SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OBSTINATHET -na3t~he2t, äv. —4~1, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[avledn. av OBSTINAT]
(numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara obstinat. Lindh Huuszapot. 29 (1675). Östergren (1933).
Spoiler title
Spoiler content