SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORGANO- or1gano- l. -nå- l. -nω-, resp. 101—.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. organo-; ssgsform till ORGAN, bildad av gr. ὄργανον (se ORGANON)]
(i fackspr.) i ssgr: som har avseende på l. står i samband med organ l. det organiska livet.
Ssgr: ORGANO-GEN -je4n, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en; pl. -er. [jfr t. organogen; bildat efter mönster av ord på -gen, motsv. gr. -γενής (jfr hetero-gen, halo-gen)]
I. (i fackspr.; i sht geol.) adj.; om naturprodukt: som (till väsentlig del) är av organiskt ursprung; motsatt: minerogen. Organogena bergarter. Svenonius Stenr. 168 (1888). Organogena sediment. Ramsay GeolGr. 241 (1909). Organogena jordar. SFS 1927, s. 1002.
II. (i ä. kemi) sbst.; om de metalloider (syre, väte, kväve, kol) som utgöra huvudbeståndsdelarna i organiska kroppar. Keyser Kemien 1: 22 (1869). —
-GRAFI—04. [jfr t. organographie] (i fackspr.)
1) vetenskaplig beskrivning av l. läran om organen hos organiska varelser; numera vanl. bot. om läran om växternas yttre organ. Lärobok i botanik, .. Första afdelningen: organografi. Agardh (1830; boktitel). 3NF 3: 976 (1925).
2) (†) vetenskaplig beskrivning av organiska varelser. Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 96. Ekbohrn (1904).
3) [jfr gr. ὄργανον, musikinstrument] mus. systematisk beskrivning av musikinstrument. Höijer (1864).
Avledn.: organografisk, adj. (i fackspr.) särsk. (i fråga om bruklighet jfr -grafi 1) till 1. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 36 (om djurens organ). Frey 1843, s. 139 (om växternas organ). —
-LOGI—04. [jfr t. organologie, eng. organology, fr. organologie] bot. läran om växternas organ, organlära; jfr -grafi 1. Wikström ÅrsbVetA 1839 —42, s. 238. —
-TERAPEUTISK—1040. med. adj. till -terapi. Organoterapevtiska preparat. SFS 1922, s. 501. —
-TERAPI—104. [jfr t. organotherapie] med. organterapi. 3NF (1931).
Spoiler title
Spoiler content