publicerad: 1947
NISSE nis3e2, i bet. 1—3 m., i bet. 4 m. l. r., i bet. 5 r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(nise 1688. nisse 1645 osv.)
Etymologi
[sv. dial. nisse; jfr d. nisse; biform till mansnamnet NILS, NIKOLAUS]
1) (i fråga om äldre, folkliga föreställningar) övernaturligt väsen som antogs hålla till i huset o. bidraga till dess förkovran o. välstånd, men som kunde ställa till olyckor, om det icke blev väl behandlat l. blev förargat över ngt, o. som stundom visade sig i skepnad av en gammal, mycket liten man i röd toppmössa; hustomte, tomte, tomtegubbe; ofta uppfattat som ett egennamn. Rudbeck Atl. 3: 505 (1698). Posten 1769, s. 1144. Det var i Jönköping en allmän tro, att den Gudmundssonska tomten sedan århundraden tillbaka beboddes af nissar, som drogo välmåga till huset. Rydberg Vap. 105 (1891). Kistena (ställde) ett fat med mat på loftet .. såsom man förr gjorde till nissen eller tomten. Nilsson HistFärs 73 (1940). jfr: Huru torftig kojan än var hade den dock sin tomtegubbe, som i de rikare mera välmående husen hade namn af ”Gode Nisse” och vördades såsom husets osynlige beskyddare. Lovén Folkl. 4 (1847). — jfr GOD-NISSE. — särsk.
a) i uttr. Nisse god dräng l. nisse-god-dräng, ”nisse”. Ihre Superstit. 22 (1750). Puck eller Nissegod-dräng. Hagberg Shaksp. 1: 2 (1847). jfr: Jag har varit en Nisse god dräng, en vaksam tjänare, i dag som i går. Zetterström 25År 299 (1931).
b) (skämts.) i utvidgad anv., i ssgrna KORREKTUR-, SÄTTAR-, TRYCKFELS-NISSE o. d., om ett väsen som antages föranleda tryckfel.
c) i namn på skämtpublikationer. Nisse, Den Svenske Humoristen. (1856; titel på kalender). Nya Nisse .. Illustrerad Veckotidning för Skämt, Humor och Satir. (1891). jfr SÖNDAGS-NISSE.
2) (†) i vissa uttr.
a) Nisse i var gata; jfr GATA 2 d. Dalin Arg. 2: 412 (1734, 1754). Han är som nisse i hvar gata. Rhodin Ordspr. 61 (1807). jfr: ”Den grå” (flugsnapparen) är .. ett slags ”Nisse i Hvargata”, som man svårligen kan komma förbi. Ericson Fågelkås. 1: 26 (1906). särsk. ss. namn på växten Chelidonium majus Lin., skelört, svalört. Fries BotUtfl. 2: 133 (1852).
b) löpa, förr äv. nosa Nisse (stundom Nissen) i näsan, vara dumdristig, blanda sig i saker som icke angå en o. därigm utsätta sig för risker av olika slag; förr äv. se Nisse i näsan, utsätta sig l. vara utsatt för faror. Brasck FörlSon. M 1 a (1645). (De) som inthet hafwa seet nise i nesan (dvs. varit med i krig). HH XVIII. 2: 55 (1688). Jag rår dem til; löp inte nisze i näsan, ty de såfwa inte alla som snusa. Runius (SVS) 3: 30 (c. 1710). Man skall eij nosa Nisse i näsan. Hjelmqvist Förnamn 217 (i handl. fr. c. 1720). Löp inte nissen i näsan. Landgren Ordspr. 109 (1889).
3) (i restaurangspr.) kyparlärling, restaurangelev. Först hade han varit korgosse, sedan ”nisse” på en krog. Lindqvist Mamin Ural 199 (1904). SvD(B) 1945, nr 196, s. 9. — jfr SMÖRGÅS-NISSE.
5) om ngt sakligt.
b) (numera mindre br.) figur av vetebröd l. pepparkaksdeg l. av tyg, garn o. d.; ofta i förb. nisse och nasse, om ett par likadana figurer som hängas i julgranen. (Lundin o.) Strindberg GSthm 30 (1880). Laurin 1Minn. 53 (1929).
Ssgr: A: NISS-MÖSSA, se B.
B: (1) NISSE-DRILLERI. (tillf.) om skälmstycke utövat av ”nissen”; jfr drilla, v.2 3. Rig 1933, s. 177. —
(3) -FLICKA, f. (i restaurangspr.) kvinnlig restaurangelev. Söderberg HårfrUppass. 198 (1925). Hufvudstadsbl. 1943, nr 198, s. 8. —
(1) -MÖSSA. (niss- 1913. nisse- 1900 osv.) (mera tillf.) toppmössa, sådan som nissarna tänktes bära, tomtemössa. SAOL (1900). —
(1) -ÖGA. (tillf.) i pl., om sådana ögon som ”nissarna” antogos ha. (Italienaren) myste med sina små Nisseögon. VBenedictsson (1888) hos Lundegård Benedictsson 425.
Avledn.: NISSA, f. (i restaurangspr.) till 3: kvinnlig restaurangelev. GHT 1933, nr 6, s. 16. jfr smörgås-nissa. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content