SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PIMSTEN pim3~ste2n l. PIMPSTEN pim3p~ l. pim3~ (i vers ∪ — Spegel GW 111 (1685)), r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar.
Ordformer
(bim- 16981818. pim- 1640 osv. pimb- 1645. pimp- 1640 osv. pimssten 17101872)
Etymologi
[jfr d. pimpsten, ä. d. pimsesten; av lt. pimpsteen l. ä. holl. pimsteen; jfr mnl. pimpsteen, pomssteen m. m., holl. puimsteen, t. bim(s)stein, feng. pumicstan, eng. pumicestone; av PIMS, sbst.3, o. STEN]
lätt, starkt blåsig lavabärgart som bl. a. användes (i form av bitar l. pulver) vid slipning o. polering (särsk. av trä) o. (i form av bitar) vid behandling av hudförhårdnader; äv. om stycke av denna bärgart; jfr KLÅ-STEN. SthmStadsord. 1: 84 (1640). The Kellor .. / Som spruta .. Eld .. / Sampt häfwa .. ifrån sig .. / Pimstenar. Spegel GW 111 (1685). Pimpsten och skäftgräs att gnida bordet med. Almqvist AmH 2: 69 (1840). Pimpsten är ett .. ämne, som fått sin form genom gasers inverkan på .. lavor. Lindström Lyell 231 (1857). LindbladHb. 11: 154 (1925). — jfr BASALT-, TOALETT-PIMSTEN m. fl.
Ssgr: PIMSTENS-ARTAD, p. adj. Rinman JärnH 702 (1782).
-BIT. Berzelius Brev 14: 221 (1843).
-DAMM, n. (med prägel av fackspr., tillf.) om mycket fint pulveriserad pimsten. Daguerre 2 (1839).
-DRIFT. (i fackspr.) företeelsen att ur en vulkan kastad pimsten (förd av strömmar o. vindar) driver på havet (till avlägsna kuster). Ymer 1927, s. 54. Den cirkumpolära pimpstensdriften. Fennia LIII. 1: 49 (1930).
-DUK. tekn. polerduk med ett ytlager av pulveriserad pimsten. SFS 1916, s. 952.
-LAGER, n. särsk. geol. jfr lager, sbst.3 1 a. Nathorst JordH 208 (1889).
-MJÖL. (†) tekn. o. handel. (fint) pulveriserad pimsten. AHB 119: 23 (1884). Därs. 123: 81 (1885).
-PAPPER. (numera föga br.) tekn. o. handel. för polering o. slipning avsett papper med ett ytlager av pulveriserad pimsten; jfr poler-, sand-papper. Eneberg Karmarsch 2: 544 (1861). 2UB 8: 181 (1900). Kjellin 860 (1927).
-PLATTA, r. l. f. (i sht förr) (för eldfasta konstruktioner avsedd) platta av pimstenssand o. cement l. dyl. SFS 1917, s. 1095. VaruhbTulltaxa 1: 368 (1931).
-PULVER. tekn. o. handel. av finfördelad pimsten bestående pulver som i sht användes som slip- o. polermedel. Rinman 2: 765 (1789). HantvB I. 1: 135 (1934).
-RÄGN. (om förh. i vulkaniska områden) jfr ask-rägn. Rydberg KultFörel. 2: 157 (1885).
-SAND. geol. o. tekn. samling av bärgartsfragment som likna pimsten o. utkastats ur en vulkankrater i form av sandartade korn; jfr -tegel. Ekenberg (o. Landin) 144 (1888).
-SÅPA, r. l. f. (†) handel. såpa tillsatt med pimstenspulver. (Ekenberg o.) Landin 902 (1894).
-TEGEL. byggn. tegel innehållande pimstenssand. Ekenberg (o. Landin) 144 (1888).
-TVÅL. [jfr t. bimssteinseife] handel. tvål tillsatt med pimstenspulver. Åstrand 2: 194 (1855). HandHantv. Hand. 7: 163 (1939).
Spoiler title
Spoiler content