SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PATRA, v. -ade.
Etymologi
[fsv. patra, sv. dial. patra, pattra; jfr mlt. pateren, ävensom isl. pati, prat, glunkande, rykte, nyisl. pata, prata, gestikulera; sannol. till ett ljudbetecknande germ. pat-, möjl. rotbesläktat med gr. βάζω, pratar, lat. babulus, pratmakare. — Jfr PADDRA]
(†) prata; pladdra. Flere som fremmande tungmål patra. Messenius Ret. D 2 b (1610). Elimæus Trautzich C 1 a (1617).
Spoiler title
Spoiler content