SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MARSCHERA marʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera mindre br., OxBr. 5: 390 (1626), SAOL (1900)).
Ordformer
(macher- 1700. marcer- 1624—1626. marcher- 1621—1859. marchser- c. 1640. marecier- 1707. marger- 1633. marscer- 1629. marscher- 1676 osv. mars(s)er- 1630—c. 1755. marsier-, marsir- c. 1657—1690. marsker- 1800. maser- c. 1635—1755. mercher- 1730. märser- c. 1657)
Etymologi
[jfr d. marchere, t. marschieren; av fr. marcher, till marche (se MARSCH, sbst.1)]
1) mil. gå med viss bestämd steglängd o. i bestämd takt (ss. fallet är med trupp i sluten ordning under militärt kommando); äv. i fråga om längre förflyttningar av större truppstyrkor: tåga i militärisk(a) formation(er); äv. om befälhavare: framföra truppstyrka; äv. i utvidgad anv., om artilleri. Marschera med full packning. Ingen Soldat röfwe eller medh wåld tage något aff wåre Vndersåtere, anthen dhe marchera igenom Landet, eller och liggie i Besättningen, eller Lägredt. Krijgzart. 1621, § 92. Marcherer, fäller edre Pijkar förvth, marcherer, Stööt förvth. Delachapelle ExBook 73 (1669; kommandoord till pikenerare). Alt som Canonerne marcherat i file eller Colonne efter hvarandra så köra de upp i bredd (osv.). Törngren Artill. 2: 120 (1795). Kristians åsikt var, att Gustaf Adolf borde landstiga i Kammin och därifrån marschera till Stettin. HT 1918, s. 95. — jfr DURK-, KONTRA-MARSCHERA m. fl. — särsk.
a) (†) oeg., om flottstyrka: segla. Ekeblad Bref 1: 248 (1653). (Den danska flottan) lyffte anckar och marcherade åth Cöpenhambns redden. KKD 8: 141 (1700).
b) (†) ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om (viss) marsch (se MARSCH, sbst.1 1 a) l. trupprörelse. Min post .., huilken haffver Hanss Kon. May:tt i marceringen på Dynnen vedh Kockenhusen råkadh. OxBr. 5: 390 (1626). PCollin (1757) hos Linné Bref I. 5: 311.
c) i uttr. inte resonera, bara marschera o. d., se RESONERA.
2) gå i sluten, mer l. mindre militärisk ordning l. i taktfast, mer l. mindre hastigt tempo; gå raskt o. energiskt; äv. i allmännare bet.: röra sig, gå; färdas; förr äv. om åkdon o. d. (Adelsrepresentanterna skola) marchera vthi process vthur Ridderhusedt. RARP 1: 7 (1626). Dee leedige wangnarna och Hestarne som aff Tiänere sedan föras marchera alle i sin förra Ordningh igenom wattu portten. Därs. 4: 514 (1650). Låt oss till (värdshuset) Äpplet då marschera! Wennerberg 2: 124 (1847, 1882). (Kavaljererna) marschera .. under livliga åtbörder innanför damernas krets i en ring medsols. Folkdans. 44 (1923). — särsk.
a) oeg., om djur. De s. k. marscherande termiterna. UVTF 35: 18 (1886). Wiedesheim-Paul KavFullbl. 73 (1929; om häst).
b) bildl., i p. pf. i uttr. bra, raskt, inte illa marscherat! o. d., om ngt som gått raskt o. bra, särsk. i fråga om framgång i studier l. snabb befodran o. d. Sundén (1887). Det är ej illa marscherat av en fattig pojke utan relationer (att vara professor vid 33 års ålder). Rydin Minn. 28 (1929).
Särskilda förbindelser (i allm. till 1 l. 2): MARSCHERA AN. [jfr t. anmarschieren] (†) mil. till 1: i marsch rycka an (mot ngn l. ngt). OxBr. 1: 255 (1624). Med wärjan utj handen marcherade (K. XII) an uppå fienden löst. KKD 3: 206 (1711). jfr anmarschera. —
MARSCHERA AV010 4. jfr avmarschera.
1) marschera bort, avtåga, bryta upp. Sedan Matrikelen blef upläsin, marcherade hwar och een af till sitt. RARP 4: 315 (1650). KKD 3: 206 (1711).
2) (förr) mil. till 1, = avmarschera 2. Ähr defilée, marcheras af med 2 man effter wanligheten. KKD 10: 322 (1703). —
MARSCHERA BORT010 4. Carl XI (1690) i HH XVIII. 2: 70. jfr bortmarschera. —
MARSCHERA FRAM010 4. Söderman ExBook 75 (1679). jfr frammarschera. —
MARSCHERA FÖRBI010 04. Weste (1807). jfr förbimarschera. —
MARSCHERA IN010 4. TornSp. 1799, 2Ordn. s. A 4 a. jfr inmarschera. —
MARSCHERA PÅ010 4.
1) marschera fram (mot ngn l. ngt); marschera för att anfalla (ngn). Brenner Dikt. 1: 29 (1700, 1713).
2) fortsätta att marschera. Hufvudstyrkan marscherar på, tills hon uppnått avantgardet. Nordensvan Takt. 172 (1884). —
MARSCHERA TILLBAKA010 040, äv. 032. HH 20: 251 (c. 1640). —
MARSCHERA UPP010 4, äv. OPP4. marscherande begiva sig upp (eg. till högre belägen plats); särsk. (i sht mil.): på angiven plats övergå från marschformering till för visst ändamål lämplig samlingsform; äv. bildl. Och blef honum strax befalt utaf hennes m:t att marsera up på bårrgården (med sitt folk). Ekeblad Bref 1: 13 (1649; rättat efter hskr.). Så snart Hans Maij:tt lätt marchera opp 2 à 3 esqvadroner (så osv.). KKD 1: 342 (1709). Tills vidare marschera .. nybyggena upp i alla stadens utkanter i svenskt neoklassiska rader. SvD(A) 1932, nr 99, s. 6. jfr uppmarschera. —
MARSCHERA UT010 4. Bolinus Dagb. 76 (1678). Cederschiöld o. Olander SvSpr. 135 (1904). jfr utmarschera. —
MARSCHERA ÖVER010 40. Nähr broen var färdigh, lätt konungen sitt folk marsera öffver. HH 20: 255 (c. 1640). jfr övermarschera,
Spoiler title
Spoiler content