SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1940  
LIN li4n, n. (Mat. 12: 20 (NT 1526) osv.), i södra Sv. stundom äv. r. l. m. (Verelius Herv. 86 (1672), Hörlén GSed. 206 (1914), SDS(A) 1932, nr 353, s. 13); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. (†, i bet. 3 ) = (BoupptVäxjö 1749, Därs. 1824); förr äv. (i bet. 3, ss. senare ssgsled) -LINA, f.; pl. -er l. -or (VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 4 (1583: Hoffuit lÿner), Fornv. 1910, s. 176 (1652: hufwudlynor)).
Ordformer
(lin (lien(n), li(j)n(n), lind, lyn(n)) 1526 osv. -lina 1553 (: Huffuod Liina)1675 (: Hufwudlyna). le(h)n- (i ssgr) 1533 (: lensek)1678 (: lehnwäfares). lym- (i ssgn lymfrö) AccisBSthm 1549, s. 23 a)
Etymologi
[fsv. lin, lin, linne; jfr d. lin, isl. lín, äv. (i bet. 3) lína, got. lein, fsax., fht. līn (t. lein), feng. līn (jfr eng. lin-seed, linfrö); besläktat med l. lån av lat. linum; jfr äv. (med kort i) gr. λίνον, fslav. linŭ, lit. linaĩ, pl. — Jfr GREDELIN, LINA, sbst.1, LINGERI, LINJE, LINNE, LINNEN, LINOLEUM, LINONG]
1) växt av släktet Linum Tourn., i sht om arten Linum usitatissimum Lin., vars tågor (bastfibrer) användas till förfärdigande av finare (linne)vävnader; jfr HÖR. VarRerV 34 (1538). Hampa och Lin såg man .. på några ställen (i Bredsätra socken). Linné Öl. 111 (1745). I Sverige odlas lin tämligen allmänt. Elfving Kulturv. 147 (1895). HandInd. 331 (1926). — jfr BRÅD-, DVÄRG-, HÄLSINGE-, KLÄNG-, SPRING-, TRÖSK-LIN m. fl. — särsk.
a) i uttr. åka (stora rovor och) långt lin, ss. namn på en i sht förr bruklig tävlingslek, varvid den deltagare som vid kälkåkning (i en viss backe) åker den längsta sträckan säges få (de största rovorna o.) det längsta linet det året; numera vanl. (i vissa trakter) i allmännare anv., om kälkåkning med ett flertal deltagare utan ngn inbördes tävlan. Kellgren (SVS) 6: 16 (1773). Hembygden(Hfors) 1910, s. 316. Åka långt lin. Nilsson FolklFest. 281 (1915). Därs. 289.
b) i utvidgad anv., om växter som i ngt avseende erinra om lin. — jfr BITTER-, DVÄRG-, DÅR-, GUCKU-, JUNGFRU-, VÅRFRU-LIN m. fl. — särsk.
α) i uttr. jungfru Marie l. Marias lin, se JUNGFRU 3 a δ.
β) i uttr. nyzeeländskt lin, om den från Nya Zeeland härstammande örten Phormium tenax Forst., vars tågor användas till spånadsämne. Wikström ÅrsbVetA 1831, s. 166. Jönsson Gagnv. 410 (1910).
2) ss. ämnesnamn, om (de beredda) tågorna av linets stjälkar; särsk. om de finare o. längre bastfibrerna, som vid häckling avskiljas från de sämre o. kortare. Häcklat, ohäcklat lin. Spinna lin. Dra(ga) lin(et), se DRAGA, v. I 10 g. OPetri Tb. 146 (1526; uppl. 1929). Lijn och Hampa rötas vthi Flyy (dvs. mindre vattensamlingar). Schroderus Comenius 497 (1639). 1 Liszpund reenhäcklat Lijn. OrdnLilleTull. 1687, s. B 3 a. Kvinnorna kardade ull och borstade lin (under de långa vinterkvällarna). ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 84. I ryorna ha använts ull, lin, hampa och bomull, .. allt förarbetat till garn. Sylwan Ryor 56 (1934). — jfr BATIST-, GRÅ-LIN m. fl. — särsk.
a) (†) i sammanställning med ull ss. symbolisk beteckning för spånad, vävnad, sömnad o. dylikt kvinnligt arbete. Tu manhafte Diana, / .. bespottar Lijn och Vll. Stiernhielm Fägn. 67 (1643, 1668).
b) i utvidgad anv., om annat för spinning avsett material.
α) om tågor av nyzeeländskt lin; äv. i uttr. nyzeeländskt lin (jfr 1 b β). Cook 2Resa 149 (1783). Wikström ÅrsbVetA 1846—49, s. 542.
β) (†) om spånadsmaterial framställt av nässeltågor. (Man) kan .. af store Brännätzlor .. göra ett kosteligit Lijn och så där aff fijnt Lärfft, som kallas Nättelduuk. Bromelius Lup. 68 (1687). Thunberg PVetA 1784, s. 17.
γ) om hampa avsedd för spinning; i ssgn HAMPE-LIN.
c) i oeg. anv., om visst slag av asbest som gm sin långtrådighet påminner om bastfibrerna hos lin (i bet. 1); i ssgn BÄRG-LIN.
3) i utvidgad anv. av 2, om ngt som (urspr.) tillvärkats av lin. — jfr ARME-, BRUD-, HALS-, HAND-, HUVUD-, PANN-LIN m. fl. — särsk.
a) (i vitter stil) om klädesplagg.
α) (i fråga om ä. förh.) om linne (”särk”), ofta med särskild tanke på den övre delen, som var förfärdigad av ett finare material än den nedre. SvForns. 1: 389. (Amma) hade dok om hufvudet, lin för barmen, duk om halsen (osv.). Rydberg Gudas. 204 (1887). Fatab. 1911, s. 205.
β) (i vissa trakter) (urspr. av fint linne tillvärkad) remsa (spets, band l. dyl.) som fästes under (till vissa kvinnodräkter hörande) (bind)-mössa. VRP 17/5 1736. 1. mössa med 2:ne Lin. BoupptVäxjö 1824. Knorring Torp. 1: 42 (1843; av nättelduk). Fatab. 1908, s. 9 (i Bohuslän; om förh. på 1800-talet).
γ) (†) om linning; i ssgn BYX-LINA.
b) (†) om (ljus)veke av linneväv. Linet som ryker skall han ey vthsläckia. Mat. 12: 20 (NT 1526; Bib. 1541: wekan).
4) elliptiskt för: linfrö; i ssgr.
Ssgr (Anm. I fråga om hithörande redskapsbenämningar gäller i allm., att dessa, som i sht i fråga om ä. förh. avse linberedning för hand, bibehållits för de maskinella anordningar varmed numera vanl. motsvarande arbeten utföras): A: (2) LIN-AGN. jfr AGN, sbst.2 1; vanl. i pl. IErici Colerus 2: 211 (c. 1645).
(3) -BAND. (†) linneband; äv. i oeg. anv., om bomullsband. BoupptSthm 18/12 1675. Åstrand (1855).
(2) -BAST. om tågorna i linets stjälk; jfr BAST, sbst.1 I 5. Törnsten Linnel. 3 (1787).
(1, 2) -BEREDNING. särsk. om de (i sht förr för hand, numera vanl. medelst maskiner skeende) procedurer (ss. rötning, bråkning, skäktning) varigm lin (i bet. 1) förädlas så att det kan spinnas till garn. QLm. 3: 6 (1833).
(1) -BINDA, r. l. f. växten Cuscuta epilinum Weihe, som parasiterar på lin; jfr BINDA, sbst. 4. Franckenius Spec. B 4 a (1638).
(1) -BLOMMA, r. l. f.
(2) -BLÅNOR, pl. om de sämre, kortare o. grövre tågorna, som vid häckling avskiljas från de längre o. finare. HushBibl. 1757, s. 265.
(2) -BLÅR. [fsv. linblar] linblånor. TullbSthm 1536, s. 67 b.
Ssg: linblår-garn. (-blå-) (†) (grövre o. simplare) garn spunnet av linblånor, blångarn. GripshR 1596, s. 141. ÖgCorr. 1854, nr 78, s. 4.
(2) -BOD.
1) (i sht förr) bod (se BOD, sbst.1 2), särskilt avsedd för linberedning. InventHuseby 10/3 1606. TurÅ 1912, s. 199.
2) (†) handelsbod där (produkter av) lin, hampa o. d. försåldes. BoupptSthm 30/7 1674. Jungberg (1873).
(2) -BORSTE. (i sht förr) ett slags borste varmed (skävor o.) kortare fibrer avskiljas från det häcklade linet. HushBibl. 1755, s. 323. Fatab. 1924, s. 151.
(3) -BRACKA, r. l. f. (†) (ett par) byxor av linne. SthmTb. 31/1 1592.
(1) -BRAND. (i fackspr.) ett slags sjukdom hos lin; jfr BRAND, sbst.1 I 4 d. Arenander Lin. 18 (1910).
(2) -BRUD, r. l. f. (i vissa trakter) (på visst sätt sammansnodd) tott av (till spinning färdigberedt) lin. SD(B) 1911, nr 155, s. 9 (i Ångermanl.).
(1) -BRUK. (†) linodling; jfr BRUK 8 b. Salander Gårdzf. 165 (1731). Broman HelsB 135 (1733).
(2) -BRYTA, r. l. f. (i vissa trakter samt i fackspr.) linbråka. SDS 1896, nr 63, s. 3.
(2) -BRÅK, r. l. m. (i vissa trakter) linbråka; jfr BRÅK, sbst.1 4 a. Schultze Ordb. 2777 (c. 1755). Hörlén GSed. 146 (1914).
(2) -BRÅKA, r. l. f. redskap varmed lin bråkas. Lind (1749).
(2) -BRÅKNING. (lin- 1649 osv. line- 1621) vid linberedning: knäckande o. avlägsnande av de träartade beståndsdelarna i linstjälkarna. Bergv. 1: 44 (1621).
(2) -BRÅTA, r. l. f. (i vissa trakter) linbråka. BoupptVäxjö (1828).
(3) -BYXA, r. l. f. (i fråga om ä. förh.) linnebyxa; vanl. i pl. Linc. (1640). Svensson SkånFolkdr. 100 (1935; om förh. på 1700-talet).
(1) -CELL. (i fackspr.) bastcell hos linplanta. SvSlöjdFT 1906, nr 3, s. 14.
(2) -DOCKA, r. l. f. bunt (innehållande en bestämd myckenhet) av färdigberedt lin. Lind (1738).
-DODDRA, se -DÅDRA.
(2) -DRAGA, r. l. f. (i vissa trakter) ett slags linbråka. SvSlöjdFT 1905, nr 1, s. 22.
(3) -DUK.
1) (i sht i vitter stil) linneduk. Scherping Cober 1: 165 (1734). Lagerlöf HomOd. 4 (1908).
2) sjöt. segelduk av linne. Frick o. Trolle 78 (1872).
(1) -DÅDRA, äv. -DODDRA. [hithörande växter förekomma ofta i linåkrar] bot. (ört av) växtsläktet Camelina Crantz; i sht om Camelina foetida (Schkuhr) Fr.; jfr HÖR-KÄRING, VILD-LIN. Franckenius Spec. C 4 a (1659).
Ssgr: lindådre-, äv. lindådra- resp. lindodder-gräs. (†) lindådra. Roberg Beynon 183 (1697). jfr ApotT 1739, s. 75 (: Lijndoddergräsfrö).
-kaka. i sht landt. kraftfoderkaka av avfallet vid utpressning av olja ur frön av lindådra. WoJ (1891).
(1) -FIBER. UB 6: 366 (1874).
(2) -FLAGA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) lintott; särsk. om den mängd av lin som på en gång upplindas på rockhuvudet, då man skall spinna. Schroderus Casm. 334 (1615). Topelius Läsn. 4: 194 (1871).
2) [jfr sv. dial. (Finl.) flagbräde i samma bet.] bräde på vilket linet upplägges vid spinning. Nygård Päivärinta Bild. 4: 150 (1887).
(1) -FRÖ, n. (lin- 1543 osv. line- 1563) [fsv. linfrö] (i sht i fackspr.) frukt av lin, särsk. använd till medicinskt bruk samt till framställning av olja; i sht ss. ämnesnamn. G1R 15: 207 (1543). Rothof 296 (1762).
Ssgr: linfrö(s)-dekokt. (förr) i sht med. Alm(Sthm) 1813, s. 43 (i lavemang). Lovén Anv. 72 (1838).
-extrakt. (-frö-) i handeln förekommande preparat innehållande linfrön. 2NF 11: 392 (1909).
-gröt. (i sht förr) med. använd vid påläggning av värmande omslag. Haartman Sjukd. 34 (1765). Balck Idr. 2: 604 (1887; på böld).
-kaka. (-frös- 17501834) i sht landt. foderkaka framställd av linfrön varur man pressat olja. PH 5: 2945 (1750).
-knopp. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) linfrö. Broocman Hush. 2: 73 (1736).
-knöpple. (-frös-) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll.: fröhus l. fröhylsor på lin. BoupptVäxjö 1797.
-korn. (-frös-) linfrö. VRP 1642, s. 1091.
-mjöl. (-frös- 18101902) 1) (i sht förr) farm. ett slags (i sht till grötomslag användt) mjöl beredt av linfrön som pulveriserats o. siktats genom en grov sikt. BOlavi 30 a (1578). Gentz Lindgren (1929). 2) i sht landt. fodermedel framställt av linfrön varur fett extraherats. SmålAlleh. 1883, nr 8, s. 4.
-mjölk. (-frös-) (i sht förr) med. (i folkmedicinen använd) kokt blandning av krossade linfrön o. söt mjölk. Darelli Sockenapot. 69 (1760). TLäk. 1835, s. 428.
-olja, r. l. f. (-frös- 1777) i sht tekn. linolja. PH 11: 295 (1777).
-slem. i sht farm. utdrag beredt gm extraktion av hela linfrön med kallt vatten. Haartman Sjukd. Föret. 16 (1765).
-te, n. (-frös- 1759) i sht farm. linfröslem. Haartman Sjukd. 116 (1759).
(2) -FÄRGAD, p. adj. lingul. Lind (1749; under flachs-farben).
(2) -FÄSTE. (i sht förr) redskap varpå linet fästes vid spinning; linkäpp. Fatab. 1915, s. 148.
(2) -FÄTTJA. [jfr FÄTTJE o. FITTJA] (†) knippa av oskäktat lin. Schultze Ordb. 969 (c. 1755).
(2) -GARN. (lin- 1547 osv. line- 1549) garn framställt av lin. GripshR 1547—48.
Ssgr: lingarns-lakan. (†) linnelakan. SthmTb. 18/4 1599. BoupptRasbo 1825.
-skjorta. (†) linneskjorta. BoupptSthm 12/6 1672. BoupptRasbo 1764.
(2) -GROP.
1) (i sht förr) grop avsedd för rötning av lin. HushBibl. 1755, s. 245.
2) med eldstad försedd grop över vilken linet lägges på störar för att torkas (efter rötningen) före bearbetningen. Ymer 1903, s. 185.
(2) -GRÅ. som har samma (brun)gråa färg som lin får gm (ängs)rötning. VetAH 1791, s. 305.
(2) -GRÅTT, n. lingrå färgnyans. SthmModeJ 1845, s. 95.
(1) -GRÄS. [bladen likna linets blad] (mindre br.) bot. örten Linaria vulgaris Mill., flugblomster. Franckenius Spec. C 3 b (1638). Lyttkens Ogräs 43 (1885).
(2) -GUL. som har samma gula färg som lin får gm (sjö)rötning; nästan bl. om färgen på ngns huvudhår; jfr -HÅRIG samt -LUGG. Carlén Repr. 272 (1839).
(2) -GÖL. (†) = -GROP 1. Broman Glys. 3: 68 (c. 1730). Celsius Alm. 1734, s. 29.
-HAMMARE. särsk. (i sht förr) till 2, om ett slags hammare varmed det (i bastu l. på annat sätt) torkade linet bultas (o. i vissa fall senare bråkas); äv. om av vattenkraft driven inrättning vars väsentligaste del är en dylik hammare; jfr HAMMARE, sbst.2 1 e, 2. Broman Glys. 3: 69 (c. 1730). Alm(Sthm) 1804, s. 47.
(1, 2) -HANTERING. linodling o. linberedning. VetAH 1747, s. 101.
(3) -HATT. (†) av linne. BtFinlH 4: 205 (1563). BoupptSthm 1676, s. 213 a, Bil.
(3) -HOSA, r. l. f. [fsv. linhosa] (förr) hosa av linne. KlädkamRSthm 1560 g, s. 6 a.
(2) -HUVUD.
1) (i sht i vitter stil) huvud (se d. o. 1) med lingult hår; äv. i överförd anv., om linhårig person; i sht i fråga om barn. Backman Reuter Lifv. 1: 15 (1870).
2) linfäste; jfr HUVUD 6. Knorring Skizz. I. 2: 76 (1841).
(2) -HÅR. särsk. (i sht i vitter stil): lingult huvudhår (särsk. hos barn). Dalin (1853).
(2) -HÅRIG. jfr -HÅR. Linhåriga barnungar. ÖresundP 1848, nr 9, s. 2.
(2) -HÄCKLA, r. l. f., ngn gg äv. -HÄCKEL. (-häckel 1905) redskap avsett för häckling av lin; jfr HÄCKLA, sbst.2 Linc. (1640; under echinus).
(2) -HÄCKLING. Rääf Ydre 1: 104 (1856).
(2) -HÄLLA, r. l. f. (i vissa delar av Norrland, bygdemålsfärgat) liten knippa (en handfull) lin- (stjälkar); jfr HÄLLA, sbst.3 Arenander Lin. 44 (1910).
(2) -HÄRVA, r. l. f., äv. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) -HARVA, r. l. f. (-harva c. 1730) jfr HÄRVA, sbst.2 1. Broman Glys. 3: 38 (c. 1730).
(2) -HÄSSJA, sbst.1 (sbst.2 se under LINA, sbst.1). (i sht förr) hässja varpå linkärvarna upphängas för torkning (efter skörden l. efter rötningen). Celsius Alm. 1735, s. 10.
(2) -HÄSSLA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bunt l. knippa av (två nävar bråkat) lin. Verelius 72 (1681). Rig 1934, s. 1.
(1) -HÖR. (†) bot. = -GRÄS. Bromelius Chl. 58 (1694).
(4) -KAKA. (numera föga br.) linfrökaka. PH 5: 2949 (1750). SFS 1917, s. 1173.
(1, 2) -KAM. om olika slags redskap använda vid linberedning; jfr KAM, sbst.2 1 c (α). Lind (1749; under flachs-reff; om linrepa). Fatab. 1933, s. 279.
(3) -KJORTEL. (†) av linne. BtSödKultH 12: 79 (1597). BoupptVäxjö 1798.
(2) -KLOVE. (i vissa trakter) vid linrötning användt redskap (i allm. bestående av två med slåar förbundna stänger) avsett att fasthålla linknippena vid deras nedsänkning i vatten. Arenander Lin. 36 (1910).
(2) -KLUBBA, r. l. f. (i sht förr) klubba varmed det efter rötning torkade linet klubbas (i st. f. att bråkas l. efter bråkningen). Lind (1749; under flachs-bläuel). Hellström NorrlJordbr. 424 (1917).
(3) -KLUT. [fsv. linkluter] (†) (mindre) stycke linneväv. Forsius Spec. B 1 b (1620). Knutberg PVetA 1762, s. 16.
(2) -KLYFTA, r. l. f. (i vissa trakter) ett slags linbråka, ”klyfta” (se KLYFTA, sbst.2). Lind (1749; under flachs-breche). RedNordM 1929, s. 14.
(3) -KLÄDE l. -KLÄDER. [fsv. linkläþe, isl. línklǽði] (lin- 1526 osv. line- c. 15631732) (†)
1) (-kläde) linneväv (ss. material). Luk. 16: 19 (NT 1526; Bib. 1917: linne). Een .. Köpstadh, vthi hwilken thet granneste Lijnklädhe bleff giordt. Lælius Bünting Res. 2: 43 (1588). Oldendorp 1: 128 (1786).
2) (större l. mindre) stycke linneväv, särsk. om dylikt stycke användt (o. apterat) till ngt visst ändamål, ss. sänglinne, duktyg l. klädesplagg (i sht ss. gånglinne) l. dyl. Luk. 24: 12 (NT 1526; Bib. 1917: linnebindlarna). SP 1782, nr 56, s. 4 (om gånglinne). Tavaststjerna Inföd. 154 (1887).
Ssg (†): linkläd(es)-skåp. (-kläd- 18851912. -kläde- 1688. -kläd(e)s- 17511857) linneskåp. BoupptSthm 3/10 1688. BoupptVäxjö 1912.
(3) -KLÄDNAD. (†) kläder l. dräkt av linne. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 6 (1753). Bælter JesuH 5: 511 (1759).
(1, 2) -KNIPPA, r. l. f., l. -KNIPPE. jfr KNIPPA, sbst.1 1. VetAH 1746, s. 189 (i fråga om nyss upptaget lin). Arenander Lin. 34 (1910).
(1) -KNOPP. fröhus av lin; äv. koll. Broman Glys. 3: 67 (c. 1730). Arenander Lin. 20 (1910). särsk. (†) i oeg. anv., om växtdel som påminner om en linknopp (i ovan angiven bet.); i uttr. lilla hönsegräs med linknoppar, om småväxt form av örten Arenaria serpyllifolia Lin., sandnarv (l. närstående art), vars frukter ha en viss yttre likhet med linknopp. Bromelius Chl. 6 (1694).
(1) -KNUT. [jfr t. leinknoten] (†) = -KNOPP. Schultze Ordb. 2363 (c. 1755).
(3) -KNYTNING. (†) linneknytning; jfr KNYTA, v. 5 f slutet. BoupptSthm 8/3 1682.
(1) -KNÖPPLE l. -KNÖPPEL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) linknopp. BoupptVäxjö (1838).
(3) -KRAMHANDLARE~0200. (i fråga om ä. förh.) kramhandlare som förde linnevaror. SthmStCal. 1799, s. 80. STSD 1938, nr 102, s. 10 (i fråga om förh. på 1500-talet).
(3) -KRÄMARE. (i fråga om ä. förh.) = -KRAMHANDLARE. BoupptSthm 15/3 1689. WoJ (1891).
(1) -KUMMER. (i Norrl., starkt bygdemålsfärgat) fröhus av lin. Broman Glys. 3: 105 (c. 1730).
(2) -KVARN. (i sht förr) (vattendriven) anläggning för beredning (i sht bråkning) av lin; jfr KVARN 3. Åstrand 2: 18 (1855).
(2) -KÄPP. vid spinning (med slända) använd käpp på vilken linet fästes. RedNordM 1908, s. 11.
(1) -KÄRVE. obrutet lin hopbuntat till en kärve; i sht i fråga om dylikt lin som skall rötas. Alm(Sthm) 1849, s. 43.
(3) -LAKAN. [fsv. linlakan] (†) stycke linneväv; linnelakan. OPetri Tb. 166 (1527; uppl. 1929). KOF 3: 105 (1682).
(1) -LILJA. [jfr t. flachslilie] (mindre br.) bot. liljeväxten Phormium tenax Forst., nyzeeländskt lin (jfr LIN 1 b β). Scheutz NatH 315 (1843). Svensson Kulturv. 68 (1893).
(1) -LJUNG. [sv. dial. (Södermanl.) linljung; senare ssgsleden sannol. samma ord som LJUNG, sbst.1] (i vissa trakter) agnar efter tröskad linknopp. Alm(Gbg) 1749, s. 30.
(2) -LOCK, r. l. m. (i fackspr.) = -HÄSSLA. Crælius TunaL 415 (1774).
(2) -LUGG, r. l. m. lingult huvudhår; i sht i fråga om barn. Zilliacus UtvandrH 90 (1892).
(2) -LUGGIG. jfr -LUGG; äv. bildl.: ”blåögd”, troskyldig. Den .. linluggiga idealismen. Söderhielm Brytn. 120 (1901).
(3) -LÄRFT. (†) linnelärft (ss. material l. väv). BoupptSthm 4/9 1674. Bengts Vargt. 60 (1915; om ä. förh.).
(2, 3) -MARKNAD. (förr) marknad vid vilken lin (o. linnevävnader) salufördes. SvTyHlex. (1851, 1872).
(4) -MJÖL. (numera föga br.) linfrömjöl. VGR 1807, Verif. s. 562. Wrangel HbHästv. 1472 (1887).
(1) -MÅRA. bot. örten Galium spurium Lin., som växer i linåkrar. Krok o. Almquist Fl. 1: 52 (1893).
(1) -ODLARE.
(1) -ODLING.
-OLJA, se d. o. —
(2) -PERUK. särsk. (i sht i vitter stil) i överförd anv., om linhårig person, ”linhuvud”. Blanche Våln. 304 (1847).
(1) -PLANTA, r. l. f. NF 2: 149 (1876).
(1) -PLANTERING. (lin- 1726 osv. lins- 1739) äv. konkret. Broman Glys. 1: 234 (1726). Gadd Landtsk. 1: 190 (1773; konkret).
(1) -PLOG. (†) = -ÅKER. Broman Glys. 3: 62 (c. 1730).
(2) -PUND. (i vissa trakter) ett pund av till spinning färdigberedt lin; linknippa om ett pund. Törnsten Linnel. 4 (1787). Wengelin GMinn. 143 (1893; i Bjuråker).
(3) -PÅSE. (†) linnepåse. BOlavi 12 a (1578). Rudbeck Atl. 1: 38 (1679).
(1) -REPA, r. l. f. redskap varmed linknoppen avrepas från linstjälkarna. ÅgerupArk. Bouppt. 1754.
(1) -REPE. bot. örten Lolium linicolum Al. Br. (Lolium remotum Schrank), som växer i sht i linåkrar. Alcenius FinlKärlv. 32 (1863).
(1) -RIXNA. (-refnorne, pl. best. (felaktigt för: -resnorne) 1755. -resnorne, pl. best. 1734) (†) linstjälk (som befriats från skävorna); jfr -ROXNA. Celsius Alm. 1734, s. 26. HushBibl. 1755, s. 239.
(2) -ROCK, sbst.1 (i fråga om ä. förh.) = -FÄSTE. Fatab. 1930, s. 156.
(3) -ROCK, sbst.2 (†) linnerock. Fatab. 1911, s. 88 (1781). KyrkohÅ 1905, s. 179 (1835).
(1) -ROST, r. l. m. l. f. l. n. i sht bot. den på lin förekommande rostsvampen Melampsora lini (Pers.) DC. ÅrsbVetA 1822, s. 274.
(2) -ROT. (†) om (träds) fina sugrötter l. rottågor (som påminna om lin). Ahlich 163 (1722).
(1) -ROXNA. (-röx-) (†) = -RIXNA. Salander Gårdsf. 242 (1758).
(1) -RÖTNING. om den procedur vid linberedning varigm det limämne upplöses som sammanhåller fibrerna med de vedartade delarna av strået. Lind (1749; under flachs-röste).
(3) -SAJN. (†) ett slags sars med linneinslag(?); anträffat bl. om stycke väv av dylikt slag. 2 st:r Lijn Saijn. BoupptSthm 18/12 1669.
(1) -SILKE. bot. (växt av) släktet Cuscuta Lin., särsk. arten Cuscuta epilinum Weihe, som uppträder parasitiskt på lin; jfr HÖR-SILKE. Franckenius Spec. B 4 a (1638).
(3) -SKAV. (†) linneskav. Linc. (1640; under linamentum). Lindfors (1815; med hänv. till linneskaf).
-SKORV.
1) till 1, om växter (ogräs) som förekomma i linåkrar. Schroderus Comenius 134 (1639; om linsilke). Samzelius Blomst. 40 (1760; om Spergula arvensis Lin.).
2) (†) till 3: linneskav. Linc. (1640). Hamb. (1700).
(2) -SKÄKT l. -SKÄKTA, r. l. f. (-skäkt 1861 osv. -skäkta 1750 osv.) (i vissa trakter) värktyg varmed lin skäktas, skäktkniv, skäktsvärd; äv. (o. vanl.) om med vattenkraft driven inrättning vars väsentligaste del är en skäktkniv. VetAH 1750, s. 215.
(2) -SKÄVOR, pl., äv. (med koll. bet.) -SKÄV, n. (-skäv 17491908. -skävor 1645 osv.) [fsv. linskävor] delar av linets vedartade stam som sönderbrytas o. falla av (huvudsakligen) vid linets bråkning o. skäktning. IErici Colerus 1: 93 (c. 1645).
(1) -SKÖRD.
(1) -SKÖTSEL. (numera knappast br.) linodling. Salander Gårdzf. 166 (1731). Möller (1790). LAHT 1899, s. 23.
(3) -SLARVOR, pl. (†) linnetrasor, linnelump. NorrlS 10: 37 (1635). Humbla Landcr. 420 (1740).
(1) -SNARREVA~020. (mindre br.) bot. = -BINDA. Gosselman BlekFl. 49 (1865). WoJ (1891).
(1) -SNÄRJA, r. l. f. bot. = -BINDA; förr äv. om Cuscuta europæa Lin., humlebinda. HushJourn. 1785, juli s. 529. Krok o. Almquist Fl. 1: 65 (1893).
(3) -SOCKA. (†) socka sydd av linnetyg. BOlavi 122 b (1578). BoupptSthm 22/10 1679.
(4) -SPARV. [jfr t. leinling] (†) fågeln Linnota cannabina Lin., hämpling (som gärna äter linfrön). Schroderus Comenius 153 (1639).
(1) -SPILLA, r. l. f. (†) sannol. = -GRÄS. 2LinkBiblH 4: 72 (c. 1550).
(2) -SPINNERI 1004 l. 3~002. SvT 1852, nr 165, s. 2.
(2) -SPINNERSKA. Lind (1749; under flachs-spinnerin).
(2) -SPINNING. PH 6: 3922 (1756).
(2) -SPÅNAD.
1) (mindre br.) linspinning. EconA 1807, juni s. 5. LoW (1889).
2) (i vissa trakter) konkret: spunnet lin. QvinlHemsl. 17 (1880).
(2) -STAMP. (förr) stampvärk för bearbetning av lin. Bennet Lin. B 3 a (1738).
(2) -STAV; pl. -ar. = -KÄPP. Möller Jordbr. 174 (1881).
(1) -STEG. [sv. dial. (Ångermanl.) linsteg] (i Ångermanl.) = -KÄRVE. Arenander Lin. 27 (1910).
(1) -STJÄLK, förr äv. -STJÄLKE. (-stjälke 1674) Jos. 2: 6 (Bib. 1541).
(3) -STRUMPA. (förr) ett slags benkläder av linnetyg l. (senare) stickade av linnegarn. KlädkamRSthm 1585 c, s. 4 b. Osbeck Resa 18 (1751, 1757). Svensson SkånFolkdr. 228 (cit. fr. 1810).
(1) -STRÅKE l. -STRÅKA, r. l. f. (i vissa trakter) = -REPA. Celsius Alm. 1734, s. 24.
(1) -STÄNGEL.
(1) -SYNKE. (-sönke) [sv. dial. (Ångermanl.) linsönke] (i vissa trakter) = -SÄNKE. SD(B) 1911, nr 155, s. 9 (i Ångermanl.).
(1) -SÅDD.
(3?) -SÄCK. (†) säck av linne? En lensek, som .. (hon) stall fraa Hakon Benctsson. JönkTb. 125 (1533). Därs. 129 (1534).
(1) -SÄD. (†) linfrö (i koll. bet.). Alm(Gbg) 1749, s. 32. Schultze Ordb. 4005 (c. 1755).
(1) -SÄDE. (†) linodling. 2RARP 5: 3 (1727). Uppl. 2: 55 (1903; efter handl. fr. 1769).
(2) -SÄNKE, n., förr äv. -SÄNKA, f. ställe i vatten (ss. tjärn) där lin nedsänkes för rötning; äv. om lin nedsänkt på dylik plats. VDAkt. 1657, nr 290. Broman Glys. 3: 68 (c. 1730; om nedsänkt lin).
(3) -SÖM, r. l. m. (†) linnesömnad. NJournD 1854, s. 16. Verd. 1883, s. 53.
(3) -SÖMNAD. (†) linnesömnad. NJournD 1854, s. 14. SDS 1894, nr 417, s. 3.
(2) -TONAD, r. [sv. dial. (Skåne) lintonad] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sammanfattande beteckning för lin o. hampa (ss. spånadsämnen). Campbell SkånBygd. 211 (cit. fr. 1738).
(1) -TOSKA. (†) växt av släktet Cuscuta Lin. 2LinkBiblH 4: 68 (c. 1550; sannol. om Cuscuta epilinum Weih.).
(2) -TOTT l. -TOTTE l. (i vissa trakter, i sht i Finl.) -TOTTA. särsk.
1) om den mängd lin som på en gg fästes på linfästet för spinning. VarRerV 34 (1538).
2) (i vitter stil) om linhår; äv. i överförd anv., om linhårig person; i sht i fråga om barn. Beckman Amer. 1: 151 (1883).
(3) -TRASA, r. l. f. (†) linnetrasa. Broocman Hush. 3: 10 (1736). BoupptVäxjö 1855.
(3) -TRÅD. (i sht i fackspr.) spunnen av lin. Risingh LandB 59 (1671).
(3) -TRÖJA. (†) linnetröja. BoupptVäxjö 1817.
(3) -TYG, sbst.1 (†) linne(väv). KlädkamRSthm 1650, s. 198. 7. allnar spräklott lintygh. BoupptSthm 1680, s. 326 b, Bil. (1679). VGR 1736, s. 147.
-TYG, sbst.2, se LINNTYG.
(2) -TÅGA, r. l. f.; förr äv. -TÅG, n. linfiber; i pl., förr äv. (i formen -tåg) koll., ss. benämning på rent lin, motsatt: linblånor. GripshR 1551. Orrelius 219 (1797). VBygd(Hall.) 1923, s. 22.
(1) -TÅTEL. (i vissa trakter) = -REPE. Rietz 772 (1866; i Smål.).
(3) -VANT. [efter t. leinwand] (†) koll.: linnevaror. KlädkamRSthm 1565 c, s. 23 a.
(3) -VAR, n. (lind-) (†) örngott av linne. Fatab. 1913, s. 32 (1678).
(1) -VAX. (i fackspr.) ett slags vax som finns i stjälken av lin. Euler Växtk. 1: 42 (1907).
(3) -VEKE. (†) veke gjord av linneväv. Kalm VgBah. 189 (1746).
(2) -VIT. särsk. (i vitter stil) till 2, om huvudhår: gulvit ss. (till spinning färdigberedt) lin; i sht i fråga om barn; jfr -GUL. Lagerlöf Holg. 2: 415 (1907).
(2) -VRÄKARE. (förr) tjänsteman vid linvräkeriet. 2RARP 2: 470 (1723). SFS 1830, s. 682.
(2) -VRÄKERI(ET)1004(0) l. 3~002(0). (förr) statsinstitution med uppgift att övervaka att det lin som utskeppades från Sverge var av fullgod beskaffenhet o. att underhaltigt lin kasserades (”vräktes”) o. beslagtogs. SthmStadsord. 2: 105 (1695).
(2) -VÄRK, n. (†) linnegarn? 2Krön. 3: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: vitt garn). Schenberg (1739).
(1) -VÄRVA, f. (-hwerfwa) (†) = -BINDA. Tillandz D 4 a (1683).
(2) -VÄV. (†) väv förfärdigad av lingarn, linneväv, linne. DombGodegård 6/7 1599. WoJ (1891).
Ssgr (†): linvävs-byxor, pl. BoupptVäxjö 1825.
-pergament. konstgjort, av linne förfärdigat pergament, användt till kartor, målningar o. tapeter. Dalin (1853). WoJ (1891).
(3) -VÄVARE. (förr) man som vävde linnevaror. VarRerV 14 (1538). 2SvKulturb. 7—8: 234 (1937; om förh. 1805).
Ssg (förr): linvävar(e)-ämbete. RP 3: 15 (1633).
(3) -VÄVERI. (†) (yrkesmässig) värksamhet att väva linnevaror; äv. konkret, om lokal för dylik värksamhet, linnefabrik. Stiernman Com. 1: 716 (1619). Weste (1807). Schulthess (1885; med hänv. till linnefabrik).
(3) -VÄVERSKA. [fsv. linvävirska] (förr) kvinna som väver linnevaror; äv.: linvävares hustru. SthmTb. 2/3 1590. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
(3) -VÄVNAD. (†) (yrkesmässig) värksamhet att väva linnevaror; äv. konkret, om dylika varor. PH 5: 3638 (1754). TT 1898, Allm. s. 61 (konkret).
(3) -VÄVNING. (†) (yrkesmässig) värksamhet att väva linnevaror. Celsius HushAlm. 1740, s. 7.
(1) -VÄXT.
1) (†) abstr., om linets (större l. mindre) förmåga att växa (i olika jordarter), linets växande l. trivsel; linodling; linskörd. IErici Colerus 1: 104 (c. 1645). Til befrämjande här i Riket af Lin- och Hampe-växten. PH 6: 3922 (1756). Alm(Lund) 1781, s. 44.
2) bot. växt av familjen Linaceæ; i pl. äv. ss. namn på denna familj. Holmström Naturl. 1: 122 (1888).
(1) -ÅKER. (i sht förr) Salander Gårdzf. 104 (1727).
(2) -ÅL. [larven förekommer ofta i vatten där rötning av lin försiggår] (i fackspr.) om nejonögats (i sht flodnejonögats) larv (som förr betraktades ss. en särskild djurform, Ammocoetes branchialis Lin.). Linné SystNat. 40 (1748). Hammarström Sportfiske 321 (1925).
(2) -ÄRLA. (i vissa trakter) gulärla (vars färg påminner om färgen hos färdigberedt lin). Ericson Fågelkås. 2: 37 (1907).
(1) -ÖRT. (†) bot.
1) = -DÅDRA. Wikforss 2: 57 (1804). Dalin (1853).
B (†): LINE-BRÅKNING, -FRÖ, -GARN, -KLÄDER, se A.
(3) -RÄNNING. ränning av lingarn. 2 st ullvepor med line rändning. BoupptRasbo 1766.
(3) -VANTE. vante av lingarn. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 80.
C (†): LINS-PLANTERING, se A.
Spoiler title