publicerad: 1947
NITA ni3ta2, v.2, förr äv. NETA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Almroth Karmarsch 427 (1839) osv.); -ARE (Zidbäck (1890) osv.); förr äv. NEDA l. NIDA, v.2, anträffat bl. i p. pf. pl. nedda resp. nidda (VDAkt. 1790, nr 524).
Ordformer
(ned- 1790. net- (-ee-) 1693 (: neetnaglar)—1847. neett- 1680 (: Neett Järn). nett- 1790 (: nettnaglar). nid- 1790. nit- (-ij-, -th-) 1700 (: nithnagel) osv. nät- 1686 (: Nätnaglar)—1732 (: nät naglar))
Etymologi
[jfr ä. d. nete, nette, d. nitte, d. dial. nætte; av mnt. nēden o. t. nieten (fht. hniotan), motsv. fsv. niudha, nita, fästa, isl. hnjóða, slå, hamra; i avljudsförh. till NÅDA, nita m. m.]
1) med avs. på (utskjutande ända av) en genom ett par föremål (l. ett enda föremål) driven metallbult, spik o. d.: stuka; äv. i utvidgad anv., om kilning av utskjutande ända av träplugg o. d. Tjocka jernstänger, som med bägge ändarna äro slagne genom väggen och nedda utan til. VDAkt. 1790, nr 524. För att fästa borden (på ä. tiders notbåtar) vid varandra på ”klink” begagnades jämförelsevis klena träspikar med huvuden, och den motsatta ändan nitades medelst en inslagen kil. 2SvKulturb. 7—8: 117 (1937). — särsk. hovslag. med avs. på inslaget hästskosöm: (omböja o.) tillplatta. Alla de inslagna sömmen nitas något förrän de afknipas med hoftången. Billing Hipp. 271 (1836). Bergman Hofbesl. 104 (1905).
2) fästa (ett föremål vid ett annat l. två föremål vid varandra) l. hopfästa de olika delarna av (ett föremål) på så sätt att man driver en l. flera i ena ändan med huvud försedda metallbultar genom på förhand gjorda, mot varandra liggande hål i de föremål som skola förbindas o. därefter stukar den ända resp. de ändar av bulten l. bultarna som sakna(r) huvud. Starka jerngaller, i alla korsen med naglar nidda. VDAkt. 1790, nr 524. Köttyxa .. med nitat skaft. KatalNK 1916—17, s. 43. Nitade plåtpannor förekomma huvudsakligast vid mycket stora (värmelednings-)anläggningar. Bildmark Entrepr. 223 (1921). — särsk. bildl. Hvi skrifva detta upp / Som är i minnet skrufvadt fast och nitadt? Hagberg Shaksp. 6: 42 (1849). Rakt över våra huvuden såg jag ruinerna av ett litet kapell, nitat vid den branta klippan som ett örnbo. Munthe SMich. 6 (1930).
2) mer l. mindre bildl.; äv. refl., med saksubj. Nu ligger han .. med ett stop punsch uti sig .. det nitar nog fast honom vid sängen det. Blanche Våln. 403 (1847). Hans ögon hade nitat sig fast vid pojken. Almqvist Comfort Routl. 191 (1913). —
NITA IHOP10 04, äv. HOP4. gm nitning hopfoga (två föremål). Hoppe (1892). Kjellberg GrekRomK 90 (1932). jfr hopnita. —
NITA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMANS040 l. 032. = nita ihop. Stål Byggn. 1: 306 (1834). Hector Husg. 105 (1904). jfr sammannita.
(1 slutet) -BRODD. hovslag. brodd som fästes i hål i hästskon o. vikes om skons yttre kant. Bendz Hofbesl. 50 (1897). SvUppslB 13: 365 (1932). —
-BÄNK. urmak. ss. stöd vid nitning använd avlång, upptill platt klump av mässing l. stål med flera lodräta, nedåt trattformigt utvidgade hål. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 66 (1881). Ericsson Ur. 189 (1897). —
-HAMMARE. vid nitning använd hammare. Nordforss (1805). (För maskinnitning) användas pneumatiska nithammare. Nilsson Skeppsb. 180 (1932). —
-JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 567). (numera föga br.; se dock slutet) redskap använt ss. mothåll(are) vid nitning o. d. BoupptSthm 1680, s. 369 a. Dalin (1853). särsk. (fullt br.) hovslag. till 1 slutet. Billing Hipp. 264 (1836). Schmidt HbVeterFält 105 (1920). —
-NAGEL.
Avledn. (till 1 o. 2): NITBAR, adj. särsk. om spik: användbar för nitning. SundsvP 1886, nr 4, s. 4. Nitbar klippspik. TLev. 1902, nr 48, s. 3.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content