NISTE nis3te2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. niste, nista, näste, avledn. av fsv. näst; jfr isl. nest, nor. dial. nista; av ett germ. nes-, föreliggande i got. ganisan, fht. ginesan, t. genesen; besläktat med NÄRA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) matsäck (se d. o. 2), reskost. Niste hade han i näversäcken och fyrstål med. Persson Björnh. 30 (1918).
SAOB
