SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LEGERA lege4ra, ngn gg äv. -je4-, i Sveal. äv. -e3ra2 (leschèra Dalin), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(leg- 1829 osv. lig- 16441828. ligiring 1771)
Etymologi
[jfr t. legieren; av lat. ligare, binda, förena. — Jfr ALLIGERA, LEGATO, LIERA, LIGA, OBLIGAT, ävensom LIK, smal tross, o. LOJERA]
i sht metall. (vanl. gm sammansmältning) förena (två l. flera metaller) till en ensartad substans (”legering”); äv., med avs. på guld l. silver: tillsätta med sämre metall; med subj. betecknande en metall äv. refl.: blanda sig (med ngt); i p. pf. äv. med adjektivisk bet.: framställd gm dylik sammanblandning. Slätteste Gull ligeras .. medh (en viss metallblandning). Stiernhielm Arch. O 2 a (1644). Att jern .. kan legeras med titan. JernkA 1829, s. 351. Blandadt (legeradt) guld. Scheutz Bleckarb. 78 (1849). Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar .., dels brons eller järn. SFS 1917, s. 229. Med metaller legerar sig platina lätt. Starck Kemi 223 (1931). Legerat stål eller specialstål. HantvB I. 2: 80 (1934). — särsk. (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ing, konkret, om en gm sammansmältning l. dyl. åstadkommen förening av två l. flera metaller; äv. (i vitter stil) i bildl. anv. Berzelius Kemi 2: 33 (1812). Kopparen och zinken gifva tillsammans legeringar af flere olika färger. Almroth Karmarsch 52 (1838). Legeringar, såsom messing och brons. UB 2: 386 (1873). Lyckan i vår tid är en legering, där alltid en bråkdel är smärta Bergman Dröm. 66 (1904). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 204. HantvB I. 2: 74 (1934). jfr ALUMINIUM-, BLY-, BRONS-, GULD-, JÄRN-, KOPPAR-, SILVER-, STÅL-LEGERING m. fl.
Ssgr: LEGERINGS-BERÄKNING. i sht mynt. jfr -UTRÄKNING. SFS 1910, nr 62, s. 10 (vid myntning).
-STÅL. metall. stål som gm tillsättning av vissa metaller givits särskilda egenskaper, legerat stål, specialstål; motsatt: rent l. olegerat kolstål. HandInd. 453 (1926).
-UTRÄKNING~020. i sht mynt. uträkning av de mängder av olika metaller vilka skola sammansmältas för att giva en guld- l. silverlegering av för myntning fastställd beskaffenhet. SFS 1876, nr 55, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content