SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANDAT manda4t (i vers — ∪ Brasck TyKr. E 1 a (1649)), sbst.1, r. l. m. l. f. (Lind (1749) osv.) ((†) n. Verelius Gothr. 183 (1664), Achrelius Dan. E 4 b (c. 1690)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[möjl. folketymologisk omtydning av MANDAT, sbst.2, efter MAN, sbst.2, o. DAT; jfr MANNA-DAT]
(numera bl. ngt vard.) bedrift, bragd, dåd, stordåd; numera ofta ironiskt. Brasck TyKr. E 1 a (1649). Tänk hvad mandater han har gjordt. Dalin Vitt. II. 5: 53 (1738). Sedan han för denna mandat (dvs. fortkörning) blifvit uppkallad i poliskammaren (så osv.). SöndN 1862, nr 9, s. 3. Lagerlöf Kejs. 145 (1914).
Spoiler title
Spoiler content