publicerad: 1940
Ordformer
(lev- (-f(f)v-, -f(f)u-) 1526 osv. lifv- (-ffu-) 1526—1633. läfv- 1663—1701. löff(u)- 1595—1601. — -arna 1708—1709. -arne 1620—1781. -erna 1595. -erne 1526 osv. -ärne 1526)
Etymologi
[fsv. liverne, motsv. isl. líferni; omstöpning till nordisk form av mnt. leven (se LEVEN) i anslutning till sådana bildningar som fsv. fæþerne, møþerne (isl. faðerni, móðerni); rotstavelsen har i fsv. anslutit sig till liva (se LEVA, v.1), i isl. till líf (se LIV)]
1) (†) liv; ”livhank”; livskraft. Om tu och til falsk dom får en lusta, / Tin hwdh och lefwerne skal thet kosta. Forsius Fosz 487 (1621). Vthi K. May:tz tienst .. wåga sitt lefwerne. Widekindi KrijgH 612 (1671). (Jätten) stretade mycket emot och hade, som man pläger säja, et segt lefverne som en katt. Lagerström Bunyan 2: 190 (1727). — särsk. [jfr t. leib und leben] i den allittererande förb. liv och leverne (jfr 5 a, 6), liv; särsk. i sådana uttr. som mista, våga liv och leverne (för ngn l. ngt); försvara (ngt) med liv och leverne; bringa l. komma (ngn) om liv och leverne, äv. komma (ngn) från liv och leverne, bringa (ngn) om livet; döma l. säga (ngn) från liv och leverne o. d., döma (ngn) till döden; trakta l. stå efter (ngns) liv och leverne o. d. 2Mack. 7: 37 (Bib. 1541). The wille wåga lijff och leffuerne med Kong. Göttstaff. Svart G1 129 (1561). Sagd iffrå lijff och leffwerne till dödhen. HH XIII. 1: 81 (1563). Petreius Beskr. 2: 31 (1614). Hempdgirigha Mördare, som aff ondsko .. komma någhon om lijf och leffwerne. L. Paulinus Gothus ThesCat. 66 (1631). Han är åklagad til lif och lefverne. Lind (1749). Cygnæus 6: 571 (1851). — särsk. bildl., om vad som uppehåller ngt l. är ngts ”livsnerv” o. d. När medlen och inkomsterne, som äro Riksens och Regementernes lif och lefwerne .. äro förswagade och afsöndrade, då kan ej .. Regements-kroppen länge uphållas. HC11H 9: 74 (1697).
2) (numera bl. ngn gg i religiös l. vitter stil) levnad, tillvaro, existens; levnadslopp, levnadstid; ofta svårt att skilja från 5. Luk. 21: 34 (NT 1526). (Egypterna) giorde theras (dvs. israeliternas) leffuerne bittert med swårt arbete på leer och teghel. 2Mos. 1: 14 (Bib. 1541). Låt hoppets röst, bland lefvernets bekymmer, / Till vår ande tala. Ps. 1819, 131: 3. Melissus från Samos .. Hans lefverne, politiska verksamhet och philosophiska värde. Boström 2: 14 (1838). Hellberg FrödingM 66 (1925). — jfr BONDE-, FÄLT-, HOV-, HUS-, JUNGFRU-, KLOSTER-, LANDT-, MUNK-, MÄNNISKO-, NUNNE-, PRÄST-, SJÖ-, STADS-LEVERNE m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. tillbringa sitt leverne (så l. så), tillbringa sitt liv (så l. så). OWexionius (1657) i BraheBrevväxl. II. 1: 99. Schultze Ordb. 2746 (c. 1755).
3) (†) levnadsskildring, biografi. S. Anscharii lefwerne. Örnhiälm Fört. 3 (1680). Brynolfs Kyrkoordning, som omtalas i hans lefverne, lär vara förkommen. Lagerbring 1Hist. 3: 197 (1776). BL 13: 3 (1846).
4) (†) livsuppehälle; levebröd. Iagh haffuer .. 1 1/2 åhr i upsala medh andrass informationer mitt leffuerne slititt. VDAkt. 1666, nr 69. Karlen kan förlora hela lefvernet för hennes skull. Almqvist Går an 107 (1839).
5) (i sht i religiös l. vitter stil) levnadssätt; vandel; livsföring; särsk. i uttr. föra (förr äv. ligga i) ett (så l. så beskaffat) leverne o. d. OPetri MenFall G 3 a (1526). Hoorkoner eller andra the som i slemt leffwerne liggia. G1R 6: 240 (1529). Gudh .. giffue oss nådhe til at wij måghe bettra wort syndogha liffuerne. Mess. 1531, s. B 1 b. Kräszligit lefwerne föder armood. Grubb 877 (1665). (Domkapitlet har domsrätt över präster) hwad dheras Embeten och feel widkommer, uti lära och lefwerne. FörordnRättegDomcap. 1687, § 15. (Gud befaller) att hvar och en menniska skall föra ett kyskt och ärbart lefverne. Lindblom Cat. nr 75 (1811); jfr Kat. 1878, nr 58. Må man säga vad ont man vill om ett syndigt leverne — men det är allmänbildande. Bergman JoH 55 (1926). — jfr DJÄVLA-, DYGDE-, HOR-, HORDOMS-, HUND-, SVINA-, SYNDA-, ÄNGLA-LEVERNE m. fl. — särsk.
a) i förb. liv och leverne (jfr 1 slutet, 6), liv o. levnadssätt; liv o. värksamhet. Spegel Pass. 60 (c. 1680). En sublim sedelära, ett ideal som sväfvar i molnen högt öfver menniskornas lif och lefverne. Bergstedt Clément PolEkon. XIV (1868). De befjädrade varelsernas liv och leverne har länge varit ett intressant och omhuldat studium. 2NatLiv 537 (1931).
b) (numera bl. ngn gg i vitter stil) i uttr. (i) det dagliga l. allmänna, förr äv. gemena levernet o. d., (i) det dagliga livet l. umgänget o. d.; jfr ALLMÄN V b. RP 12: 324 (1648). (De som haft) lyckan att nalkas .. (konungen) i det dagliga lefvernet. Rosenstein 3: 164 (1792). I allmänna lefvernet fattade Grefve Oxenstjerna intrycken mera lifligt än varaktigt. Tegnér (WB) 3: 239 (1819). Hellström RedKav. 110 (1933).
c) (†) övergående i bet.: uppförande, handlingssätt. (Kristiern II:s) tiranniska leffwerne och regemente. G1R 3: 324 (1526). Vti sitt löffuerne emot sin Eckta hustru. VästeråsDP 6/8 1595. SthmStadsord. 1: 66 (1637).
d) (†) pregnant: dåligt liv, klandervärdt uppförande. (Djävulen) driffuer och afförer thett wngha folkett vthi allahandha leffuerne och skalckheeth. LPetri Œc. 57 (1559).
6) (ngt vard.) oväsen; bråk; buller; stoj; larm; stundom (förstärkande) i förb. liv och leverne (jfr 1 slutet, 5 a); förr äv. (jfr 5) i uttr. hålla elakt leverne, uppföra sig vildt l. otyglat o. d., väsnas (o. regera); förr äv. vara i (så l. så beskaffat) leverne, befinna sig ngnstädes där (ett så l. så beskaffat) oväsen o. d. försiggår. (Hålla ett) fasligt, förfärligt leverne. Där blev ett (förskräckligt) leverne. ConsAcAboP 1: 451 (1650). (Han) tilltaltes, att han .. nyligen hollit elakt lefwerne och perlament för Sigfredh Erichssons port. Därs. 596 (1654). Iag har mäst blifwit tokåt vnder sådant buler och lefwerne som iag war vti. Horn Lefv. 67 (c. 1657; rättat efter hskr.). Almqvist DrJ 67 (1834). Ett lefverne, så att taket kan lyftas. SDS 1882, nr 130, s. 2. I Sunne blef det förstås ett lif och lefverne utan all ända när pråmarna lade i land. TurÅ 1910, s. 236.
Ssgr (i allm. till 2): LEVERNES-AKT. (†) livsgärning; jfr AKT, sbst.1 I 1. Grubb Wattrang A 4 b (1680). —
-BESKRIVARE. (†) författare av levnadsskildring, levnadstecknare. Ekelund 1FädH II. 2: 26 (1831). Björkman (1889). —
-BESKRIVNING. (numera bl. ålderdomligt) levnadsbeskrivning, levnadsteckning. Örnhiälm Anschar. 13 (1677). Leo Trotskis levernesbeskrivning, författad av honom själv. ST(A) 1929, nr 194, s. 18. —
-GLAS. (†) bildl., om timglas ss. symbol för ngns liv; i uttr. vända sitt levernesglas, börja sitt liv på nytt (liksom då man vänder ett timglas). Salvius BrudGrafskr. 39 (1735, 1757). —
-HISTORIA. (numera bl. ålderdomligt) levnadshistoria, levnadssaga; äv. konkretare: levnadsteckning, levnadsbeskrivning. L. Paulinus Gothus Stiernsköld C 1 b (1628). Schroderus Os. 1: 314 (1635). CGEstlander (1902) hos Runeberg 8: 139 (normaluppl.). —
-LOPP. (†) levnadslopp; äv. konkretare: levnadsteckning, levnadsbeskrivning. Swebilius SGHelmfeldt N 1 a (1678). Sidsta året af Konung Carls lefvernes låpp. Nordberg C12 2: 650 (1740). Posten 1769, s. 825 (om levnadsteckning). Dalin (1853). —
(jfr 5) -REGLA, r. l. f. (†) levnadsregel. Lundberg Paulson Erasmus Föret. 5 a (1728). Scherping Cober 2: 226 (1737). —
(jfr 5) -SÄTT. (†) levnadssätt. Brask Pufendorf Hist. 403 (1680). 2VittAH 7: 332 (1797, 1802). särsk. övergående i bet.: yrke, sysselsättning. Dalin Arg. 2: 106 (1734, 1754). När .. din handtering eller lefvernessätt är et stånd, som i sig sjelft icke är synd. Borg Luther 1: 200 (1753). —
-TID. (†) levnadstid, liv. Min lefwarnestijd har warit mäckta blandad med lycka och motgång. KKD 6: 290 (1720). Wettersten Forssa 85 (c. 1750). —
-TRÅD. (†) livstråd. De systrar, / Som spinna din lefvernestråd. Wallin Vitt. 2: 215 (1806). Stagnelius (SVS 1: 126 (c. 1815).
Spoiler title
Spoiler content