SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANDEL (mànnd´l Dalin), sbst.2, r. l. m.; pl. -dlar (Schroderus Comenius 756 (1639), Schulthess (1885)).
Etymologi
[av t. mandel, antal av femton, sädesskyl med femton kärvar, mlat. mandala, femton stycken; av oklart urspr.]
(†) antal av 15 stycken. AJGothus ThesArithm. 133 (1621). Bönderne .. räckna .. genom .. Mandlar, (medh femton) och Skocker. Comenius OrbPict. 207 (1683). Jungberg (1873). Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content