SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOLNIG må3lnig2, stundom äv. mol3nig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av MOLN]
1) motsv. MOLN 1: mer l. mindre (be)täckt med moln, molntäckt, mulen; om tid: då himmeln är molntäckt. Himmeln är molnig. Det är molnigt. Molniga höstdagar. Humbla Landcr. 141 (1740; om himmeln). Molniga berg. Snoilsky 1: 50 (1869). jfr (†): En molnig storm. Celsius GVasa 110 (1774).
2) (†) bestående av l. liknande l. påminnande om moln. En molnig dimma. Celsius GVasa 188 (1774). (Ossian) förtjuser mig i sin molniga skönhet. Bremer Brev 2: 361 (1843). Hvit som en snö är den molniga ullen. Topelius NBlad 224 (1858, 1870).
3) (i fackspr.) oeg.
a) om ädelsten: som (helt l. delvis) icke är klar l. genomskinlig; jfr MOLN 3 c β. Gulgrön och molnig Topas. Cronstedt Min. 44 (1758). JournManuf. 4: 126 (1834).
b) (mera tillf.) om färgton: dimmig l. obestämd l. oklar; förr äv. om (färg på) snäckor: som har oregelbundna fläckar liknande moln; jfr MOLN 3 c γ. Retzius Djurr. 205 (1772). 2NF 31: 636 (1920).
4) om tanke, åsikt, idé o. d.: dimmig, obestämd, oklar, dunkel, svävande, vag; jfr MOLN 4. SvLittFT 1836, sp. 330. (Mysticismen) spanar efter molniga gåtor och drömbilder. Valerius 2: 273 (1841).
5) (†) om person: som är svår att komma på det klara med, svårförståelig. Leopold (1816) i TegnérPpr 72.
Avledn.: MOLNIGHET, r. l. f. särsk. (i sht meteor.) till 1, om molnens mängd o. utbredning på himmeln (över en viss plats vid viss tidpunkt), ofta angiven i en skala från 0 till 10, utmärkande det antal tiondelar av himmeln som täckes av moln, molnmängd. Växlande, tilltagande molnighet. Hildebrandsson Buchan 130 (1874). Molnigheten i ekvatorialbältet är mycket stor. Hagman FysGeogr. 180 (1903).
Ssgr (meteor.): molnighets-fördelning. NoK 60: 55 (1926).
-grad. Fennia XXXIX. 8: 49 (1917).
-observation. Carell o. Edelstam 34 (1916).
-siffra. Ymer 1924, s. 12.
-tal. = -siffra. Carell o. Edelstam 34 (1916).
Spoiler title
Spoiler content