SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MONOPOL mon1opå4l l. 1- l. 1-, l. -nå- l. -nω-, stundom -pω4l, n.; best. -et; pl. = (Sundén (1887) osv.) l. -er (Fennia XVI. 3: 60 (1761) osv.); äv. (numera nästan bl. i pl.) MONOPOLIUM mon1opå4lium osv. l. —302, n.; best. -iet; pl. -ier; förr äv. MONOPOLIE, r. l. m. l. f. Anm. Förr användes äv. den lat. pl.-formen monopolia. AOxenstierna 1: 348 (1630), Berch Hush. 28 (1747).
Ordformer
(-pol 1801 osv. -polie 1804. -polium 16281871. -polier, pl. 16601934)
Etymologi
[jfr dan. o. t. monopol, fr. monopole; jfr äv. eng. monopoly; av lat. monopolium, av gr. μονοπώλιον, till μόνος, en, ensam, o. πωλεῖν, sälja, driva handel (jfr FAL, adj.1)]
1) makt att ensam utöva viss ekonomisk värksamhet, t. ex. tillvärkning av o. handel med visst varuslag l. ombesörjande av transporter o. d., l. att utöva ett bestämmande inflytande på pris- l. omsättningsförhållanden på viss marknad. Rättsligt monopol, som grundar sig på lagstiftning; naturligt monopol, som grundar sig på besittning av (sällsynta) naturtillgångar o. d.; faktiskt monopol, som grundar sig på andra omständigheter, t. ex. stor kapitaltillgång l. leveransförmåga o. d. Få, ha skaffa sig, äv. lägga monopol på, förr äv. för l. med ngt. L. Paulinus Gothus MonPac. 777 (1628). Ett monopolium för Musik-tryck. SvLitTidn. 1815, sp. 490. De förderfliga monopolierna med säd och olja (i Italien). Atterbom Minn. 490 (1818). Wilhelm Dvärg. 138 (1922: lagt). Ett företag, som inom ett visst produktionsområde omöjliggjort all konkurrens .., fick på detta sätt monopol. NoK 134: 32 (1937). Postverket .. har monopol på brevbefordran mot avgift. SDS 1944, nr 332, s. 14. — jfr AUKTIONS-, FÖRSÄKRINGS-, HANDELS-, INFÖRSEL-, STATS-, TOBAKS-MONOPOL m. fl. — särsk.
a) om ekonomisk värksamhet. Från äldre tider var seglation på Venern et monopolium. Rosenblad PVetA 1807, s. 21. Friesen (o. Grape) CodArg. 119 (1928).
b) konkret, om det som ngn ensam har rätt att tillvärka l. driva handel med o. d. Nu .. / .. Är bäst man lemnar denna vara (dvs. ljuset) / Åt mig til Monopolium. Kellgren (SVS) 2: 341 (1792). SvFolket 5: 35 (1939).
2) konkret, om affärsföretag o. d. som bedriver viss handel l. viss tillvärkning o. d. med ensamrätt. Monopolier eller med exclusiva Privilegier försedda Fabriquer äro skadeliga för vårt Rike. SvMerc. 1: 307 (1755). Vissa monopolier kunna upsätta räntorna (på i produktion använt kapital) högre, än de eljest skulle vara. Holmbergsson Sartorius 16 (1800). SvD(A) 1935, nr 51, s. 4. — särsk. pregnant, om sv. statens tobaksmonopol. Röker du monopolets cigarrer? Östergren (1932).
3) i bildl. anv. av 1, i fråga om annat än ekonomisk värksamhet. Desse Sällskapets (dvs. Pro Sensu Communi) afsigter sägas vara .. (bl. a.): At uphäfva sig til Domare i Vitterheten, och detta, (märk beskyllningen), oaktadt Konungen stiftat Svenska Academien; likasom Konungen gifvit eller kunnat gifva denna Academie något monopolium i Vitterheten. SP 1787, nr 256, s. 4. Vill man värkligen upphäva det ortografiska monopolet, då (osv.). Verd. 1887, s. 5. Man klagade högljudt öfver .. (de preussiska gymnasiernas) monopol såsom förberedande anstalter för akademiska examina. PedT 1901, s. 389. (Den kristna tron) vill icke tillerkänna kristendomen monopol på all gudsuppenbarelse. Aulén AllmTron 24 (1923). — särsk. konkretare, övergående i bet.: ngt som ngn har ensamrätt till; ngt som är utmärkande bl. för ngn viss person. Huru kan då Eder (dvs. Vetenskapsakademiens medlemmars) frikostighet tillåta, at af Modersmålets .. prydnad lika som göra et Monopolium och en ensak? Tessin PVetA 1746, s. 5. Den katolska kyrkan har i viss mån gjort upplysningen till monopol. Verd. 1892, s. 252. Steffen Krig 1: 13 (1914).
Ssgr (i allm. till 1): MONOPOL-BOLAG~02 l. ~20. VFl. 1913, s. 34. Det gamla Ostindiska kompaniet anordnade offentliga auktioner .. på det te, som importerades av detta monopolbolag. HandInd. 423 (1926).
-FÖRETAG~002. NF 11: 261 (1887).
-POLITIK. handels- o. näringspolitik med privilegiering av enskilda storföretag; äv.: prispolitik bedriven av företag som behärska viss marknad. Heckscher EoH 155 (1922).
-RÄTT, r. l. m. ensamrätt att tillvärka l. driva handel med viss vara o. d. NordT 1892, s. 669.
-RÄTTIGHET~002 l. ~200. jfr -rätt. NordT 1892, s. 670. Rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror tillkommer uteslutande staten (monopolrättighet). SFS 1914, s. 1355.
(1, 3) -STÄLLNING. ställning ss. innehavare av monopol. EkonS 1: 64 (1891). SvD(A) 1930, nr 32, s. 7.
-VINST. vinst som en företagare erhåller i egenskap av innehavare av monopol. Monopolvinster elimineras icke genom konkurrens. Sommarin EkonL 1: 142 (1915).
Avledn.: MONOPOLISERA, v., -ing. (-icera 1765. -isera 1761 osv.)
1) till 1.
a) göra (framställningen av l. handeln med en vara o. dyl. l. en yrkesgren o. d.) till föremål för ett monopol; skaffa sig monopol på (ngt). SvMerc. 1763, s. 707 (1761). Förandet af andras talan inför rätta, eller advokatyrket, (uppfattades i Tyskland) såsom ett af staten koncessioneradt och monopoliseradt yrke. NF 1: 171 (1875). Pärlfisket (vid Tahiti) .. är icke monopoliserat av staten. SvD(A) 1930, nr 6, s. 8. särsk. (†) i förb. monopolisera bort (ngt), lämna bort (ngt) till monopol. Gosselman Col. 1: 186 (1828).
b) förläna monopol åt (ngn l. ngt). Prisen å monopoliserade skorstensfejares och hudafdragares prestationer. EkonS 1: 63 (1891). 2UB 10: 391 (1907).
c) med avs. på vara o. d.: belägga med monopol. SvMerc. 6: 701 (1761). EkonS 2: 413 (1898).
2) till 3.
a) skaffa sig ”monopol” på (ngt); förr äv. i uttr. monopolisera med ngt. Tilas PVetA 1765, s. 6. SvLittFT 1838, sp. 632. Religionsundervisningen skulle (vid 1800-talets början) vara monopoliserad i ”läroståndet”. SvH IX. 1: 40 (1908).
b) (†) förläna absolut makt åt (ngn). En monopoliserad oligarchi. SvLittFT 1838, sp. 507.
MONOPOLISK, adj. (†) till 1: monopolartad, monopol-. Monopoliska Burskaper .. äro Allmogen til last. Polhem Bet. 2: 17 (1721). Meurman (1847).
MONOPOLISM, r. (i fackspr.) till 1: strävan efter monopol; förekomst av monopol. SvD(A) 1930, nr 317, s. 4. särsk. (†) övergående i bet.: monopol. Monopolism å polisannonserna (i Posttidningen). Hellberg Samtida 8: 126 (cit. fr. 1852).
MONOPOLIST, m.||ig. (i fackspr.) till 1: innehavare av ett monopol. Lind (1749; under einzel-händler). Cassel TeorSocEkon. 291 (1934).
MONOPOLISTISK, adj. (i fackspr.) till 1: monopolartad, monopol-. JournLTh. 1811, s. 1002. Den monopolistiska prisbildningen genom truster och karteller. NTid(A) 1938, nr 61, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content