SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NIT ni4t, sbst.3, n. (Jak. 3: 14 (NT 1526; i bet. 1), SalWijsh. 5: 17 (öv. 1536; i bet. 3) osv.) ((†) r. l. m. l. f. (Schück VittA 1: 34 (i handl. fr. 1617; i bet. 4), Bååth-Holmberg Morf. 1: 127 (i handl. fr. 1819; i bet. 4))); best. -et.
Ordformer
(nit (-ii-, -ij-, -ijij-, -j-, -th) 1526 osv. nijtt (-dt) 15261680. nyth 1611. nytt 1695)
Etymologi
[fsv. nidh, nijt, förbittring, fiendskap, avund; jfr d. nid; av mnt. nit (gen. nides), m., illvilja, hat, avund, motsv. isl. níð, hån, got. neiþ, avund (jfr NID, sbst., NIDING, NID-VISA). — Jfr NITISK]
1) (†) avund; förbittring, vrede; hat; fiendskap, tvedräkt. Hielp oss .. j fråå twedräkt, haat, nijt(,) kijff, affwnd. OPetri MenFall G 4 a (1526). Man förmärker, att them emellem stort agg, nit, hat och ildvilie vare skall. RA I. 1: 587 (1549). Kyrckieherden well(ärd)e her larss som hafuer stoort Nijt öfuer dedh att kånan hafuer någerlunda wella föra honom i slemt rychte. ÅngermDomb. 1646, fol. 26. Jagh weet mycket wäl at jagh medh all min flijt / Förtienar föga meer än någras hätska nijt. Spegel ÖPar. 1 (1705). Han plågdes utan mått, af vrede, hämd och nit. Livin Kyrk. 34 (1781). Som man på hvarje sida kan finna, har jag utan hat eller nit målat förra tiders skollif i dess dagrar och skuggor. Nordlund Skolförh. 97 (1893). Strindberg Kronbr. 41 (1902). — särsk. i uttr. hava nit över ngn, avundas ngn. Förtörnas icke offuer then onda, och haff icke nijtt offuer the ogudactiga. SalOrdspr. 24: 19 (öv. 1536; Bib. 1917: avundas icke).
2) (†) brinnande kärlek som icke tål rivaler; svartsjuka. Ther emulatio elle Zelus står på latinisk (dvs. i den latinska bibelöversättningen), är platz ath finna itt swenst oord ther emoot som thet retzligha vthtyder, doch är therföre satt Nijt och Nijtelska, och är nijt någhot när så mykit som affuund eller ogunst, doch affuund är alltijd oond, men nijt är stundom j thz gott är, och then prisas j scrifftenne, Och är nijt thå man elskar någhon deel medh otolugheet, och eendels medh haat och wredhe, såsom thå man haffuer sin hustrw käär, och är doch altijdh illa till fridz medh henne, ther aff ath han icke kan lidha någhon annan lika medh sigh j then kerleken. FörsprNT 6 b (1526); jfr 1 o. 3. — särsk. i uttr. hava nit över ngn, vara svartsjuk på l. hysa misstankar mot ngn (som man älskar). Haff icke nijtt offuer tina dande hustru. Syr. 9: 1 (öv. 1536; Bib. 1541: mistancka om; öv. 1792: Misstänk icke; Apokr. 1921: Var icke svartsjuk på hustrun i din famn).
3) [jfr ex. 1526 under 2] (†) om Guds kärlek till människorna resp. om Guds vrede mot dem som icke vilja tillbedja honom l. mot dem som göra honom emot. Han scal tagha sitt nijt for it harnisk, och scal tilrusta creaturen til hemd offuer fiendernar. SalWijsh. 5: 17 (öv. 1536; Apokr. 1921: nitälskan). Herre huru lenge wilt tu så alztings wreedh wara, och titt nijtt såsom en eeld brinna låta? Psalt. 79: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: nitälskan). Hela werlden skal jgenom mins nijtz eeld förtärd warda. Sef. 3: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: nitälskans eld). Iagh nijtelskar idher j Gudz nijt. 2Kor. 11: 2 (Bib. 1541; NT 1526: kerleek; Bib. 1917: såsom Gud nitälskar).
4) (brinnande) iver som ngn visar i ngt, särsk. i att värka till förmån för ngn l. ngt; stundom: trosiver; ofta med försvagad bet., dels om levande o. ihållande intresse varmed ngn omfattar ett arbete som han utför l. en uppgift som blivit honom anförtrodd, dels om trogen pliktuppfyllelse, ihärdighet l. idoghet o. d. Brinnande, (alltför) stort, överdrivet, missriktat, blint, ovist nit. Nit för, stundom om, förr äv. till ngn l. ngt. Medalj för nit och redlighet i rikets tjänst. Kom medh migh och see mitt nijt om Herran. 2Kon. 10: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: huru jag nitälskar). At H. K. M:t af Christeligit nijt altijdh trooligen hafwer giordt sitt konglige ämbette. RA II. 2: 175 (1617). Till löhn för trogen nijt, när man en konung tienar, / Gifs gull och godz. Lillienstedt Vitt. 267 (c. 1675). Medh största nijt och flijt. VDAkt. 1679, nr 201. Tu .. / .. af en helig nijt för himlens lära brunnit. TRudeen Vitt. 150 (1696). Eder nit för det Almänna kan ej annat, än upmuntras. Dalin PVetA 1749, s. 2. Man har .. i ett temligen blindt nit .. fäktat till försvar för hvad som icke rimligen kunnat försvaras. Schlyter JurAfh. 2: 254 (1879). Det puritanska nitet fick uttryck i förbud mot dueller, tuppfäktningar och svordomar och i stränga påbud om sabbatshelgd. Almquist VärldH 5: 365 (1933). (†) Han hade nijtt j gudz fructan. Syr. 45: 23 (öv. 1536; Apokr. 1921: han nitälskade i Herrens fruktan). — jfr ANHANGS-, ARBETS-, EGEN-, ELDS-, FORSKAR(E)-, FRIHETS-, FROMHETS-, HJÄLPAR(E)-, OMVÄNDELSE-, ORDNINGS-, PARTI-, REFORM-, REFORMATIONS-, RELIGIONS-, SAMLAR(E)-, SANNINGS-, SPRÅK-, SPRÅKRIKTIGHETS-, TJÄNSTE-, TROS-, ÄMBETS-NIT m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. vara brinnande i ngns nit, brinna i nitälskan för ngn. Tina tienare som j titt nijt brinnande woro. Judit 9: 4 (Bib. 1541; Apokr. 1921: brunno av nitälskan för dig).
b) (†) i uttr. hava l. bära l. draga nit för l. om l. till l. över ngn l. ngt. Käre söner, haffuer nijt om Laghen. 1Mack. 2: 50 (Bib. 1541; Apokr. 1921: nitälsken .. för lagen). RP 8: 109 (1640: bär om). Den nijt, E. Excell. till denna ort drager. OxBr. 11: 375 (1640). Professor Schefferus drager en stoor nijt om Antiquiteternes fortsättiande. Schück VittA 2: 38 (i handl. fr. 1668).
c) (†) i förb. med en inf. Hörer til medh flijth, / Giöra edher lustig haffua wij nyth. Messenius Disa 1 (1611). Brors vanliga ferma nit att vaka för vänners och skicklige mäns fördelar. Kellgren (SVS) 6: 239 (1789).
Ssgr (i allm. till 4): A: NIT-FULL. (nit- 1723 osv. nite- 17391761) (numera föga br.) full av nit(älskan), idog, nitisk; äv. i utvidgad anv., med abstrakt huvudord: som visar l. vittnar om osv. nit(älskan). Academien .. (hyser) tacksamhet .. för H. Salvii nijtfulla upförande. VetAP 1: 152 (1739). Nitfulla, för bildande af christna församlingar verksamma Biskopar. Strinnholm Hist. 4: 201 (1852). (Som kyrkoherde i Uddevalla) verkade han nitfullt under några år. Wieselgren GDag. 417 (1888, 1901). Östergren (1933). särsk.
a) (†) i uttr. nitfull för l. om ngt, som nitälskar för l. vårdar sig om ngt. Han var nitfull för alla vetenskaper. Dalin Vitt. I. 3: 196 (1750). En om sitt kall så nitfull och sorgfällig man, som Stjernhöök. Franzén Minnest. 3: 311 (1837).
b) (†) om (uttryck för) tankar, känslor o. d.: full av nitälskan; varm, djup; trofast. 2RA 1: 385 (1723). Inhämta RSt:s SU:s und(erdåniga) och nitfulla tankar. Därs. 3: 536 (1734). Printz Eugene hade för sin del försäkrat sin beständiga nitfulla ergifvenhet för Hans May:t. Nordberg C12 2: 475 (1740). Sluteligen stadnade Consistorium och clerus i nitfull innerligaste önskan, att (osv.). SynodA 1: 450 (1764). (Han) tolkade uti et obundit .. Tal .. den nitfullaste tacksamhet, emot en Mild .. Konung, hvaraf alla hjertan voro upfylda. IT 1791, nr 6, s. 1.
Avledn.: nitfullhet, r. l. f. (föga br.) Sådan ervist, älskans värd tro- och nitfulhet. VDAkt. 1760, nr 252. Östergren (1933).
-FYLLD, p. adj. (föga br.) = -full. Östergren (1933).
(1) -FÖLJA, v. (†) eg.: följa (ngn) med avund; avundas (ngn). Nijtfölgh icke en wrång man. SalOrdspr. 3: 31 (öv. 1536; Bib. 1541: Fölg icke en wrong man effter). Titt hierta nijtfölge icke syndare. Därs. 23: 17 (öv. 1536).
(1) -HARD, adj. [efter ä. t. neidhard, sbst.; jfr mnt. nīthart, personifierande benämning på avund l. fiendskap] (†) fylld av avund l. hat. Intit wactande är offuer thens nijtthardas wactande. Syr. 25: 14 (öv. 1536; Bib. 1541: hatarens försååt).
-KÄRHET. [efter d. nidkærhed] (†) nitälskan. En Christelig nijtkärheet. OmPåfvarne Förspr. 8 a (c. 1575). Cavallin Herdam. 4: 287 (cit. fr. 1695).
-LÖS. (†) som saknar nit, försumlig. Ekman Siönödzl. 226 (1680). Thomander 2: 514 (1828).
-LÖSA, f. (†) brist på nit, försumlighet. Ekman Siönödzl. 225 (1680).
-ÄLSKA, -ÄLSKAN m. fl., se nitälska (avledn.).
B (†): NITE-FULL, se A.
Avledn. (i allm. till 4): NITA, v.1 (†) nitälska (för ngt). (Liksom) flere Svenske Konungar, samt andre vittre Män altid nitat för Svenska språkets renhet och sjelfständighet (så osv.). Pfeiff Fynd 39 (1803).
NITISK, se d. o.
NITSAM, adj. (†) nitisk. Serenius (1741). Murberg FörslSAOB (1793).
Avledn.: nitsamhet, r. l. f. (†) Murberg FörslSAOB (1793).
Spoiler title