SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÖDA 3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Thorild (SVS) 3: 5 (1791) osv.) ((†) -ar Laurinus JHänkelsson A 2 b (1632)).
Ordformer
(-a 1536 osv. -e (-ä) 15441634. -o (-å) 1526 (oblik form), 1587 (nom.) 1769 (: med .. mödo))
Etymologi
[fsv. möþa, motsv. d. møde (fd. møthæ), isl. mǿða; till MOD, adj.1, o. MÖDA, v. — Jfr MÖDAD, MÖDOSAM]
1) († utom i a, b α, β) om själslig upprördhet l. smärta (ångest, bekymmer o. d.) l. kroppsligt lidande l. kval; äv. allmännare: nöd, trångmål, elände; stundom i uttr. göra ngn möda, äv.: vålla ngn besvär (se d. o. II 2) l. tråka ut ngn; jfr VEDERMÖDA. Wijsheten frelsar them som hålla sigh in til henne, j frå all mödho. SalWijsh. 10: 9 (öv. 1536). (Lat.) Enecas me furcifer. (Sv.) Tu gör migh stoor mödho tin prackare. FormPuerColl. A 8 a (1559). Min bwk swäller, och gör migh wärck och mödhe. Forsius Fosz 53 (1621). The inwertes mödar och wedermödar äro sinnens och modetz krämper och rörelser, ther med wåra Affecter perturberas. Laurinus JHänkelsson A 2 b (1632). Wärdes mig thet hopp förläna, / Styrck mig i then fasta tro, / At tin (dvs. Jesus') möda war min ro. Swedberg Ps. 1694, 188: 12. Spongberg Soph. 69 (1866). — särsk.
a) (fullt br.) i sg. o. (numera i sht) pl.: besvärlighet(er); obehag; tunga; äv.: strapatser; äv. (i högre stil) i uttr. utstå (förr äv. lida) möda, (få) utstå l. genomgå obehag l. besvärligheter; förr äv. i uttr. vara ngn till möda, medföra obehag för ngn; stundom svårt att skilja från 2. Ett fälttågs, en resas mödor. Livets mödor och besvär. Så förtalde Mose sinom swär .. all then mödho som .. (israeliterna) på wäghenom hafft hadhe. 2Mos. 18: 8 (Bib. 1541). Svart G1 25 (1561: ware till möde). Rosenfeldt Vitt. 203 (1686: lijder). Kärleken fördrifver arbetets möda. Bunge Älsk. 9 (1799). Vägens mödor. UVTF 26: 61 (1880). En liten tid, vi lefva här, / Med mycken möda och stort besvär. Nu är det jul igen 36 (c. 1885; gammal danslek). Pred. 2: 21 (Bib. 1917). — jfr KRIGS-, STRIDS-MÖDA.
b) övergående i bet.: svårighet.
α) i uttr. ha möda (för) att göra ngt, ha svårt (l. svårighet) att göra ngt; numera bl. med anslutning till 2, i sådana uttr. som ha all möda (i världen) att göra ngt o. d., få anstränga sig (till det yttersta) för att kunna göra ngt. Monge äro gamla och tunga, som haffwa möda at falla på knä och kunna komma up igen. KOF II. 1: 34 (1650). Jag har ännu någon möda för att rida. Ekeblad Bref 2: 172 (1660). Jag hade all möda i världen att hålla in min hvita (häst). Hedin Transhim. 1: 255 (1909).
β) i uttr. med (största o. d.) möda (jfr 2 d), förr äv. med plats och möda, med (största osv.) svårighet, i sht förr äv.: med knapp nöd, förr äv.: ogärna; utan (ringaste o. d.) möda, utan (ringaste osv.) svårighet, förr äv.: lätt l. mycket väl; numera bl. med mer l. mindre klar anslutning till 2. Brahe Kr. 45 (c. 1585). Från Calmar slap iagh medh mödha. Prytz G1 A 4 a (1621). Icke en halföre (finns) i förråd til underhåld för (krigs-)folket .. så at Hans Maj:t utan någon möda kan förlora sina Tyska Provincier. HC11H 10: 8 (1672). VDAkt. 1739, nr 315 (: med platz och möda). Gabriel Oxenstjerna blef .. tagen til fånga och med möda på Magistratens medling lösgifven. Dalin Hist. III. 2: 11 (1762). Blott ett enda ord till, ty jag lämnar med möda detta ämne. Leopold (SVS) II. 1: 109 (1779). De andra lyckades, fast med möda, avstyra slagsmålet. Wester Reymont Bönd. 4: 272 (1924).
γ) (†) i uttr. andedräktens möda, svårighet att andas, andnöd, andningsbesvär. Schroderus Comenius 300 (1639).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan., ävensom av t. mühe o. fr. peine] i sg. o. pl.: ansträngning (av kroppsliga l. själsliga krafter); (ansträngande l. besvärligt) arbete (se d. o. 1); äv.: omak, besvär; i pl. stundom äv.: (mödosamma) göromål. Det kostade honom mycken möda att få arbetet färdigt i rätt tid. Fåfäng l. (för)spilld möda. Få l. ha lön för mödan, förr äv. ha skäl för mödan av ngt, få vederlag l. valuta (gm ngt) för sina ansträngningar l. sitt besvär; förr äv. få skam för mödan, ss. beteckning för att ngns ansträngningar komma på skam. Njuta mödans lön. Medh arbete och mödho, natt och dagh hafuom wij brukat oss. 2Tess. 3: 8 (NT 1526). Slika förrädhare skola få skam för mödhona. G1R 8: 51 (1532). Iag hafwer haft skiäl för mödon af många Runestenar, förr okunuge. Schück VittA 2: 400 (i handl. fr. 1674). Från dagens mödor glad och trött en skara landtmän kom. Runeberg 2: 43 (1848). Trött äfter dagens möda. Wulff Petrarcab. 138 (1905). Gudrun kunde inte låta bli att ge Virginie en liten, liten gliring för all den möda hon underkastade sig för biskopens besök. Wägner Silv. 29 (1924). jfr (†): Sex Herkuls mödor. Thorild (SVS) 3: 5 (1791; i bild). — jfr ARBETS-, DAGS-, MUN-, ODLINGS-, VARDAGS-MÖDA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Ingen födha, vthan mödha. Grubb 392 (1665). Löhn giör mödan lätt. Dens. 495. Dhen som spijsar en Fogel, får skarnet för mödan. Dens. 535. Ombytt arbete lättar mödan. Dens. 615; jfr 1 a. Vngdoms mödha är ålderdoms lust. Dens. 834. För mödan, får man födan. VDAkt. 1732, nr 86. Mycken möda, liten föda. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) [ofta med direkt motsvarighet i t.] i vissa uttr.
α) nedlägga (förr äv. lägga) möda på ngt (l. på att göra ngt), förr äv. lägga möda till ngt, förr äv. anlägga möda att göra ngt, nedlägga arbete på (att göra) ngt. Brask Pufendorf Hist. 408 (1680: anlade). LejonkDr. 74 (1689: här till .. möda lagt). Att vi lägge .. stor möda och flit på förgängliga och ringa ting. Carling Kempis 197 (1827). Särskild möda har nedlagts på att ge de svenska översättningarna en modern och tilltalande dräkt. TySvO IV (1932).
β) (numera bl. tillf.) påtaga (förr äv. företaga) sig ngn möda o. d., förr äv. taga sig ngn möda uppå, åtaga sig ngt (ansträngande) arbete. 2Mack. 2: 26 (Bib. 1541: oss .. företaghit). Then helighe ande haffuer sielff welat tagha sigh then mödhan vppå, til at samman sättia een kort Biblia (osv.). FörsprPsalt. 1 (Bib. 1618). Kalm VgBah. 137 (1746: påtagit sig).
γ) icke sky l. spara (förr äv. skona) ngn möda (förr äv. all möjlig flit och möda) o. d., icke sky några ansträngningar; ha all möda ospard o. d., se O-SPARD. Then ey sparde all mögelig flijt och mödhe j sitt retta kall och embete, then sadhe .. (fariséerna) han är ny Christen. Bullernæsius Lögn. 165 (1619). Dhen girige sparar ingen mööda. Grubb 746 (1665). Hans Folck skonade ingen möda. Mörk Ad. 2: 422 (1744). Huru .. (Rudbeck) aldrig skydde någon möda för att främja hvad han ansåg vara .. (universitetets) sanna bästa. Annerstedt Rudbeck Bref cxvi (1899).
δ) göra (förr äv. taga) sig (mycken) möda (med, förr äv. om ngt l. att göra ngt) l. göra sig, äv. giva sig, förr äv. taga (sig) mödan att göra ngt, anstränga sig (mycket) l. göra sig besvär l. omak (med ngt resp. med att göra ngt); äv. i uttr. ha möda med (förr äv. av) ngn l. ngt, ha besvär med ngn l. ngt. Fyretiye åår hadhe iagh mödo mz thet folcket. Psalt. 95: 10 (öv. 1536). At icke alt folcket gör sigh ther mödho om. Jos. 7: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: göra sig mödan att). Att bergsmännen ingen möda hafva af vattnet. Johansson Noraskog 3: 39 (cit. fr. 1638). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 81 (1693: tagitt den mödan att). Ehrenadler Tel. 99 (1723: tog .. sig .. den mödan at). Gör er ingen möda, jag har lärdt i Siberien at betiena mig sielf. Ågren Gell. 149 (1757). Stavenow G3 28 (1901: gifvit sig möda att).
ε) löna (förr äv. belöna l. lösa l. förtjäna) mödan, skänka lön för mödan, löna sig, tjäna någonting till; det är (icke) mödan värt (att göra ngt), ss. beteckning för att resultatet av en handling o. d. (icke) motsvarar ansträngningarna; äv. allmännare: det tjänar (icke) någonting till o. d. Då jag thetta wärck (dvs. G. II A:s egen historia) begynner twiflar jagh icke lijtet om thet mödan wärdt är. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). Grubb 756 (1665: lösa). HC11H 12: 46 (1697: belönte). Wetterbergh FårGå 50 (1844: förtjena). Hallström Händ. 220 (1927: lönat mödan).
ζ) (†) komma mödan l. sin möda vid (ngnstädes), eg.: få tillfälle att göra en ansträngning; anträffat bl. i allmännare anv.: få tillfälle, komma åt; jfr KOMMA VID I 8. G1R 16: 228 (1544). Wij .. tro, .. att han och flere sådane förräderehoop gärne giorde oss någett skalkestycke, hwar the elliest kunde komme möden widt. Därs. 532.
c) (numera bl. arkaiserande l. skämts.) om ansträngning l. arbete av övervägande intellektuell art; i sht i sådana uttr. som lärd möda, vittra mödor o. d., om (ansträngande) vetenskapligt eller konstnärligt arbete o. d. Jagh gaff mitt hierta til at wijsligha sökia och ranszaka alt thet man gör vnder himmelen. Sådana vsla mödho haffuer Gudh giffuit menniskiors barn, at the sigh ther vthi quälia skola. Pred. 1: 13 (Bib. 1541). De lärda mödors Patriarch i vårt Fädernesland. Thorild (SVS) 3: 82 (1791; om C. C. Gjörwell). För studier och vittra mödor hade .. (Jack Churchill) ingen lust. Hagberg VärldB 85 (1927). — jfr FORSKAR-, SKRIV-, STUDIE-, TANKE-, TOLKNINGS-MÖDA m. fl.
d) (ngt ålderdomligt) övergående i bet.: strävan l. bemödande; stundom äv.: omsorg. Carl IX Cat. Q 1 b (1604). Hvadan kommer .. denna onyttiga möda at upspana och utsprida Store Mäns fel? Kellgren 3: 226 (1793). Skall evigt ditt förderf (o, folk) hvar ädel möda gäcka? Tegnér (WB) 2: 65 (1811). Menniskan må med ängsligaste möda söka inrätta sin lefnad efter Guds föreskrifter. Hagberg Pred. 2: 31 (1815). Rydberg Ath. 326 (1876).
e) (tillf., i vitter stil) metonymiskt, om resultat av ngns ansträngningar l. arbete; förr äv. konkret, om litterärt alster. Då .. (en konung) på sina gunstlingar slösar statens inkomster, begår han ett stort våld, ty han bortgifver den flitiges svett och möda åt den late och onyttige. Rosenstein 3: 198 (c. 1790). Hvarje gång jag tager .. (vissa skalders) ojemförliga verk och mödor i min hand, hänsmälter jag i en salig försmak. Polyfem II. 14: 2 (1810).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.; trol. ombildning av ett icke anträffat fsv. möþi, motsv. isl. mǿði, f., avledn. av MOD, adj.1] (†) trötthet. Sjw Beswärligheter pläga gemenliga them anfechta som til Land reesa: .. 7. Mödha eller Tröttheet. Chesnecopherus RegIter B 1 a (1613). Linc. (1640; under fatigatio). Denna mannen .. hade fallit af möda och blodrösor. Reenhielm OTryggw. 264 (1691; isl. orig.: mædi).
Ssgr: A: (2) MÖD-DRYG. (möd- 1741 osv. möde- 1665. mödo- (i bet. 2) 1835)
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rädd för besvär; lat; jfr dryg 13 b. Grubb 448 (1665). Östergren (1932). Anm. Sannol. gm missförstånd anför Serenius (1741) ordet med bet.: som skryter med sin hjälpsamhet; jfr dryg 9.
2) (†) som kräver mycken möda, mödosam, arbetsam; jfr dryg 5, arbets-dryg. Det ädla, mera mödodryga än belöningsrika, undervisnings-yrket. MinnBroman 13 (1835).
-LÖS, se C.
B: (†) MÖDE-DRYG, se A.
-FULL, -KÄR, -LÖS, se C.
C (numera bl. i vitter stil): MÖDO-DRYG, se A.
(2) -FRI. (mera tillf.) fri från möda; ss. adv.: utan möda; jfr -lös 1. Mödofria åldrars ro. Lehnberg Pred. 2: 70 (c. 1800). Melin AndÖstsl. 169 (1931; adv.).
(1 a, 2) -FULL. (möde- 1631. mödo- 1821 osv.) [fsv. mödhofulder] fylld av möda; mödosam. Schück Wivallius 1: 153 (i handl. fr. 1631). Heimers vandring är mödofull. Tigerschiöld Dikt. 3: 50 (1898).
(1 a, 2) -FYLLD, p. adj. fylld av möda; mödosam. Wester Reymont Bönd. 4: 257 (1924).
(2) -KÄR. (möde- 1665. mödo- 1709) [jfr ä. d. mødekær] (†) som icke skyr ngn möda; äv. om sak: varpå ngn gärna nedlägger möda. Dygden är altijdh mödekiär. Grubb 166 (1665). Catechesen hafwer warit mig mechta mödokiär. Swedberg Cat. d 8 b (1709).
(1 a, 2) -LÖS. (möd- 16881758. möde- 1665. mödo- 1558 osv.) [fsv. möþolös]
1) som icke kostar l. är förbunden med ngn möda; i sht ss. adv.: lätt, utan möda l. arbete l. (i sht förr) utan svårighet; motsatt: mödosam; förr äv. ss. adv. i utvidgad anv.: tydligt, klart. LPetri Luther Nattw. A 6 b (1558). Intet fåås mödelöst. Grubb 109 (1665). Hvilka tvenne starcka Slott .. mödlöst vitne bära til Hälsungarnas välde öfver (Östersjön). Broman Glys. 1: 46 (1726). Then eftertäncksame Läsaren (lär) någorlunda mödlöst kunna finna, huru vår Jord skulle se vt, ther någor vore vti Månan, som henne beskodade. Wassenius Alm. 1734, s. 11. PT 1915, nr 97 A, s. 2.
2) (†) om person: som icke behöver underkasta sig ngn möda, fri från all möda. En mödolös, njutande vandrare. 2SAH 10: 280 (1822).
(1 a, 2) -RIK. (mera tillf.) mödofull, mödosam. Mödorika århundraden. Söderblom StundVäxl. 1: 148 (1898, 1909).
D (†): (1 a, 2) MÖDOS-DAG. mödosam dag. Wallin Rel. 4: 354 (1838).
Spoiler title
Spoiler content