-LÄND ~län2d l. -LÄNDT ~län2t, p. adj.1
Etymologi
[avledn. till LAND resp. till ssg vari detta ord ingår ss. senare led]
ss. senare ssgsled; om landområde o. d.: som är så l. så beskaffad med avs. på de allmänna naturförhållandena, jordmån, terräng, läge, höjd över havet, växtlighet o. d.; jfr BACK-, BÄRG-, FROST-, HÖG-, LÅG-, SID-LÄND(T), ävensom FLACK-, KLIPP-, LER-LÄNDT m. fl.
