SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NON- 1n- l. non1- resp. nån- osv., l. (i vissa ställningar) noŋ1-.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. non-; av lat. non, icke, av ä. lat. noenum, av ett ne-oinom, eg.: icke ett, av ett ne, nekande partikel i avljudsförh. till O-, o. ett oinom, som bl. a. föreligger i lat. unum, ett (jfr EN, räkn.)]
i ett stort antal i sht i fackspr. använda ssgr, av vilka nedan bl. ett begränsat urval anföres: icke-. — Anm. Ss. sbst. (o. ss. adj. i predikativ ställning) användes det lat. uttr. non plus ultra (stundom äv. skrivet i ett ord, Östergren (1933)) [eg.: icke mera därutöver] med bet.: ngt oöverträffligt l. ngt alldeles ypperligt, äv.: (ngt som utgör) det högsta idealet o. d. Detta är värkligen något non plus ultra (i fråga om möbelkonst). Denna häststod .. bevisar .. ett non plus ultra i osmak och nonsens. Agrell Maroco 2: 335 (1800, 1807). Fransyskt umgängesvett är de bildades non plus ultra i hvarje land. Snellman Tyskl. 45 (1842). VL 1907, nr 292 B, s. 3.
Ssgr (Anm. Ssgrna skrivas ofta med bindestreck mellan de båda ssgslederna) [ofta med direkta motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: NON-AGGRESSION -agreʃω4n l. -räʃ-, l. 0104, r. l. f.; best. -en. [senare ssgsleden ytterst av lat. aggressio (gen. -ōnis), anfall, vbalsbst. till aggredi (se aggressiv)] (i fackspr.) förhållandet att icke angripa ngn. Ett fördrag om ”nonaggression”. 2NF 38: 1427 (1926).
Ssgr: nonaggressions-avtal. avtal varigm två l. flera stater förbinda sig att icke angripa varandra, ickeangreppspakt. SvD(A) 1932, nr 41, s. 3. På onsdagsmiddagen undertecknades nonaggressionsavtalet mellan Tyskland och Danmark. Därs. 1939, nr 144, s. 30.
-pakt. SvUppslB 13: 1206 (1932). När den tysk-ryska nonaggressionspakten slöts den 23 augusti (1939). Wickman DiktatUppr. 98 (1941).
-INTERVENTION 10104 l. 01004. motsatt: intervention. Ekbohrn (1904). 2NF 26: 170 (1917).
Ssgr: noninterventions-politik. NF (1887).
-princip(en). Dalin FrSvLex. 2: 176 (1843).
-KOMBATTANT1004. [av fr. non-combattant] (i sht i fackspr.) person som tillhör krigsmakten, men icke aktivt deltar i striden; äv. allmännare, om person som står utanför en strid l. en tvist o. d.; motsatt: kombattant. KrigVAT 1853, s. 264. SvD(A) 1932, nr 189, s. 6 (allmännare).
-KONFORMISM -konformis4m, r.; best. -en. [jfr eng. nonconformism; till -konformist] (i sht om eng.-skotska förh.) om nonkonformisternas åskådning l. riktning. Howitt PrestlHEngl. 242 (1849).
-KONFORMIST -konformis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er. (äv. -con-) [av eng. nonconformist, till conform, v., ansluta sig till, rätta sig efter (se konformera)] (i sht om eng.-skotska förh.) = dissenter (a). Serenius (1734; under dissenter). Geijer I. 1: 122 (1818).
-KONFORMISTISK -konformis4tisk, adj. (äv. -con-) (i sht om eng.-skotska förh.) adj. till -konformist (o. -konformism). Dalin FrSvLex. 2: 176 (1843). En non-conformistisk präst. Blanck GeijerEngl. 130 (1914).
-PAREIL, se d. o. —
-STOP -stop4, predik. adj. oböjl. [av eng. nonstop, till stop, halt, uppehåll (jfr stopp, stoppande, stannande)] (i sht i fackspr.) om flygning o. d.: (som äger rum) utan uppehåll l. avbrott. Flygningen (måste) ha varit praktiskt taget nonstop. SvD(B) 1944, nr 277, s. 6.
Ssg: nonstop-flygning. [efter eng. non-stop flight] (i sht i fackspr.) SvFolket 12: 233 (1940).
-TRANSITIV(UM). (†) språkv. intransitivt verb; anträffat bl. i pl. Mannercrantz EngSpr. 81 (1783).
Spoiler title
Spoiler content