SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ONOMATO- on1omat1ω- l. å1- l. ωn1- l. ω1-, l. -ωm-, l. -mat1o- l. -mat1å-.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. lat. onomato-; av gr. ὀνοματο-, ssgsform till ὄνομα (se NAMN)]
ss. första led i ssgr: som har samband med l. avseende på namn.
Ssgr [i allm. med motsvarighet i t., eng. o. fr.] (språkv.): ONOMATO-LOGI—04. [jfr gr. ὀνοματολόγος, person som samlar ord o. namn]
1) (†) vad som har avs. på l. rör benämningarna o. ordförrådet i ett språk. I onomatologien är .. mindre likhet (mellan finskan o. ungerskan) än jag .. förmodat. Calonius Bref 380 (1798).
2) läran l. vetenskapen om olika (person- o. ort)namns uppkomst o. innebörd (stundom äv. stavning o. uttal o. d.); namnforskning. Dalin (1871). —
-LOGISK—40. adj. till -logi 2. NoB 1914, s. 205. —
-POESI—104. [ytterst av gr. ὀνοματοποίησις, skapande av ett namn l. en benämning; till ποίησις, skapande (se poesi)] återgivande l. efterbildande av en hörselförnimmelse (t. ex. plask, surr, klingande) med ett för ändamålet skapat ord vilkets ljudmassa mer l. mindre påminner om hörselförnimmelsen i fråga; ljudhärmning; äv. om dylikt ord. NF 4: 1325 (1881). —
-POETIKON -pωe4tikon, äv. —0302, n.; best. -konet; pl. -ka (Hedvall RunebgStil 186 (1915)). (-poet- 1915 osv. -poiet- 1910—1932) [ytterst av n. av gr. ὀνοματοποιητικός (se onomatopoetisk)] onomatopoetisk(t) ord l. ordförbindelse. Att ordet sorl är ett onomatopoietikon. Engström 5Bok 174 (1910). Hedvall RunebgStil 186 (1915). —
-POETISK—040. (-poet- 1847 osv. -pojet- (-oie-) 1845—1917) [ytterst till gr. ὀνοματοποιητικός, till ποιητικός (se POET)] ljudhärmande, ljudmålande. Suomi 1845, s. 340. 3SAH 13: 118 (1898; adv.). (Ortolansparvens dialektala namn ”sisusparrn” är) onomatopoetiskt. Västerb. 1939, s. 146. särsk. i oeg. anv., för att beteckna att ett ord l. en ordförbindelse l. en rytm o. d. sinnesanalogiskt målar en förnimmelse l. en föreställning av icke akustisk art; jfr ljud-symbolisk. Schiller .. förstod att genom versens ljudfall onomatopoetiskt försinnliga innehållet. Böttiger 4: 298 (1854, 1869). —
-PÖI l. -PEE l. -PEI l. -POJE l. -POJI, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. (om ord) -er. (-pee 1837. -pei 1888—1932. -poei 1837. -poie 1848 (: -poieer, pl.)—1868. -poji (-poii) 1858—1891. -pöi (-pöii) 1814—1932) [av gr. ὀνοματοποιῖα, till ποιεῖν, göra (se POESI)] (†) onomatopoesi; onomatopoetiskt ord; äv. om den språkvetenskapliga teori enligt vilken språket uppkommit gm ljudhärmning. SvLitTidn. 1814, sp. 7. TySvOrdb. 1728 (1932).
Spoiler title
Spoiler content