, NAGEL-, NÅL-, PACK-, POLER-, RUND-, SABEL-, SKRUBB-, SKÅR-, SLÄT-, SMÄRGEL-, SPETS-, SÅG-, URMAKAR(E)-, VALS-FIL m. fl.
2) mer l. mindre bildl.; särsk. [jfr motsv. anv. av lat. lima] med anslutning till FILA 3, i uttr. som åsyfta avslipning av ett litterärt arbete o. d. Bruka filen. Dalin Vitt. II. 6: 33 (1736). Att förkasta den vers, som icke legat många dagar under filen och blifvit väl tio gånger nagelfaren. Bergklint Vitt. 146 (1761). Den poetiska filen. Wirsén i SAH 56: 125 (1879).
1) tekn. bygel vari små smala filar fastsättas för att lättare kunna hanteras. Ett litet Skruf Stää med 2. fijlar och ehn lös fijlbåga. BoupptRasbo 1706. 2NF (1907).
(jfr FILA 1) -BÄNK. (file- 1832) bänk l. bord för filningsarbete. Grundell UnderrArtill. 222 (1705). 1 filbänk med tillhörande 3 skrufstäd. PT 1910, nr 161 B, s. 3. —
(jfr FILA 1) -DOCKA. tekn. värktyg varöver vissa gevärsdelar formas o. filas. Dalin (1851). WoJ (1891). —
-DRAG. tekn. om en fils förande över en yta en enskild gång i en riktning. Ett skickligt fildrag. UB 6: 183 (1874). —
-FISK. [efter eng. filefish] zool. hornfisk av släktet Balistes Cuv. (med den främsta taggen i ryggfenan sågad som en fil); äv. allmännare: fisk tillhörande gruppen Balistidæ Bonap., hornfisk. Lilljeborg Fisk. 3: 419 (1890). FoFl. 1910, s. 13. —
-GRAD. tekn. filtand; äv.: rad av filtänder. Eneberg Karmarsch 1: 139 (1858). Dessa uppstående eggar — filgraden .. — utgöra filens angripande delar. HbPedSnick. 101 (1890). —
-HUGG. tekn. om vart särskilt mejselslag för upphuggande av filtänder på ett filämne; av ett dylikt slag efterlämnad fördjupning. Wikforss 1: 530 (1804). 2NF 8: 188 (1907). —
-HUGGA, -ning; -are. tekn. upphugga tänder på (en fil); förse (en yta) med vassa upphöjningar liknande filtänder; nästan bl. ss. vbalsbst. samt i p. pf.; ss. vbalsbst. ofta med inbegrepp av allt arbete som tillhör framställande av filar. Knijfsmeder, Splinterlåsmakare, .. Fijlhuggare. BtSödKultH 8: 13 (1662). Filhuggning med maskin. JernkA 1883, s. 390. Bendz Hofbesl. 61 (1886). Hector Husg. 92 (1904). —
-HUGGERI1004, äv. 0104, ngn gg 3~002. (numera i sht i fråga om ä. förh.) filfabrik. Schultze Ordb. 1972 (c. 1755). Kristofer Polhem .. inrättade ett filhuggeri vid Stjärnsund. 2UB 6: 243 (1904). —
-HÄRDNING. tekn. härdning som filar underkastas, sedan filtänderna upphuggits. Weste (1807). Auerbach (1908). jfr (†): (Sv.) Filhärdning .. (t.) die Härtung des Stahls zu allerhand Feilenarbeit. Möller (1790). —
-KLOPPA. tekn. av ett par trä- l. koppar- l. blyskivor o. d. bestående infattning varmed ett arbetsstycke som är insatt mellan ett skruvstäds käftar skyddas för märken av dessas skarpa kanter. 2NF (1907). —
-KLOVE, förr äv. -KLOVA o. -KLOV. tekn. litet skruvstycke för inspännande av smärre föremål som skola bearbetas med fil. HFinlH 4: 296 (1556). För att fasthålla mycket små föremål begagnas en s. k. filklofve, hvilken hålles i venstra handen, under det man filar med den högra. ArbB 208 (1887). —
-MEJSEL. tekn. Filmejsel .. är den (mejsel), hvarmed tänderne på filar huggas. Rinman 2: 124 (1789). Zidbäck (1890). —
(jfr FILA 1) -SPÅN. (file- 1715) spån uppkommet vid filning; vanl. koll.: (i spån bestående) avfall efter filning. VarR 39 (1538). Filspån af alla slags metaller kan samlas och smältas om igen. Rothof (1762). Trådartadt, trekantigt filspån. 2UB 10: 294 (1907). jfr JÄRN-, KOPPAR-FILSPÅN m. fl. —
-STRECK. skåra efter en fil. Rinman Jernförädl. 352 (1772). Smalare glasrör afskäras på det sätt, att man med en skarp trekantig fil .. åstadkommer ett smalt filstreck. Ahlberg FarmT 106 (1899). —
-STÅL. tekn. Filstål kallas det renaste och hårdaste stål, som med förmån kan nyttjas til filar. Rinman (1788). TT 1900, M. s. 37. —
-TAND. tekn. om var särskild av de skarpa upphöjningarna på en fils yta. Almroth Karmarsch 41 (1838). —
-TÅNGE, r. l. m. tekn. benämning på den för infästning i filskaftet avsedda smala delen av en fil. JernkA 1840, s. 203. —
-ÄMNE. tekn. stycke stål avsett att bearbetas till en fil. En arbetare filar dagligen 2 till 5 dussin (filar), allt efter filämnenas storlek. Almroth Karmarsch 554 (1839).
Spoiler title
Spoiler content