[av lat. onus (pl. onera), börda, pålaga m. m. — Jfr ONERERA,ONERÖS]
ngt som det åligger ngn att utföra l. prestera l. betala; i sht: (ekonomiskt mer l. mindre betungande) skyldighet (som åvilar en medborgare l. en fastighet), pålaga, besvär (se d. o. 2 b); stundom äv. allmännare: ngt betungande l. besvärligt. 1BorgP 306(1669). Mantahlspenningar och .. andra onera. 2RARP 7: 404(1734). Diverse onera .. såsom .. inqvartering, skallgång (osv.). Femårsber. 1822, SthmL s. 5. Langlet Husm. 56(1883; om dagliga inköp till ett hushåll). (Att föreläsningar skola hållas under tentamensperioderna) innebär (inom vissa ämnen) ett ganska stort onus för (professorerna). UNT 1942, nr 252, s. 3.— jfr FASTIGHETS-ONUS.
