publicerad: 1952
PARODI par1ωdi4, äv. -od- l. -åd-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. parodie)
1) avsiktligt förlöjligande l. komisk efterbildning av (stilen i) ett litterärt värk (ofta karakteriserad av en löjeväckande kontrast mellan den allvarliga l. högstämda stilen o. det ”låga” ämnet); äv. om liknande efterbildning av (personer l. deras) uppträdande l. sätt att tala l. bete sig, stundom äv. av andra företeelser; särsk. i uttr. en parodi på (förr äv. av l. över) ngt; äv. allmännare o. abstraktare: den konst- l. litteraturart, som omfattar dylika efterbildningar, parodisk diktning l. skaldekonst o. d.; jfr KARIKATYR 1, 3, TRAVESTI. Weise 137 (1697). DA 1771, nr 3, s. 3 (: öfver). Om Parodien, eller det Hottentottiska i Vitterheten. Thorild (SVS) 3: 32 (1791; rubrik). Leopold 6: 315 (1813: af). Benedictsson Folkl. 80 (1887; om person; jfr 2). Tredje opponenten .. improviserade (vid disputationsmiddagen) en parodi på (avhandlingen). Siwertz JoDr. 90 (1928). 3SAH LII. 2: 344 (1941). jfr: (Vissa isländska sagor äro) allenast Munckarnes parodier öfver Hedendomens vahntro. Schück VittA 5: 42 (i handl. fr. 1747). — jfr BIBEL-, SJÄLV-, STIL-PARODI.
2) i utvidgad anv. av 1; om ngt som är en (komisk) vrångbild av vad det borde vara; äv. allmännare, om person l. djur l. sak som vid jämförelse med ngn annan resp. ngt annat ter sig ss. en (komisk) vrångbild av denna l. detta; särsk. i uttr. parodi på (förr äv. av l. över) ngt; jfr KARIKATYR 2. Thorild (SVS) 3: 93 (1791: af). Vitterhets academiens sammanträde (den 9 nov. 1819) .. utgjorde en verklig parodi på vittra samfunds öfverläggningar. Schück VittA 7: 380 (i handl. fr. 1819). Den smånätta parodi på stad, som nämner sig Södertelge. Kullberg Mem. 1: 26 (1835). Parodier på folkomröstning under hotet av franska bajonetter. Almquist VärldH 7: 133 (1928).
Ssgr: (1, 2) PARODI-ARTAD, p. adj. —
Avledn.: PARODIERA, v., -ing. [jfr fr. parodier] till 1 (2): göra (ngt) till föremål för en parodi, skriva l. åstadkomma en parodi på (ngt), behandla (ngt) parodiskt, förlöjligande härma (ngt); äv. med avs. på person, i sht författare. Homerus, Virgilius och andre äro mera än en gång parodierade. Browallius Holbg 7 (1744). Karlen parodierade en militärisk hälsning. Janson Lögn. 31 (1912). Wägner Lagerlöf 2: 61 (1943). särsk. [jfr motsv. anv. av fr. parodié] (†) i p. pf. i bet.: som utgör en parodi, parodi-; särsk. i uttr. parodierad efter ngt l. från ngn, skapad l. åstadkommen gm parodiering av ngt resp. av ngt som finns hos ngn. Parodierade krigsmän. Agrell Maroco 1: 28 (1789, 1796). Skeppar Rolf, Lust-Spel .. Parodierat efter Skåde-Spelet Birger Jarl. DA 1793, nr 17, s. 2. Verser, parodierade från Homerus och Euripides. Rydberg 13: 209 (1893). jfr SP 1792, nr 58, s. 3. —
PARODISK040, adj. [jfr t. parodisch, fr. parodique, gr. παρῳδικός]
1) till 1: som utgör en parodi, som härmar ngt på ett förlöjligande sätt, parodierande, parodi-. Leopold 2: 349 (1802, 1815). Bibeln är af alla föremål det lättaste för parodisk behandling. PoetK 1816, s. LIV. 3SAH LIII. 2: 183 (1942). jfr bibel-parodisk.
2) till 2; särsk.: som utgör en komisk vrångbild av vad det borde vara. Den parodiska spanska fästningen Tarifa. Nyblom Österut 2 (1908). Heerberger Dag 51 (1939). —
PARODIST104, m.||ig. [jfr t. parodist, fr. parodiste] till 1: person som parodierar ngt; parodiförfattare. Tome dåre! parodist! Thorild (SVS) 1: 111 (1784; om Kellgren). Svanberg HeidenstFröd. 157 (1934).
Avledn.: parodistisk, adj. [jfr t. parodistisch] (mera tillf.) parodisk. Gullberg RomVästf. (1880; i boktiteln). Wrangel Dikten 266 (1912).
Spoiler title
Spoiler content