publicerad: 1952
PATRIARK pat1riar4k, m.; best. -en; pl. -er (i äldre språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. patriarka, Apg. 7: 8 (NT 1526) osv.) ((†) -ar, möjl. äv. att hänföra till sg. patriarka, Apg. 7: 8 (NT 1526), PJAngermannus Vthl. E 3 a (1622)); förr äv. PATRIARKA, m.; pl. -er l. -ar (se ovan).
Ordformer
(-ark (-arch, -arck) 1526 (: patriarchen, sg. best.), 1538 osv. -arka (-archa) 1526—1679)
Etymologi
[fsv. patriarke; jfr isl. patriarki, ävensom mlt. patriarch(e), t. patriarch; av lat. patriarcha, patriarches; av gr. πατριάρχης, av πατρι-, ssgsform av πατριά, härkomst, stam, släkte, till πατήρ, fader (etymologiskt identiskt med FADER), o. -άρχης, till ἄρχω, leder, börjar, härskar (jfr MONARK). — Jfr PATRIARKAL, PATRIARKALISK, PATRIARKALISM, PATRIARKALISTISK, PATRIARKAT]
1) benämning på Israels ur- l. stamfäder (Abraham, Isak o. Jakob samt Jakobs tolv söner); äv. allmännare, om andra i Gamla testamentet omtalade personer (betraktade ss. stamfäder för folk l. släkter). Then patriarchen Dauid. Apg. 2: 29 (NT 1526). Jacob födde the tolff Patriarchar. Därs. 7: 8. Abraham patriarcha. Ebr. 7: 4 (Därs.). Vårt slägtes Patriark. JGOxenstierna 4: 174 (1815; om Adam). Patriarken Job. Geijer I. 1: 255 (1845). Wägner Lagerlöf 1: 159 (1942). jfr UR-PATRIARK.
2) (om ä. judiska förh.) benämning på l. titel för ordföranden i judarnas stora råd (sanhedrin) i Palestina; stundom äv. om ledaren för de judiska högskolorna i Babylon under senantiken o. den tidigare medeltiden. ConvLex. (1824). SvUppslB 14: 665 (1933).
3) benämning på l. titel för vissa högre kyrkliga ämbetsinnehavare inom den äldre kristna kyrkan l. (i senare tid) inom den romersk-katolska o. den grekisk-ortodoxa kyrkan samt inom de schismatiska kyrkorna i orienten (av vilka några äro unierade med Rom); särsk. om (över)-biskoparna l. de kyrkliga överhuvudena över Alexandria, Antiokia, Konstantinopel o. Jerusalem (särsk. dels sådana tillhörande den grekiskortodoxa kyrkan, av vilka patriarken i Konstantinopel är den förnämste o. kallas ekumenisk patriark, dels sådana tillhörande den romerskkatolska kyrkan, av vilka de för Alexandria, Antiokia o. Konstantinopel residera i Rom). VarRerV 12 (1538). Han screff sigh vth för en patriarch aff Antiochien. OPetri Kr. 261 (c. 1540). Patriarchen .. i Muskou. Widekindi KrijgH 139 (1671). I österlandet talas .. tidigt om fyra patriarker, hvilke hade säte i Alexandria, Antiokia, Jerusalem och Konstantinopel. Hildebrand Medelt. 3: 113 (1899). Att utom den latinske patriarken .. ha turkarna äfven deporterat (från Jerusalem) den grekiske patriarken .. samt patriarken för det armeniska rådet. SvD(A) 1917, nr 345 B, s. 4. Den ekumeniske patriarken (i Konstantinopel). Fehrman OrientK 41 (1920).
4) i vissa ordenssamfund: (titel för) person som tillhör viss grad l. bekläder viss befattning o. d. FoU 17: 279 (cit. fr. 1786). GradritualOddFellow 9 (1925).
5) i bildl. anv. av 1 (o. 3); särsk. om (vördnadsvärd) åldring (som är huvudman l. stamfader för en familj l. släkt); äv. om (till hög ålder kommen) styresman (i kyrka l. stat), i sht sådan som utövar sin styrelse på ett (lands)faderligt sätt; äv.: nestor; stundom äv. om grundläggare av l. banbrytare l. huvudman för ngt; äv. i utvidgad anv., om sak; ofta i uttr. ngts patriark, stundom äv. patriark för (förr äv. av) ngt. Aff .. Thoma Aquinate, Scoto, och andre Patriarcher aff Pedanterien. Brask Pufendorf Hist. 442 (1680). De lärda mödors Patriarch i vårt Fädernesland. Thorild (SVS) 3: 82 (1791; om C. C. Gjörwell). (Bankiren Mesmer) är en nära slägting till Magnetismens ryktbara patriark. Atterbom Minn. 81 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Kapellets klockare, en nittioårig patriark. Almqvist Kap. 20 (1838). Du såg blott den orättvist smädade patriarken (dvs. konung K. XIV J.). 3SAH XLVIII. 2: 103 (1841). Skogens patriarker. Bremer Brev 4: 157 (1861; om gamla träd). Sylwan (o. Bing) 1: 395 (1910: för). särsk.
a) (†) övergående i bet.: lärofader, auktoritativ (kyrklig) lärare; äv.: (ngns) förebild. (Kejsar Diocletianus) hafwa Påfwarna i Rom til Patron och Patriark. Schroderus Os. 1: 219 (1635; lat. orig.: Patriarcham). Albertus Hardeberg .. betygade medh Zwinglio, sin Patriark, at the wijse Hedningar wore salige bleffne. Därs. III. 2: 65 (lat. orig.: Patriarcha).
Ssgr (i allm. till 3): A: (1) PATRIARK-CITRON. [jfr t. patriarchenzitrone] (†) ett slags på Sicilien odlade (söta) citroner; jfr adams-äpple 1. Synnerberg 80 (1815). Ekbohrn (1904). —
(1) -HISTORIA. [jfr t. patriarchengeschichte] (i fackspr.) benämning på den del (kap. 12—50) av första mosebok som skildrar patriarkernas historia; vanl. i sg. best. Esscher Abr. 24 (1892). —
-HUSBLOSS~02. [jfr t. patriarchenhausenblase; efter ry. patriaršij klej] (numera knappast br.) ett slags husbloss från Astrakan av god kvalité. Lennmalm Handelsv. 325 (1867). Rosendahl Farm. 456 (1897). —
-KORS. (patriark- 1883 osv. patriarke- 1693. patriarken- 1745) [jfr t. patriarchenkreuz] = patriarkal-kors. HSH 3: 141 (1693; i ordenskedja). Patriarkkorset med tre tvärbjälkar. Hellerström Liturg. 50 (1932). SvUppslB 15: 1107 (1933). —
(5) -MIN, r. l. m. l. f. särsk. (†) allmännare: patriarkutseende; jfr min, sbst. 4. Thorild Gransk. 1784, s. 68. —
(1, 3, 5) -SKÄGG. om långt vitt l. grått skägg. Rektorn .. (var) en god gubbe med patriarkskägg. PMolin (1884) hos Attorps Molin 23. —
-STAV. (om utländska förh.) stav (kräkla) som tillhör patriarks ämbetsskrud; äv. ss. symbol för patriarkämbete; jfr biskops-stav. Porten samtycker således at gifva Patriarch stafven åt den som offrat mäst åt vederbörande. Björnståhl Resa 6: 20 (1778). —
-STOL. (om utländska förh.) för patriark avsedd (rikt utsmyckad) stol i kyrka; äv. mer l. mindre bildl., övergående i bet.: patriarkämbete. Björnståhl Resa 6: 18 (1778; bildl.). Ödmann StrSaml. 3: 131 (1788). —
-SÄTE. (patriarks- 1635) (numera bl. tillf.) jfr -stol, ävensom biskops-säte 1. Schroderus Os. 2: 633 (1635). —
(1—3) -TID. särsk. till 1: tid varunder patriarkerna levde; vanl. i sg. best. Söderblom Gudstr. 350 (1914). —
(1, 3, 5) -TYP. —
(1, 3, 5) -UTSEENDE~0200, n. —
(1, 5) -VÄLDE. (mera tillf.) patriarks (husbonde)välde; patriarkaliskt välde. Bolin Statsl. 2: 124 (1871). —
-ÄMBETE~020. (patriark- 1851 osv. patriarks- 1635—1828) patriarks ämbete; jfr patriarkat. Schroderus Os. 2: 423 (1635).
B (†): PATRIARKE-KORS, se A. —
C (†): PATRIARKEN-KORS, se A. —
D (mindre br.): PATRIARKS-SÄTE, -TITEL, -VÄRDIGHET, -ÄMBETE, se A.
Avledn.: PATRIARKA, f. (tillf.) till 5 b: kvinna som utövar strängt modersvälde. Nyblom Kvinna 209 (1948). —
PATRIARKINNA, f. (†) till 1, om Israels patriarkers hustrur l. (allmännare) om andra i Gamla testamentet omtalade kvinnor (betraktade ss. stammödrar för folk l. släkter); jfr matriark. Patriarchinnan Sara. PJGothus Hunnius Hust. 203 (1606). Brenner Dikt. 1: 234 (1710, 1713). —
PATRIARKISK, adj. [jfr t. patriarchisch, ävensom senlat. patriarchicus, gr. πατριαρχικός] (†)
1) till 1 (o. 5): som hör samman med l. påminner om l. har avseende på patriarkerna l. deras tid l. levnadsförhållanden o. d.; stundom: patriarkalisk. Dryselius Måne 18 (1694). (Var) Framskymtar hennes (dvs. hyddans) tak, i patriarkisk frid, / Dit tonen aldrig hann af en förderfvad tid? Wallin Vitt. 1: 19 (1805).
2) till 3: som tillhör l. har avseende på en patriark. Thet Patriarchiske Biblioteket (i Konstantinopel). Schroderus Os. 2: 333 (1635).
Spoiler title
Spoiler content