SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KYLA ɟy3la2, v. -er, -de, -t, -d.
(pr. ind. sg. -er Ps. 1549, Kal. s. 13 a, osv. -ar NoraskogArk. 4: 203 (1719), HdlCollMed. 28/2 1746.
imper. sg. kyl Blanche En tr. upp 18 (1843) osv. kyla Scherping Cober 2: 287 (1737).
ipf. -de HH 20: 136 (c. 1565) osv. -te OxBr. 10: 98 (1628: påkylte), SDS 1918, nr 150, s. 8 (1824: förkylte).
sup. -t UrkFinlÖ II. 1: 17 (c. 1605: förköldt) osv. -at Dahlberg Dagb. 211 (1678; uppl. 1912: förkyhlat), Swedenborg RebNat. 3: 307 (1718).
p. pf. -d BOlavi 46 b (1578: förkylder) osv. -t G1R 27: 21 (1557: förkölte, pl.), KKD 3: 137 (1708: förkylte, pl.). -ad SynodA 2: 50 (1586: förkölat, n.), NorrlS 1—6: 78 (c. 1770)).
vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Linc. (1640; under refrigeratio), LexTrip. (1742), -NING; -ARE (se d. o.).
Ordformer
(kyl- 1549 osv. köl- 15281725. kiöl- 16351739)
Etymologi
[fsv. köla, sv. dial. köla (Götal.) o. kyla (Sveal.); jfr d. køle, nor. kjøle, isl. kœla, nt. kölen, t. kühlen; till ett germ. kalan, som föreligger i isl. kala (ipf. kól), kyla, o. KALL, adj. (se d. o.); jfr KOL, sbst.1, KULEN, KYL, adj., KYLA, sbst.2]
1) göra kall(are), åstadkomma sänkning av temperaturen hos (ngt), avkyla; äv. med saksubj. HH 20: 136 (c. 1565). Det lär ännu ej vara utredt, hvarföre flytande kroppar stundom kunna kylas flera grader under sin fryspunct, utan at stelna. VetAH 1790, s. 101. Med kalla dagar menas här .. sådane, som kylas af skarpa vestanvindar. Därs. 1814, s. 80. (Smedens son) plockade upp de färdiga spikarna, kylde dem i en vattenho och band dem samman i buntar. Lagerlöf Jerus. 1: 145 (1901). — jfr IS-, LUFT-KYLA m. fl. — särsk.
a) med avs. på dryckesvaror o. d. (som skola förtäras kalla): avkyla. Kyla punschen. Kölefaat, ther man köler dricka och annat vthi om Sommaren. Linc. (1640; under aquiminarium). Hans limonad var kyld med snö från Libanon. Heidenstam End. 43 (1889). Groggvirke, som stått på kylning mellan fönstren. Siwertz JoDr. 130 (1928).
b) (ny anv.) med avs. på matvaror o. d.: konservera gm frysning l. gm förvaring i rum med låg temperatur; frysa (ngt). Studier över fruset och kylt, transoceanskt kött. MeddJørdbrDep. 35 (1915; titel). Den som har för avsikt att för försäljning kyla eller på annat sätt konservera ägg. SvD(A) 1935, nr 354, s. 3.
c) (†) frysa (vatten) till is. Skogekär Bärgbo Wen. 63 (c. 1635). Så kan man .. skönia, at blåsten och särdeles wäder .. äre .. oförmögne at kyla och wända watn uti is. Block MotalaStr. 43 (1708).
d) (†) ss. vbalsbst. -ing, kylighet. (Man) skal .. hafwa all Hool och springer vppå Bijstockarna igen täpta, at Bijn icke hafwa någon Köling eller Lufft, ty tå Swärma the icke giärna ifrån Honungen. IErici Colerus 2: 111 (c. 1645).
2) framkalla l. åstadkomma en känsla l. förnimmelse av kyla l. svalka; svalka.
a) med saksubj.; äv. opers. Ps. 1549, Kal. s. 13 a. Then maat och dryck som köler och swalkar. BOlavi 94 b (1578). (Ättika) Läskar och kyler. Linné Diet. 2: 149 (c. 1750). Pärlor kyla hennes hvita hals. Lagerlöf Berl. 1: 54 (1891). Blåsten hven oafbrutet här uppe ... Det kylde skönt. Janson Lögn. 264 (1912). (den varma) mjölken följde ingen reaktion, såsom på konjak, vilken först värmer och så kyler. Furuhjelm StigOron 189 (1935). — särsk.
α) i p. pr., om läkemedel, dryck o. d.: som skänker svalka; som nedsätter kroppstemperaturen. Kölende syropper. BOlavi 175 a (1578). Kylande pulfver. Darelli Sockenapot. 92 (1760). Kylande salfva. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
β) opers., övergående i bet.: det kännes kallt l. svalt. Hon kände hur det kylde i ansigtet. Benedictsson Peng. 273 (1885). Det kyler utefter ryggen. Cederschiöld Ordlek. 74 (1910).
b) (numera föga br.) med personsubj.; äv. refl. (Den rike mannen som kommit till helvetet) begiärar nw ath Lazarus mz thz ytersta aff hans finger motte köla hans tungo. OPetri 1Post. 117 a (1528). Jag .. intog en stark drick Limonade, så väl at kyla mig med som at lindra torsten. Humbla Landcr. 232 (1740). Han kylde sin barm / Med fröjd bland vågorna svala. Östergren Dikt. 54 (1871).
c) (†) ss. vbalsbst. -ing, övergående i bet.: avkylande medel. Distillera Paddeleken, ty han är krafftig Köling emot the hetziga Skadar. IErici Colerus 1: 44 (c. 1645).
3) i fråga om luftens temperatur, opers.: det blir kallare; jfr KYLA AV, PÅ, TILL. Det kyler mot aftonen. Geijerstam Lillebr. 135 (1900).
4) skada (ngt) gm frost. — jfr FÖRKYLA.
a) med avs. på kroppsdel: förkyla, förfrysa, få frost i (ngt); äv. refl.; äv. med saksubj.: förorsaka frost i (ngt); numera bl. i fråga om utvärtes kylskada. Då hafwer hon j resan kylt sina fötter. BtÅboH I. 2: 141 (1625). Då kulit Nordan-Wäder / .. Kan kyla Hand ok Foot. Lucidor (SVS) 140 (1671). Jag har aldrig (i mitt rum) under 20 eller 18 graders varma .. för mit kyllda bröst, som ingen kyla fördraga kan. JOHagström (1764) hos Linné Bref I. 6: 262. Du står så länge ute, at du kyler dig. Sahlstedt (1773). Av allt att döma tycks Ni vid något tillfälle ha kylt huden. BrBlad 1927, nr 36, s. 10.
b) med avs. på växter o. d.: frysa, förfrysa; vanl. i pass.: bli frostskadad. En gång kylda, hålla .. (rotfrukterna) sig .. icke länge. Arrhenius Jordbr. 2: 20 (1860). En gammal iakttagelse (syntes besannas) att ”när skogen kyls, sker ingen skada å säden”. LAHT 1887, s. 321.
5) i bildl. anv. Vår Konungs Höghet .. svalkar oss, utan til at kyla oss. Dalin Arg. 2: 127 (1734, 1754). (Retoriska) blomster som qväfva tankan, utrop som kyla själen. Kellgren 3: 267 (c. 1780). Hur ungdomsblodet dock kokar öfver, / sad gamle Hilding, hur väl behöfver / det dock att kylas af årens snö. Tegnér (WB) 5: 94 (1825); jfr a. Oändligt långt blickade .. (ögonen) med .. en seende visshet som kylde Orlandos tanke. Hallström Than. 63 (1900). — särsk.
a) med avs. på sinnesstämning, känsla o. d.: göra mindre ivrig l. lidelsefull, göra sval, dämpa, avkyla. HSH 26: 37 (1616). Ingen svårhet .. kan kyla min stora lust til Krigs-väsendet. Richardson Krigsv. 1: 5 (1738). (Konungen) brukade .. kalt bad til kylande af sina begärelser. Lagerbring 1Hist. 2: 162 (1773). Det kylde hans längtan att tänka henne med var dag allt mera oformlig och ful. Siwertz Sel. 2: 40 (1920). — särsk.
α) (†) i uttr. kyla ngns lever, lugna ngn. Hammarberg Herdinn. 53 (1741).
β) (†) med avs. på vrede o. d.: stilla gm att låta den få utlösning, giva utlopp åt; äv. i uttr. kyla sitt mod o. d. på ngn, låta sin vrede gå ut över ngn. Carl IX Rimchr. 37 (c. 1600). Balck Es. 125 (1603). Kyla icke tin hitzighet, när tu straffa skalt. Scherping Cober 2: 287 (1737). Hoffmann Förnöjs. 32 (1752).
b) med avs. på färg(ton): göra kylig l. kall. I .. porträttmålningarna märker (man) en viss matt violettgrå ton, som särskildt kyler hudfärgen. SD(L) 1900, nr 312, s. 2.
Särsk. förb.: KYLA AV10 4, förr äv. UTAV. jfr AVKYLA.
1) till 1. Kolmodin QvSp. 1: 403 (1732). Kyla af en butelj vin i snö. Lindfors (1815). Regnet har kylt af luften. Meurman (1846).
2) till 2; äv. refl. Kexél 1: 451 (1795). (Efter svettbadet) kylde han af sig genom att kasta sig i en snödrifva. LbFolksk. 98 (1890).
3) till 3. Det började kyla av mot kvällen. Luften kyler af, .. natten infaller. Lindgren Ital. 156 (1896).
4) till 4: förfrysa (en lem) så att den går av l. faller bort; ofta i uttr. kyla av sig ngt, frysa av sig ngt. Kiöla Näsan och Fötterna af sig. Rudbeck Atl. 3: 424 (1698). Kyla af en tå. Weste FörslSAOB (1823). Blanche Tafl. 379 (1845).
5) till 5; äv. i pass. med intr. bet.: bli kylig(are). Wadman Saml. 1: 97 (1830). Jag blef sjelf helt varm och rörd öfver mina teckningar, men Stellan kylde af mig med en tillgjord gäsp. Bremer Grann. 1: 219 (1837). Förhållandet mellan Scholander och Zettervall kyldes af betydligt. Ahrenberg Männ. 4: 145 (1909).
KYLA BORT10 4. till 1 o. 4: avlägsna (ngt) gm köld l. frost; äv. bildl. När frukt och blommor kylas bort utaf en kaller snö. Nordenflycht QT 1745, s. 80. Bernt .. har kylt bort sitt ena öra. Koch Timmerd. 73 (1913). Vetterlund Skissbl. 139 (1914; bildl.). jfr BORTKYLA.
KYLA NED10 4 l. NER4. (i fackspr.) till 1: avkyla, sänka temperaturen hos (ngt). TT 1901, K. s. 23. Sedan måste gaserna kylas ned till så låg värmegrad som möjligt. SvSkog. 1125 (1928). jfr NEDKYLA.
KYLA PÅ10 4. till 3; opers.: det blir kallt l. kyligt. Hedin Transhim. 1: 166 (1909).
KYLA TILL10 4. till 3; opers.: det blir kallt. Framåt solsättningen, då det kylde till, tvärt som vanligt. Kræmer Orient. 89 (1866).
KYLA UT10 4. göra fullständigt genomkall; jfr UTKYLA.
1) till 1. Han kylde ut rummet fullständigt. Nordforss (1805).
2) till 2. Den kalla vinden kylde ut mig. Bremer Brev 1: 2 (1821).
3) (i vitter stil) till 5. Bremer Nina 639 (1835). Ej dessa hjertan kylas ut. CVAStrandberg 4: 200 (1857).
Ssgr (i allm. till 1; i vissa fall snarast till KYLA, sbst.2): A: KYL-ANLÄGGNING~020. konkret. SD(L) 1894, nr 252, s. 4. Kylanläggningen (ombord på de engelska slagskeppen), avsedd såväl för att nedbringa temperaturen i durkarna som för proviantens skull, .. drives på elektrisk väg. VFl. 1929, s. 98.
-ANORDNING~020. konkret. GHT 1897, nr 244, s. 1. Matvaruvagnar med kylanordning. SJ 3: 244 (1906).
-ANSTALT. (†) om kylare i redskap för brännvinstillvärkning. EconA 1807, aug. s. 78. Berzelius Kemi 5: 980 (1828).
-APPARAT. särsk. för avkylning av vätskor l. kondensering av ånga. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 97. Kylapparat för ölvört. Lindberg Ölbr. 86 (1885). LAHT 1920, s. 91.
-BEHANDLA. [snarast till KYLA, sbst.2] behandla (ngt) med avkylning. Förut ej kylbehandladt kött. HbgD 1909, nr 179, s. 2.
-BEHANDLING. [snarast till KYLA, sbst.2] jfr -BEHANDLA. 2NF 22: 1484 (1915).
-BÅT. fartyg med kylanordning för transport av matvaror o. d. LAHT 1920, s. 41.
-CELL. (i fackspr.) avdelning (”cell”) i kylhus. 2NF 37: 275 (1924).
-CYLINDER. tekn. i maskin l. apparat: rör- l. cylinderformig behållare för avkylning. VetAH 1791, s. 199 (i brännvinsapparat). TT 1901, M. s. 50 (i pappersmaskin).
(2) -DRYCK. (kyl- 1815. kyle- 1582c. 1645) (†) kylande l. svalkande dryck. PErici Musæus 5: 255 b (1582; bildl.). Slånada öl är om Sommaren een god Köledryck vthi Hetan. IErici Colerus 1: 282 (c. 1645). Lindfors (1815).
-FAT. (kyl- 1589 osv. kyle- 16401694) kärl vari ngt avkyles; i fråga om nutida förh. nästan bl. om fat vari kylröret i en destillationsapparat avkyles. SthmTb. 16/4 1589. Kölefaat, ther man köler dricka och annat vthi om Sommaren. Linc. (1640; under aquiminarium). Brenwijns panna om ½ T:a (,) Kiölfaat förtennat. BoupptSthm 22/2 1661. SFS 1908, nr 25, s. 9.
-FLÄNS. tekn. fläns på kylrör o. d. TT 1885, s. 103.
-FÖRVARING. (i fackspr.) förvaring (av matvaror o. d.) vid låg temperatur (i kylhus o. d.). 2NF 22: 724 (1915).
-HINK. (mindre br.) ishink. Öberg Makt. 1: 106 (1906).
-HUS. byggnad l. rum med anordningar för förvaring av matvaror o. d. vid låg temperatur (för konservering). Almquist Häls. 706 (1897). 2NF 33: 1242 (1922).
Ssgr: kylhus-anläggning. Kylhusanläggningarna i samband med de offentliga slakthusen. Sommarin EkonL 2: 46 (1916).
-lagra, -ing. lagra (ngt) i kylhus; särsk. i pass. Upsala(A) 1923, nr 273, s. 6.
-ägg, n. om kylhuslagrade ägg. SFS 1929, s. 910.
-INRÄTTNING~020. jfr -ANORDNING. LB 3: 675 (1906).
-KAMMARE. tekn. jfr KAMMARE, sbst.2 6. TT 1873, s. 43 (i kylmaskin). Därs. 1884, s. 78.
-KANAL. tekn. i maskin l. apparat. Väggarne vid de kontinuerliga (elektriska) ugnarne (äro) ofta försedda med kylkanaler, i hvilka kall luft cirkulerar. TT 1900, K. s. 12. —
-KAR. (kyl- 17341897. kyle- 1821) för avkylning av mat- l. dryckesvaror o. d.; äv. brygg. för avkylning av vört; äv.: kylfat. Serenius (1734; under keel). Vörten .. silas .. i kylkaret. SvKock. 211 (1837). VL 1897, nr 301, s. 2.
(4 a) -KNÖL, r. l. m. frostknöl. Hygiea 1842, s. 368. Kylknölar på händer och fötter. Langlet Husm. 946 (1884).
Ssg: kylknöl(s)-salva, r. l. f. Lindgren Läkem. (1891).
-KNÖLIG. [avledn. av -KNÖL] Kylknöliga .. fötter. Blomberg Bab. 72 (1928).
-KRUS, n. (numera föga br.) oglaserat vattenkrus (vars innehåll avkyles gm avdunstningen från kärlets yta). Liedbeck KemTekn. 245 (1863). Lundell (1893).
-KÄRL. tekn. kärl med kylmedel för kylning av inre kärl. VetAH 1791, s. 209. (Ytkondensorn vid en ångmaskin) omgifves af ett kylkärl. TT 1884, s. 163.
-LAGRA, -ing. lagra (matvaror o. d.) i kylhus o. d. Upsala 1914, nr 81, s. 4.
-LUFT. tekn. för avkylning av maskindelar o. d. TT 1900, Allm. s. 45. HantvB I. 2: 159 (1934; i motor).
-LÅDA, r. l. f. tekn. låda med anordning för avkylning. TT 1873, s. 260 (i destillationsapparat). JernkA 1905, s. 638 (i kolningsapparat).
-MANTEL. tekn. hölje om maskindel o. d. genom vilket kylmedel cirkulerar. TT 1886, s. 51. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 538. —
-MASKIN. tekn. för frambringande av låg temperatur på konstgjord väg. TT 1873, s. 45. Kylmaskiner .. hava fått stor användning i mejerier. LmUppslB (1923).
-MEDEL. i sht. tekn. jfr -LUFT, -VATTEN.
-PANNA. (kyl- 16541892. kyle- 1654) tekn. panna vari en vätska o. d. avkyles. BoupptSthm 26/7 1654. Fischerström SåckerK 15 (1791).
-PIPA, r. l. f. på brännvinsbränningsapparat: från ”hatten” utgående, långt, rakt rör som tjänstgör ss. kylare. EconA 1807, aug. s. 80. Keyland Allmogekost 2: 91 (1919).
(2) -PLÅSTER. (kyl- c. 15801902. kyle- 1538c. 1645) [jfr t. kühlpflaster] farm. kylande plåster; särsk. i uttr. vitt kylplåster, vaxplåster. VarRerV 17 (1538). 2RARP 4: 325 (1727; bildl.). Lindgren Läkem. (1902).
-POTTA. (†) porslinsskål avsedd att användas för avkylning. SvKulturb. 7—8: 80 (cit. fr. 1761). VLBibl. Bouppt. 1793.
(2) -PULVER. farm. kylande pulver. ÅgerupArk. 1761, Apoteksräkn. —
-REDSKAP~02 l. ~20. särsk. i destilleringsapparat o. d. Lyceum I. 2: 136 (1810; vid brännvinsbränning). SFS 1923, s. 182 (i bryggeri).
-RUM.
1) rum (del av hus l. fartyg o. d.) för avkylning; särsk.
a) tekn. rum där starkt upphettade produkter småningom avkylas; jfr -UGN. UB 4: 515 (1873; vid glastillvärkning).
b) (i fackspr.) rum med särskilda kylanordningar för förvaring av matvaror o. d. vid låg temperatur. TT 1879, s. 89. Slakthus med kylrum. Almquist Häls. 707 (1897).
2) tekn. om kylmantel o. d. i maskin. TT 1871, s. 277. Därs. 1898, M. s. 49. —
-RÄNNA, r. l. f. tekn. ränna varigenom upphettad produkt ledes för att avkylas. Stridsberg FrGr. 71 (1793). UB 4: 643 (1873).
-RÖR. i sht tekn. rör varigenom ngt ledes för att avkylas l. varigenom kylande vätska ledes. 2UB 7: 247 (1903). Nerén (1930). särsk. i destillationsapparat: rör vari ångan gm avkylning kondenseras. Lyceum I. 2: 138 (1810; i fråga om brännvinsbränning). HantvB I. 1: 117 (1934).
(2, 4) -SALVA, r. l. f. (kyl- 1589 osv. kyla- 1578. kyle- 1578) [jfr t. kühlsalbe] i sht farm. kylande salva; äv.: salva mot kylsår. BOlavi 156 a (1578). Dalin (1852; mot kylsår). Strandberg HudSj. 156 (1924).
(4) -SKADA, r. l. f. frostskada. Alm. 1820, s. 44. En hand med kylskador. Strandberg HudSj. 64 (1924).
(4) -SKADAD, p. adj. frostskadad. Hygiea 1853, s. 368.
-SKEPP. [jfr t. kühlschiff] (i fackspr.) i bryggeri, brännvinsbränneri o. d.: stor, flat öppen behållare för avkylning av vört resp. mäsk osv. Liedbeck KemTekn. 612 (1866). TT 1873, s. 40. jfr JÄRN-, TRÄ-KYLSKEPP.
-SKÅP. isolerat skåp för förvaring av matvaror o. d. vid låg temperatur alstrad medelst ett cirkulationssystem vari gas kondenseras l. komprimeras o. vid avdunstning resp. expansion binder o. avleder värmet hos luften i skåpet; stundom äv. om isskåp. KatalIndUtstSthm 1897, s. 73. Modern lägenhet ... Alla bekvämligheter, även kyl- och värmeskåp. GHT 1933, nr 151, s. 11 (i annons).
-SLAGEN, p. adj. [till KYLA, sbst.2 1; jfr KÖLD-SLAGEN samt t. verschlagen] jfr -SLÅ.
1) vars temperatur (hetta l. köld) blivit mildrad, tempererad; särsk. om vätska, i sht dryck. Linné Bref I. 4: 256 (1754). (Vatten till sköljning av tänderna) får aldrig begagnas .. kallt, .. utan det måste alltid vara kylslaget, samt för känsliga tänder ljumt. AHB 57: 80 (1871). Klinckowström Örnsjötj. 72 (1906).
2) kylig, sval, kall; särsk. om luft o. d. Den lätta, kylslagna luften. Samzelius Fänr. 94 (1899). Kvällen var verkligen ytterst kylslagen. SvD(A) 1932, nr 337, s. 24.
3) bildl.; jfr KYLIG 2 a. Hon var lika blek (som förr), lika stilla och lika kylslagen. Agrell Sthm 227 (1892). Hennes kylslagna värdighet mot tillfällig omgifning. Ullman FlickÄra 121 (1909).
-SLANG. (i fackspr.) slangliknande ledning för avkylning i destillationsapparat o. d. Collin Husläk. 2: 184 (1859). 2UB 7: 400 (1903).
-SLÅ, v. [till KYLA, sbst.2 1; jfr -SLAGEN] mildra temperaturen (hettan l. vanl. kölden) hos (ngt); särsk. med avs. på vätska, i sht dryck; jfr -SLAGEN 1 samt KÖLD-SLÅ. Serenius (1741). Tillhållas, at då .. den siuka af bröstsiukdom plågad är, kylslå, eller upvärma hvad till deras dryck förordnat är. HdlCollMed. 2/5 1742. Kylslå .. Låta en het vätska stå, tills den afsvalnat. Dalin (1852).
-SOND. med. För inre organer och kanaler, som mynna utåt, .. kan afkylning genom kallt vatten åstadkommas genom s. k. kylsonder, d. ä. slutna rör af silfver eller förnicklad metall med skiljda in- och utlopp. Wretlind Läk. 1: 74 (1893).
(4) -SPRICKA, r. l. f. köldspricka (i huden). De röda händernas kylsprickor. Hedenstierna Kaleid. 72 (1884).
(4) -SPRIT. i sht farm. spritblandning avsedd att användas vid kylskador. WoJ (1891).
Ssg: kylsår(s)-salva, r. l. f. Lindgren Läkem. 25 (1891).
-TUNNA, r. l. f. använd för avkylning; jfr -FAT. BoupptSthm 1686, s. 212 b (1685). DA 1824, nr 43, Bih. s. 1. —
-UGN. [jfr t. kühlofen] vid glasbruk: flamugn vari de heta glasen placeras för att småningom svalna (varigm glasets skörhet minskas). Schultze PVetA 1762, s. 19. KVogel hos Seitz Glas. 15 (1933).
-VAGN. järnv. (järnvägs)vagn med kylanordning för transport av färska livsmedel o. d. TT 1879, s. 89. Engström o. Carlson HlednTrafik. 53 (1917).
-VATTEN. (kyl- 1749 osv. kyla- 1596. kyle- 15821734)
1) tekn. vatten användt i kylanordning. Smedens kylevatn, som kylar thet heta järnet. Scherping Cober 1: 301 (1734). Kylvattnet för dieselmotorn. 2NF 37: 621 (1925).
2) (†) svalkande vätska; äv. bildl. Itt kosteligit lenande kölewatn, emoot all sticken och otoligh hoffuud. PErici Musæus 5: 30 b (1582). Echtenskaps ståndet .. (är) thet alrakrafftigasta kölawatn .. emoot then bronnan (dvs. brånaden). Balck Musæus S 5 b (1596). Lind (1749; under kühl-wasser).
Ssgr (till -VATTEN 1; i sht tekn.): kylvatten(s)-behållare, r. l. m.
-blandning. konkret; med tillsats av ngt ämne som hindrar kylvattnet (för motorfordon o. d.) att frysa. Nerén 76 (1930).
-reservoar. KrigVAH 1886, s. 66.
-VISKA, r. l. f. tekn. viska att stänka avkylande vatten med. Stål Byggn. 1: 151 (1834). Till fyren höra fyrspade, fyrspett och kylviska eller ässjekvast. Bergman Hofbesl. 65 (1905).
-VÄTSKA, r. l. f. tekn. jfr -VATTEN 1, -VATTEN-BLANDNING. KemT 1906, s. 99. Kylvätska, kylvattensblandning som fryser först vid mycket låg temperatur, 15 à 30° under 0-punkten. Nerén (1930).
-YTA. en kylanordningsyta som skall avgiva kylan; äv.: den del av en motorkylare som skall avkylas av luften. TT 1871, s. 23. Vid minsta ångbildning från kylaren (i bilen) ”justeras” (kylar-)skyddet så, att större kylyta uppstår. Nerén BilB 2: 356 (1931).
B (†): KYLA-SALVA, -VATTEN, se A.
C (†): KYLE-DRYCK, -FAT, -KAR, -PANNA, -PLÅSTER, -SALVA, -VATTEN, se A.
D: KYLNINGS-ANORDNING~020. Nerén HbAut. 1: 3 (1911; i bilmotor). Bättre kylningsanordningar vid mejerierna. Upsala(A) 1928, nr 46, s. 5.
-METOD. Olika kylningsmetoder för mjölk. LAHT 1912, s. 187.
Spoiler title