SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONDUKTÖR kon1duktö4r l. -œ4r, sbst.2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -ducteur 1622—1867. -duktör (-duct-) 1630 osv.)
Etymologi
[jfr t. kondukteur; av fr. conducteur, efter mönster av lat. conductor bildat till conduire, föra, leda m. m., av lat. conducere, sammanföra, av com (se KON-) o. ducere, föra, leda (se AKVEDUKT, DUX m. fl.). — Jfr KONDUIT, KONDUKT, KONDUKTOR]
1) (†) ledare; ledsagare, följeslagare; äv.: (ngns) introduktör. Gudh den aldrahögste vare H. K. M:tz och det loflige fölliets conducteur. OxBr. 10: 260 (1622). (Hertigen) lofvade låta gref Alorno som min konduktör veta, när jag kunde vid hofvet presenteras. Tersmeden Mem. 1: 177 (c. 1780).
2) (förr) (titel för) arbetsledare l. uppsyningsman vid slott l. befästningar, kronans l. konungens skogar, byggnadsföretag o. d. — särsk.
a) mil. (särskilt utbildad) byggnads- l. arbetsledare vid fästning o. d.; särsk. ss. titel för officer av lägsta subalterns grad vid fortifikationen (i sht under 1600- o. 1700-talen); senare äv. ss. titel för fanjunkare vid fortifikationen (intill 1875). OxBr. 11: 589 (1630). Conducteur wedh pommerske .. och wästfalische fästningarne. Dahlberg Dagb. 33 (c. 1660; uppl. 1912). FortifOrdn. 1695, 1: 4. Magnus Otto Nordenberg, Conducteur af Fortificationen. Benzelstierna Cens. 148 (1741). Cobron hade med sig någre Timmermän, Minerare och Conducteurer (till G. II A. i Narva). Hallenberg Hist. 3: 202 (1793). SFS 1875, nr 16, s. 3. — särsk. (†) i uttr. konduktör i läran, om fänrik vid fortifikationen. Schmedeman Just. 1214 (1688). HC11H 7: 146 (1715).
b) arbetsledare vid byggnadsvärk; tillsyningsman vid (större, offentlig) byggnad; (biträdande) arkitekt, ”byggnadskonduktör”. HSH 31: 8 (1663). Konduktör vid Stettins slott. Josephson Tessin 2: 210 (cit. fr. 1692). Conducteur vid Konungens Museum. Hammarsköld SvVitt. 2: 234 (1819). (Du) gjorde .. dig ju känd som snäll konduktör och ritade architektur? Almqvist Smar. 478 (1845). SvD(A) 1917, nr 48, s. 5.
3) ledare l. förmedlare av export från ett land till ett annat; i ssgn EXPORT-KONDUKTÖR.
4) på tåg, spårvagn, omnibus (förr äv. diligens) o. d.: tjänsteman som vakar över ordningen, kontrollerar biljetter osv. Berzelius Res. 200 (1819; på diligens i Frankrike). ReglTjSJ 1858, s. 66. Hellström Malmros 343 (1931). — jfr JÄRNVÄGS-, SPÅRVÄGS-KONDUKTÖR m. fl.
Ssgr (till 4; järnv.): A (mindre br.): KONDUKTÖR-FINKA, -KUPÉ, se B.
B: KONDUKTÖRS-FINKA. (konduktör- 1900—1930. konduktörs- 1891 osv.) jfr FINKA, sbst.2 2. WoJ (1891). TT 1898, Allm. s. 24. —
-KUPÉ. (konduktör- 1930. konduktörs- 1886 osv.) TT 1886, s. 106.
Spoiler title
Spoiler content