LINA li3na2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. lina, rågång, gräns mellan ägor; folketymologisk omformning av LINJE]
(i vissa trakter) gräns(linje); särsk. om riksgränsen. Midt i denna .. (uthuggning i riksgränsen) löper ”rikslinien” — ”linan” som folket kallar den — med den matematiska gränsen emellan Sverige och Norge. Kjellén SvGeogr. 67 (1900). TurÅ 1903, s. 180.
