publicerad: 1952
PATOS pa4tos, n. (Thorild (SVS) 3: 15 (1791) osv.), äv. (numera mindre br.) r. l. m. (SvLitTidn. 1821, sp. 728, Fridell Grepp. 191 (1948: rättspatosen)); best. -et, ss. r. l. m. -en, stundom äv. i best. anv. utan slutart. (PoetK 1818, s. x, GHT 1943, nr 169, s. 2).
Ordformer
(förr äv. pathos)
stark (dominerande, vanl. högstämd) känsla l. (sinnes)rörelse; särsk. om dylik känsla som är bestämd av strävan att nå visst mål l. utgör det drivande incitamentet för värksamhet (av viss art), lidelse; äv. om dylik känsla l. lidelse ss. meddelad åt l. uttryckt i konst- l. litteraturalster l. yttrande o. d.; stundom: högstämdhet l. lyftning; i filosofiska o. estetiska framställningar stundom med begreppet fattat o. modifierat på olika sätt. Thorild (SVS) 2: 211 (c. 1786). Höghet och Pathos! det var mit lif! Därs. 3: 424 (c. 1790). Den goda viljan uti positivt förhållande till den med henne förenade passionens styrka är pathos. Ljunggren Est. 2: 106 (1860). Där italienaren .. berusar sig av ordens patos, är spanjoren knapp, hård, kärv. Spanjoren älskar handlingens patos. Hultenberg Lothar SpanSjäl 200 (1921). Det lyriskt mättade, subjektiva patos, som uppbär .. (Tjajkovskijs) verk. Jeanson (o. Rabe) 2: 309 (1931). Ingmar Ingmarsson, vars enda patos var rättfärdigheten. Wägner Lagerlöf 1: 214 (1942). — jfr LIVS-, RÄTTS-, SANNINGS-PATOS m. fl. — särsk. om känsla l. lidelse l. känslofullhet l. högstämdhet o. d. som gör intryck av förkonstling l. salvelsefullhet l. svulst l. uppstyltning o. d.; särsk. dels med karakteriserande attribut, i sådana uttr. som falskt l. uppskruvat o. d. patos, dels (med mer l. mindre klandrande innebörd) övergående i bet.: konstlad l. oäkta känslo- l. lidelsefullhet (hos person l. framställningssätt o. d.), svulst(ighet), uppstyltning o. d. SvLitTidn. 1821, sp. 728. Hvad .. (Wingård) hade att säga, det sade han .. utan pathos i åthäfvorna. 2SAH 26: 193 (1852). (Mefisto) deklamerar med gudsnådlig patos. Fröding Guit. 93 (1891). 3SAH LV. 1: 61 (1944).
Spoiler title
Spoiler content