SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOBILISERA mωb1ilise4ra l. 1- l. mob1- l. 1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MOBILISATION (se avledn.).
Etymologi
[liksom t. mobilisieren av fr. mobiliser, avledn. till mobile (se MOBIL)]
1) göra rörlig; jfr MOBIL 1.
a) med. återge rörelseförmåga åt (en styvnad led). LbKir. 1: 578 (1920).
b) med. göra (sårkant) rörlig o. förskjutbar gm att löspreparera hudkanten från underlaget. LbKir. 1: 528 (1920).
c) (föga br.) med avs. på befolkningsgrupp: förorsaka omflyttning bland, sätta i omlopp. Frey 1850, s. 414. EkonS 1: 92 (1891). Därs. 368 (1893).
d) (†) förvandla fast egendom i lösören. Pfeiffer (1837). Dalin (1853).
e) ekon. göra (fastighet) rörlig(are) i marknaden därigm att intecknade skulder göras övertagbara av köpare; tillgängliggöra (ngt) i fastighetsmarknaden. Tack vare obligationsväsendet kunna fastigheterna mobiliseras och som andra varor exporteras. Fahlbeck NatFörm. 127 (1890). Herlitz Stadsförv. 1830 199 (1924).
2) mil. motsv. MOBIL 2: ställa l. försätta (armé l. visst truppslag l. viss personkategori o. d.) på krigsfot; äv. abs.: försätta stridskrafterna på krigsfot; ofta ss. vbalsbst. -ing, särsk. i uttr. allmän l. partiell mobilisering, om det förhållande att hela resp. en del av stridskrafterna försättas på krigsfot. SC 2: 267 (1821). Medan man .. i .. (vissa) tyska stater smått mobiliserade. Nordensvan Mainfältt. 2 (1894). Vid krigsutbrott mobiliseras armén. Tingsten o. Hasselrot 33 (1902). Under .. (Balkanförbundets krig mot Turkiet 1912) mobiliserade Ryssland ”på prof” mot Österrike. 2NF 23: 1509 (1916). — jfr DEMOBILISERA samt FLOTT-, FÖRSÖKS-MOBILISERING. — särsk. oeg. o. bildl.
a) i anv. som nära ansluta sig till huvudbet.: uppbåda (vissa personer l. en befolkningsgrupp); insätta (ngt) i tjänst l. drift. Quennerstedt StrSkr. 2: 237 (1913, 1919). Den kvinnliga höger- eller vildegruppen .. (har) varit svårare att mobilisera för politiskt arbete än den liberala. NordT 1926, s. 588. S. J. har .. mobiliserat hela sin vagnpark (för jultrafiken). SvD(A) 1935, nr 350, s. 5.
b) i friare anv., med avs. på kraft, intresse, egenskap o. d.: uppbåda; sätta in; låta komma till använding. EkonS 2: 267 (1897). Det på detta sätt mobiliserade frivilliga intresset (för fornminnesvård). SDS 1929, nr 197, s. 4. Alla krafter måste mobiliseras för att (osv.). SvD(A) 1933, nr 224, s. 3.
Ssgr (till 2; i sht mil.): MOBILISERINGS-AMMUNITION. avsedd att tagas i bruk vid mobilisering. BtRiksdP 1892, 4Hufvudtit. s. 45.
-AVDELNING~020. avdelning vid vissa militära förvaltningsmyndigheter som utarbetar planer för mobilisering. SFS 1907, nr 147, s. 12.
-OFFICER. officer som har att bearbeta mobiliseringsplanerna o. handlägga därmed samhöriga ärenden. SvStatskal. 1938, s. 102.
-ORDER. LfF 1873, s. 103.
-ORT. ort som utsetts för utrustning av vissa truppförband vid mobilisering; utrustningsort. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 18 (1880).
-PLAN, r. l. m. plan avsedd att följas vid mobilisering. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 19 (1880).
-TABELL. del av mobiliseringsplan uppgjord i tabellform, utvisande behovet av personal m. m. vid olika förband. BtRiksdP 1875, Saml. 1. I. 2: YttrHärordn. s. 40. —
-ÖVNING. övning som avser utrönande av krigsberedskapen hos (viss del av) krigsmakten; försöksmobilisering. KrigVAH 1884, s. 114 (i Frankrike).
Avledn.: MOBILISATION, r. l. f. med., till 1 a: behandling avseende att återge rörelseförmåga åt en styvnad led. 2NF 36: 522 (1924). jfr immobilisation.
MOBILISERBAR, adj. särsk. mil. till 2. Holmberg Artill. 4: 9 (1886).
Spoiler title
Spoiler content