PATRASK patras4k, n.; best. -et; pl. (knappast br.) = (Östergren(1934)).
Etymologi
[sv. dial. patrask, patterask, patarask, patärask, trapask, pratask; snarast en bildning av samma slag som PLADASKo. utgående från PASK(jfr d. o. 1, 4, ävensom PASKER) o. TRASK,traskande, byke, pack (jfr TRASKER,landstrykare o. d.)]
= PACK, sbst.1 3; numera i sht om sjaskiga l. föraktliga l. ynkliga l. hållningslösa människor. SvBrIt. 1: 47(c. 1700). Vanlige Dårhus-tokar plä påstå, at de äro .. förvanter med den eller den Konungen eller Drotningen eller Hertigen .. skällande derföre alle andre för patrask. Dalin Arg. 2: 233(1754; uppl. 1734: Canaille). Ers excellens kan kanske lugna patrasket med några ord från balkongen. Söderberg Ödest. 140(1922). Det är blott allt för sant att människorna i gemen äro ett fruktansvärt patrask. Segerstedt Händ. 95(1926). — jfr TIGGAR-, TJÄNSTFOLKS-, ZIGENAR-PATRASK.— särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., = PACK, sbst.1 3 b α, β. Med vampyrer, varulfvar och dylikt patrask hafva .. (feerna) intet gemensamt. Bergström LittNat. 264(1889). Nilsson FestdVard. 142(1925; om djur).
