SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LADDSTOCK lad3~stok2, förr äv. LADSTOCK, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lad- 15531755. ladd- 1677 osv. ladde- 1689. lade- 15561581)
Etymologi
[jfr t. ladestock; av LADA, v.2 2, resp. LADDA 2, o. STOCK]
käpp (av metall l. trä) varmed laddningen nedstötes i pipan av skjutvapen med framladdning resp. i borrhålen vid bärgsprängning o. d.; jfr SÄTTARE.
a) (i sht förr) till eldvapen. ArkliR 1553: 4 (1553). Drag Laddstocken i twå dragande uth och fattan medh affwugh Handen i andra taget. AntecknSaml. 12 (1677). Alm VapnH 46 (1927).
b) bärgv. Rinman 1: 347 (1788). Vid bergsprängning ske .. många olyckor .. derigenom, att man brukar laddstockar och fängnålar af jern. Berlin Lsb. 317 (1852). jfr CYLINDER-LADDSTOCK.
Ssgr (till a; i sht förr, mil.): A (†): LADDSTOCKE-GÅNG. laddstocksränna. LMil. 4: 1582 (1717).
-NAVARE. för åstadkommande av laddstocksrännor. BoupptSthm 15/2 1689.
B: LADDSTOCKS-FJÄDER. jfr FJÄDER II 1. KrigVAH 1811—15, s. 159. Laddstocken hindras från att utfalla genom laddstocksfjädern. Jochnick Handgev. 25 (1854).
-HUVUD. Å .. (laddstockens) tjockare ända är ofta en knapp af horn eller annat hårdt ämne fästad, hvilken kallas laddstockshufvudet. Hahr HbJäg. 113 (1865). Alm VapnH 109 (1927).
-HYVEL. (förr) för åstadkommande av laddstocksränna. Dalin (1853).
-RÄNNA, r. l. f. (förr) urholkning l. ränna för laddstocken på gevär. KrigVAH 1817, s. 62. Alm VapnH 46 (1927).
Spoiler title
Spoiler content