METRIK metri4k, r. l. f.; best. -en; pl. (konkret) -er.
Etymologi
[jfr dan. o. t. metrik, eng. metric, fr. métrique; av lat. (ars) metrica, motsv. gr. μετρική, substantiverat f. av lat. metricus resp. gr. μετρικός (se METRISK, adj.2)]
1) språkv., litt.-hist. o. estet. lära l. kunskap l. vetenskap om (de allmänna lagarna l. reglerna för) de rytmiska former som framträda i poesien; lära om versbyggnaden i sin helhet (rytm, versmått, rim o. d.), verslära, lära om versmåtten. Phosph. 1810, s. 92. Kræmer Metr. 2: 24 (1893).
2) konkret: framställning av l. lärobok i metrik. ConvLex. (1823; möjl. till 1). Svensk Metrik. Kræmer (1874; boktitel).
3) metrisk utformning l. (upp)byggnad, versbyggnad, versifikation (av en diktare l. hos ett poetiskt alster). Bagge Wendt 241 (1835). (Juvenalis') metrik är otadlig. GHT 1897, nr 5, s. 2.
Avledn.: METRISERA, v. [jfr eng. metricize; med avs. på bildningssättet jfr antikisera, logisera] (föga br.) giva (ngt) metrisk form, skriva (ngt) på vers; äv. intr.: skriva vers, poetisera. Studera för allting prosodien och lär dig läsa och höra vers, eljest är ju detta metriserandet bara gyckelverk. Hjärne DagDrabbn. 256 (i handl. fr. 1807). Den bästa metriserade versen förekommer i folkboken (om de sex svanorna). Landsm. 2: cxxii (1884).
