publicerad: 1950
OMNIBUS om3nibus2 l. 30~2, stundom 400 (å`mmnibuss Dalin), l. OMNIBUSS om3nibus2 osv., r. l. m.; best. -en; pl. -ar (DA 1835, nr 296, s. 1, osv.) ((†) = (Forsell Engl. 93 (1835), Cramær Årsrev. 9 (1847)); -er Gosselman Sjöm. 1: 7 (1839)).
Ordformer
(-bus 1835 osv. -buss 1835 (: omnibussarnas) osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. omnibus; av fr. (voiture) omnibus, eg.: (vagn) för alla, av lat. omnibus, dat. pl. av omnis, varje, all (jfr OMNES)]
rymligt, med sittplatser för ett relativt stort antal passagerare inrett landsvägsfordon (vanl. avsett för allmän (regelbunden) persontrafik på bestämda sträckor); urspr. om dylik (ofta med längsgående bänkar inredd) av hästar dragen större (täck)vagn; i fråga om nutida förh. bl. om stor automobil avsedd för befordran av ett större antal passagerare (jfr AUTOMOBIL-OMNIBUS) o. i denna anv. i stor utsträckning (i sht i talspr.) ersatt av: buss (se BUSS, sbst.4). Åka med omnibus. Ta omnibusen till staden. Forsell Engl. 93 (1835). Från och med i morgon Måndag, (kommer) en Omnibus, kallad Försöket, att öka antalet af Kommunikationsmedel inom Hufvudstaden. DA 1835, nr 296, s. 1. I omnibus från Karesuando till Östratorp. Haglund (1927; boktitel). SFS 1936, s. 1039. — jfr AUTOMOBIL-, HOTELL-, HÄST-, MOTOR-, PERSON-, POST-, ÅNG-OMNIBUS m. fl. — särsk. [jfr fr. bateau omnibus] (†) i utvidgad anv.: passagerarbåt som går i regelbunden trafik på kortare sträckor (inom en stad o. d.). Bremer GVerld. 4: 247 (1861; om ångbåtar som trafikerade Bosporen). jfr VATTEN-OMNIBUS.
Ssgr (Anm. De flesta av nedan anförda ssgr ersättas numera ofta (i sht i talspr.) av ssgr med buss, sbst.4): OMNIBUS-BILJETT. gällande för resa (på viss sträcka) med omnibus. WoJ (1891). —
-CHASSI ~ʃasi2, n.; best. -et l. -t; pl. -er. [senare ssgsleden av fr. châssis, av ffr. chassiz, ram, båge, motsv. ett vulgärlat. capsiceum, avledn. av lat. capsa, behållare, låda (jfr kapsel)] (i sht i fackspr.) underrede på omnibus. Nerén BilB 2: 403 (1931). —
-HÄST. (förr) häst använd att draga hästomnibus. GHT 1869, nr 284, s. 2. Han kände sig som en omnibushäst, som oupphörligt tar fart och oupphörligt hålles igen. Strindberg TjqvS 1: 116 (1886). —
-LANDÅ. (†) om stor landåliknande vagn med relativt stort antal sittplatser. Jolin 219 (i handl. fr. 1872). —
-LINJE. kommunikationslinje trafikerad med omnibus; stundom äv. allmännare, med inbegrepp av kommunikationslinjer trafikerade med mindre automobiler (turbilar) som köra enl. tidtabell. UB 7: 133 (1874). 3NF (1931; allmännare). —
-PASSAGERARE. —
-RESA, r. l. f. —
-STATION. station vid omnibuslinje; numera vanl. om station (med väntsal, försäljningskiosker, rum för omnibusförare o. d.) där omnibus gör längre uppehåll (ofta vid en omnibuslinjes utgångs- l. slutpunkt). Bremer GVerld. 6: 226 (1862; om förh. i Grekland). Omnibusstation med tidningskiosk, väntsal och toaletter. Haglund Omnibus 156 (1927). —
-TAK. tak på omnibus; särsk. om den övre öppna våningen i (i sht i utlandet använda) omnibusar byggda i två våningar. Björkman (1889). —
-TAXA. taxa för person- o. godsbefordran med omnibus. —
-TUR. om vardera av de turer som en omnibus gör från omnibuslinjens utgångspunkt till dess slutpunkt o. tillbaka igen; äv. allmännare: rundtur med omnibus l. omnibusfärd. WoJ (1891). Cederschiöld Manh. 50 (1916; allmännare). —
-VÄNTSAL~02 l. ~20. vid omnibusstation. —
-ÄGARE. PT 1892, nr 65 A, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content