SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄRA ɟä3ra2 l. ɟæ3-, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[avledn. av KÄR I 3].
sjöt. gå l. hålla nära intill (en kust, en udde o. d.). SDS 1895, nr 453, s. 2. Hvar och en vill kära Skagen så snålt som möjligt för att desto förr komma i friare och öppnare vatten. Stenfelt Skepp. 213 (1903). Efter ett dygns välbehövlig vila gick det vidare mot nordkusten, alltjämt kärande västra stranden. Wilhelm Dvärg. 232 (1922).
Spoiler title
Spoiler content