[jfr t. Lazarus, fr. Lazare; av lat. Lazarus; av gr. Λάζαρος]
namn på en sjuk o. fattig man som omtalas i en av Jesus' liknelser i NT (se Luk. 16: 19 ff.). — särsk. i bildl. o. överförd anv. (jfr Hjelmqvist BiblPersN 211 ff.(1901)).
a) (numera föga br.) övergående i bet.: fattig o. olycklig, (men from) person. Ingen wil wara Lazarus, hwar man wil iw wara then rike mannen. LPetri 2Post. S 4 a(1555). The fattiga Lazarusser. PErici Musæus 2: 148 a(1582). Gör honom hellre till en Lazarus, som din Krist älskar, än till den rike mannen! Rydberg Vap. 11(1891).
b) (i vissa trakter; i sht förr) om (i l. vid kyrka placerad) offerstock l. fattigbössa. Levander Brottsl. 32(1933).
c) (numera knappast br.) övergående i bet.: ynklig stackare. Jag led så djupt, så förfärligt .. Menniskorna förödmjukade mig; ty jag var en slags Lazarus, åtminstone i min egen föreställning. Bremer SjelfbiogrAnt. 1: 99 (1831). Jag ser nu på det nya lifvet som en räddhågad Lazarus. Wallengren Mann. 151(1895); jfr d.
d) (numera knappast br.) övergående i bet.: sjuk person; särsk. om person som lider av spetälska l. svårare hudsjukdom o. d. Satan slogh Job sielffuan, medh gruffueliga såår .., så at han war then älendigaste Lazarus på Jorden. Botvidi 24Lijkpr. e 2 a(1619, 1628). Agrell Maroco 2: 138(1797, 1807). AFSoldan(1858) hos Aho Soldan 271.
SAOB
