publicerad: 1938
KRITTEL krit3el2, r. l. m.; best. -n; pl. krittlar.
Ordformer
(kretl- c. 1550 (: kretlört)—1863 (: kretlar, pl.). krettel 1652—1926 (: krettlar, pl.). kritel 1805—1865. krittel (-il) 1763 osv.)
Etymologi
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) körtel.
a) hos människa; i sht om uppsvälld (o. ömmande) körtel, körtelsvulst. Hårda knölar eller kretlar vthi halsen. Linc (1640; under adenes). Linné DelNat. 26 (1773). Linder Regl. 206 (1886). särsk.
β) (†) sjukdom med (starkt) uppsvällda (o. bulnade) (lymf)körtlar ss. symtom; skrofler; struma. Nordforss (1805). Thomée Blanc 1: 267 (1865). Larsen (1865).
b) hos djur. IErici Colerus 2: 10 (c. 1645). Vid ox- eller svinslagt rensas talg eller ister väl fritt från kretlar och dylikt. Zetterstrand Kokb. 24 (1863). Suneson GGrund 78 (1926).
Ssgr (†): KRITTEL-LAV. bot. laven Pertusaria dealbata (Ach.) Nyl. (vars frukter bilda stora, oregelbundna vårtor). Acharius Lich. 29 (1798). —
-ÖRT. (kretl-) växten Scrophularia nodosa Lin. (med knölformigt förtjockade ledstycken på den underjordiska stammen, vilka förr användes mot svulster o. d.), flenört. 2LinkBiblH 4: 81 (c. 1550).
Spoiler title
Spoiler content