SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANDERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. mandieren, fr. mander; av lat. mandare, trol. till manus, hand (jfr MANUELL), o. dare, giva. — Jfr KOMMENDERA, KONTRAMANDERA, MANDAT, sbst.2]
(†) anmoda, befalla, påbjuda. OxBr. 10: 329 (1632). VDAkt. 1736, nr 152.
Spoiler title
Spoiler content