publicerad: 2010
TYSK tys4k, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -ar (OPetri Kr. 110 (c. 1540) osv.) ((†) -er G1R 1: 235 (1524), Gustaf II Adolf 280 (1626)).
Ordformer
(tisk (-ssck, -ssk) 1587–1615. tydsk (-zs-) 1529 (: tydzskens)–1700. tysk (th-, -ÿ-, -ssck) 1521 osv. tysker (-ssz-), sg. 1729–1749, 1960)
Etymologi
[fsv. thydisker; jfr ä. d. tydsk (d. tysk); substantivering av TYSK, adj.; jfr motsv. anv. av mlt. dǖdische, sg. best.; med avs. på bildningssättet jfr DANSK, sbst.]
(mans)person av tysk nationalitet; äv. om person som har tyska ss. modersmål l. som uppfattas l. uppfattar sig ss. etniskt tysk; i pl. vanl. utan avseende på kön; äv. i utvidgad anv. (se särsk. b). G1R 1: 235 (1524). Ha(n) wart begrafuen vti Tydska Slåboden vtan för staden, ther so(m) Tydskarna hafua sin försambling oc Gudztiänst. Petreius Beskr. 2: 123 (1614). Tyskarne sålde gerna Sveriges bästa för en hop förmåner i deras land. Dalin Hist. 2: 545 (1750). ”Den vetenskapliga socialismens fader” tysken Karl Marx. EkonS 1: 69 (1891). Alla protestantiske västerländingar sammanslogos i Ryssland under namnet ”tyskar”, liksom det talades om ”franker” i den osmanska Levanten. Hjärne K12 28 (1902). En tysk är hvar och en, som känner sig höra till den tyska stammen och har tyska till modersmål, han må sedan vara politisk undersåte i Tyska riket eller i Österrike, Ryssland, Ungern, Schweiz, Förenta staterna o. s. v. PT 1910, nr 118 A, s. 3. Litet schematiskt kan det sägas att Thomas Mann gjort om Tyskland och tyskarna efter sitt eget beläte; alla tyskar blev Thomas Mann. Tingsten Skymn. 148 (1970). — jfr HÖG-, NAZI-, NEDER-, PLATT-, RIKS-, STOR-TYSK m. fl. — särsk.
a) i sg. best. i icke individuell anv., ss. beteckning för tyskarna i allmänhet (med tanke på deras särprägel); särsk. (o. numera i sht) i ordspråk l. talesätt. Stiernhielm Herc. 203 (1658, 1668). Franskmannens endesta styfwer lägs i kläder .. holländarens i hus, tyskens i dricka. Linné Diet. 1: 89 (c. 1750). Om denna stam, mer kristligt än den plägar, / Nu drar sitt svärd i Tyskens vilda sällskap, / Då bör en hvar begripa / Hvad Turken, hvad Araben och Kaldeern / Är värd. Wulff Petrarcab. 292 (1905). Vad gör inte tysken för pengar och svensken för en sup. Holm BevO 347 (1960).
b) i utvidgad anv., om ngt sakligt; särsk. dels om fartyg av tysk nationalitet, dels om den i kägelspel främst placerade käglan. Vid ”tekningen” (i kägelspelet) träffade ”Fredrik den syvende” första käglan, då Hvasser .. utropade: ”Danska kungen har slagit tysken!” SöndN 1863, nr 32, s. 3. Svavellastad tysk på grund vid Söderhamn. SDS 1937, nr 343, s. 3.
Ssgr (Anm. Vissa nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till tysk, adj.; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: TYSK-FIENDE. (numera bl. tillf.) tyskfientlig person. Klint (1906). Berliner Tageblatt skrev att det vore förfelat att framställa Branting som en tyskfiende. Höglund Branting 2: 298 (1929). —
-FIENTLIG. om person: fientlig mot tyskar(na) l. (i allmännare anv.) mot Tyskl. l. allt tyskt; äv. i överförd anv.: som beror på l. vittnar om fientlighet mot tyskar osv. Lundell (1893). Det är .. knappast troligt att dessa tyskfientliga strävanden komma att krönas med framgång i vårt land. Lidforss UtrikVyer 28 (1900). På 40-talet uppmanade tidningen Sveaborg sina medlemmar att lämna in uppgifter om personer som var tyskfientliga. SvD 9 ⁄ 12 1997, s. 4.
-HAT. hat mot tyskar(na) l. (i allmännare anv.) mot Tyskl. l. allt tyskt. Emedan Hedin trodde sig kunna göra kapital af tyskhatet och ”sympatierna för Frankrike”. Rydberg Brev 1: 198 (1871). —
-HATANDE, p. adj. som kännetecknas av l. är uppfylld av tyskhat. Den tyskhatande fransmannen calmerar sig med tyskens kornvin. DN 21 ⁄ 4 1884, s. 2. —
-SYMPATISÖR. (numera bl. om ä. förh.) person som före l. under andra världskriget sympatiserade med tyskarna l. Tyskl. SvDÅb. 17: 288 (1940). —
-TÖS, se B. —
-VÄN. vän av tyskar(na) l. (i allmännare anv.) mot Tyskl. l. allt tyskt. Klint (1906). Första året var luften i vårt neutrala Sverige fylld av bullret från sammandrabbningar i tal och skrift mellan tyskvänner och ententevänner. Wigforss Minn. 2: 20 (1951). —
-VÄNLIG. som är vänligt inställd till tyskar(na) l. (i allmännare anv.) till Tyskl. l. allt tyskt; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som beror på l. vittnar om vänlig inställning till tyskar osv.; jfr tysk-sinnad. Klint (1906). Min hund var mera värd än de, slungade Stanny den fanatiskt tyskvänliga modern i ansiktet. Krusenstjerna Pahlen 5: 262 (1933). Bismarck uppskattade konung Oskars och senare kronprins Gustavs tyskvänliga inställning. HT 1951, s. 243.
B: TYSKE-TÖS. (tysk- 1989. tyske- 1945 osv.) [jfr dan. o. nor. tyskertös] (numera bl. om ä. förh.) om (ung) kvinna (i sht i Norge l. Danmark) som under andra världskriget umgicks med tyska soldater; äv. (tillf.) om dotter till ung norska l. danska o. tysk soldat. SvD(B) 6 ⁄ 7 1945, s. 8. När Lotte .. var tio år fick hon reda på att hennes storasyster var hennes mor. Tjugo år senare att hennes far varit tysk ockupationssoldat. Och hon själv en tysketös. DN 20 ⁄ 12 1998, Söndagsbil. s. 4.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content