SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEJDARE läj3dare2, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. lejder; av holl. leider, om vissa tåg ombord; eg. samma ord som LEJDARE, sbst.1 — Jfr LEDARE]
sjöt. om tåg ombord på vilka snedsegel löpa; äv. om tåg l. smäcker ståltross som anbringas längs överkanten av en rå för fästande av råsegel; jfr LEDARE 9. Roswall Skeppsm. 1: 32 (1803). Stagsegel äro antingen tre- eller fyrkantiga och löpa på stag eller lejdare. Frick o. Trolle 78 (1872). Wrangel SvFlBok 70 (1897; för fästande av råsegel). (Jag) gled .. nerför lejdaren till skonarens däck. Renner Berge o. Lanier 77 (1930). — jfr BRAM-, JAGERS-, KLYVAR-, RÅ-LEJDARE. — särsk. om tåg anbragta på vissa ställen i tacklingen för där arbetande manskap att hålla sig uti; i ssgn LIV-LEJDARE.
Ssg (sjöt.): LEJDAR- l. LEJDARE-KAUS. ledarkaus. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
Spoiler title
Spoiler content