publicerad: 1945
Ordformer
(mor- 1577 osv. more- 1581. -kull 1577. -kulla 1581 osv.)
Etymologi
[ssg av MOR, sbst.3, o. ett kulla, snarast sammanhörande med sv. dial. kull, m., dovt ljud (jfr KORLA, KOLLRA, v.2, ävensom KNORLA, v.1, KNOLLRA, v.1, KNULLA, v.1); benämningen i så fall beroende på fågelns karakteristiska knortande; jfr sv. dial. moröja, nor. rugda, morkulla, ävensom MORKARA; i senare tid ofta anslutet till KULLA, sbst.3]
1) fågeln Scolopax rusticola Lin.; äv. koll.; äv. ss. maträtt. De hade morkulla till middagen. HovförtärSthm 1577 A, s. 29. Morkullan .. (är) nästan som en liten höna; brun, fläckig. Sundevall Zool. 65 (1835). Jäg. 1897, 2: 246 (koll.). TurÅ 1913, s. 149.
Ssgr (till 1): A: MORKULL-BO, n. —
-DRAG. (-kull- 1833 osv. -kulle- 1933. -kulls- 1899—1925) = -sträck. TJäg. 1833, s. 451. SDS 1899, nr 184, s. 2 (om platsen). SvD(A) 1928, nr 148, s. 7 (om fåglarna). —
-PASS, n. jäg. plats (över vilken morkullsträck passerar l. brukar passera o.) där jägare ställa sig vid morkulljakt. TurÅ 1913, s. 154. —
-SKYTTE. (-kull- 1866 osv. -kulle- 1828. -kulls- 1882) Greiff Jagt 83 (1828). Morkullsskytte på drag. TIdr. 1882, s. 46. —
-STRÄCK. (-kull- 1807 osv. -kulle- 1888. -kulls- 1748—1895) om morkullornas regelbundet återkommande flykt över vissa bestämda platser; äv. konkret, om plats l. stråk där dylik flykt äger rum l. om själva de sträckande morkullorna. VetAH 1819, s. 225. Nilsson Fauna II. 2. 2: 145 (1834; om platsen). Heidenstam Alienus 3: 102 (1892; om fåglarna). särsk. (i sht jäg.) i uttr. gå (förr äv. lura) på morkullsträck, ställa sig (resp. stå) på morkullpass för att skjuta morkullor. Linné FörelDjurr. 113 (1748). Weste 2: 965 (1807: Lura). —
-STÅND. (†) plats där morkullor uppehålla sig (under kortare tid vid flyttning). Nilsson Fauna II. 2. 2: 143 (1834). —
-UNGE. —
-ÄGG, n. (-kull- 1900 osv. -kulle- 1933)
B (numera mindre br.): MORKULLE-DRAG, -FJÄDER, -JAKT, -SKYTTE, -STRÄCK, -ÄGG, se A.
C: MORKULLS-DRAG, -JAKT, -SKYTTE, -STRÄCK, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content