publicerad: 1938
KVANTUM kvan3tum2; best. (mera tillf.) -tumet (RARP 6: 218 (1657), VetAH 1753, s. 227, Östergren (1931; angivet ss. sällan förekommande)) l. (vanl.) i best. anv. utan slutart. (Östergren (1931)); pl. kvanta kvan3ta2 (Svedberg ArbDek. 91 (1915; i bet. 5), Hirn JohnsBosw. 137 (1922; i bet. 2), Östergren (1931)); l. (bl. i bet. 5, men där numera oftast) KVANT kvan4t, sbst.2, r.; best. -en; pl. kvanta. Anm. När ordet styres av prep. om l. uti, användes i ä. tid ofta den lat. böjningsformen qvanto. RARP V. 1: 83 (1652), FörarbSvLag 2: 287 (1707).
Ordformer
(förr äv. q-. -tum i bet. 1—4 1655 osv., i bet. 5 1915—1935. kvant 1916 (: kvantteori), 1931—1935)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. kvantum, kvant, t., eng. o. ä. fr. quantum; av lat. quantum, n. sg. av quantus, huru stor, huru mycket. Formen kvant är (liksom dan. o. nor. kvant) en kortform till kvantum. — Jfr KVANTITET]
1) (†) vad ngt belöper sig till, viss summa, visst belopp, viss tillgång; jfr KVANTITET 4. RARP 6: 218 (1657). Den mannen (har) ett stort quantum af Cronan åthnutit. Schück VittA 2: 185 (i handl. fr. 1681). Huru myckit han hänne till ett Wijst Qwantum för sig och sina barn aff (kaplans)-lönen Wille Skrijftel(ige)n effterlåtha. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 28 (1721). Det qvantum som hon til regementet utgöra skulle. Dahlberg Lefn. 19 (c. 1755; uppl. 1911). Slögdevarornes myckenhet, och afsättningens quantum. Fennia XVI. 3: 28 (1761).
2) viss myckenhet l. mängd l. del av ngt (som angives gm ett följande, numera vanl. icke av prep. styrt sbst. l. gm första ssgsled l. som underförstås), parti, kvantitet (i bet. 6). Det behövs ett visst kvantum mod för att framställa en sådan begäran. Ett quantum af alle donerade Godz ifrå A:o 1633. RARP V. 2: 61 (1655). Åtskillige Bönder .. (hava) til salu sågat öfver det quantum, som efter Förordningarne tillåtit är. Bergv. 2: 4 (1736). Kol .. blef en ständig utskyld och utgick med ett visst kvantum. NoraskogArk. 5: 28 (1904). De kvanta han förmådde inmundiga av den kära drycken (dvs. te). Hirn JohnsBosw. 137 (1922). — jfr ARBETS-, BEVIS-, SKÖRDE-, STRAFF-, TILLVÄRKNINGS-KVANTUM m. fl.
3) [jfr lat. quantum satis] (ngns) beskärd(a) del, ranson. Jag har fått mitt kvantum. FörordnMåhlMåttVigt 29/5 1739, s. A 4 a. Östergren (1931). — jfr MÅNADS-KVANTUM.
4) filos. (ngt som har) storlek l. kvantitet (i bet. 3 b); jfr KVANTITET 7. Ehrenheim Phys. 1: 233 (1822). Borelius Metaf. 27 (1883). Rummets natur: utsträckning, kvantum. Rydberg Varia 97 (1894). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 109.
5) fys. enligt kvantteorien: den minsta mängden av strålningsenergi i en utsänd ljuskvalitet (använd ss. enhet vid kvantitativ bestämning av strålningsenergi). Svedberg ArbDek. 91 (1915). NoK 126: 81 (1935). — jfr ENERGI-, LJUS-KVANTUM l. -KVANT.
-MEKANIK. (kvant- 1927 osv. kvanta- 1933. kvantum- 1931) benämning på den ytterst i Plancks kvantteori bottnande nya atommekanik (l. atomfysik) som utvecklats efter 1925, då den grundlades av den tyske fysikern W. Heisenberg. Kosmos 1927—28, s. 155. SvD(L) 1931, nr 38, s. 10. Kosmos 1933, s. 5. —
-TEORI. (kvant- 1916 osv. kvanta- 1922—1937. kvantum- 1931—1933) [efter t. quantentheorie] av den tyske fysikern M. Planck år 1900 uppställd teori enligt vilken ljusstrålningens emission icke sker kontinuerligt utan diskontinuerligt i kvanta; äv. i allmännare anv. KemT 1916, s. 149. Starck Kemi 351 (1931).
B: KVANTA-MEKANIK, -TEORI, se A.
C: KVANTUM-MEKANIK, -TEORI, se A.
Avledn.: -KVANTIG, adj. fys. till 5: som har (så l. så många) kvanta; ss. senare led i ssgr; jfr TVÅ-, TRE-KVANTIG m. fl.
Spoiler title
Spoiler content