SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIN pi4n, förr äv. PINA, oböjl. adj. o. adv.
Ordformer
(pin 1792 osv. pina 1844)
Etymologi
[sv. dial. pin, pina; jfr motsv. anv. av d. pin-, pine- o. nor. pine, pine- samt av PINANDE, p. adj. (se PINA, v. I 6 b δ), PINLIG (se d. o. 5) o. PINSAM (se d. o. 5); till PINA, sbst., l. PINA, v.]
(vard.) förstärkningsord. — Anm. Flertalet av de förb. i vilka ordet uppträder kunna äv. hopskrivas till ssgr (stundom med bindestreck mellan ssgslederna). De båda lederna i dessa ssgr betonas emellertid ofta ss. två ord (jfr uttalsuppgifter hos Dalin, t. ex. PINFULL pi´n fúll, PINFÄRSK pi´n fä´rrsk).
1) ss. adverbiell bestämning till adjektiv l. adverb l. adverbiella uttr. o. i däremot svarande ssgr: komplett, absolut, totalt, fullkomligt, alldeles; i högsta grad, genom-; t. ex.:
pin arg, blixtrande arg. Siwertz Vatt. 26 (1925). — pinblå, intensivt blå. VL 1893, nr 103, s. 3. En pinblå himmel. Nyblom Vän. 159 (1912). — pin full l. pinfull.
a) proppfull, bräddfull. Almqvist Går an 66 (1839). Album .. / Pinfullt med porträtter. Idun 1901, s. 102.
b) höggradigt berusad, stupfull. SvTyHlex. (1851). Koch Timmerd. 317 (1913). jfr (ordlekande): Månen är pinfull, som en rekryt, innan han svurit fanan. Blanche FlStadsg. 272 (1847). — pin färsk l. pinfärsk, absolut färsk l. ny. SvTyHlex. (1851). Pinfärskt kött. Scholander I. 2: 57 (c. 1870). En pin färsk badortshistoria. ST 1929, nr 194, s. 8. — pin förtjust, ”stormförtjust”. Benedictsson Peng. 251 (1885). — pin glad, ytterst glad. Nycander UngfGaml. 35 (1900). — pingrann (enst.), ”rasande” grann. Thorild (SVS) 3: 239 (1792). — pina hett, i uttr. få pina hett (enst., †), få det ordentligt ”hett om öronen”. Nog skall Zachris få pina hett för det han inte kom. Vasenius Top. 2: 491 (cit. fr. 1844). — pin i gungan, höggradigt berusad. UngGubb. 1885, s. 4. — pin i karriär (†), i full karriär; jfr 2 a. Adelsköld Dagsv. 1: 184 (1899). — pinkvick (enst.), ”rasande” kvick. Thorild (SVS) 3: 239 (1792). — pin kär l. pinkär. a) höggradigt l. ”ohjälpligt” förälskad. Cederborgh OT 4: 63 (1818). Krusenstjerna Pahlen 4: 176 (1933). b) (i Finl.) i uttr. springa l. lägga i väg o. d. för pinkära livet, springa osv. ”för brinnande livet”. Lindholm Sibbo 1: 119 (1890). Munsterhjelm TavSkog. 130 (1932). — pin livad. a) ”rasande” skojig o. d. Jag har haft pin lifvadt hela da'n. Janson Gast. 118 (1902). b) (mera tillf.) ”väldigt” upprymd; mycket pigg (på ngt). Vi ha redan ätit frukost och äro pin lifvade. Engström Kryss 43 (1912). Flickan .. blef så pin lifvad på röda fransar, att (osv.). Norlind Hell 1: 118 (1912). — pinlärd (enst.), spränglärd l. dyl. Sjöberg (SVS) 2: 135 (1815). — pin ny, splitter ny. Cederström Ströft. 84 (1915). — pinsalt, förfärligt salt, ettersalt. Bremer Pres. 331 (1834). — pinsnål, genomsnål. SD(L) 1904, nr 126, s. 5. — pinstor (enst.), ofantligt stor l. dyl. Thorild (SVS) 3: 239 (1792). — pin säker l. pinsäker, absolut säker, tvärsäker. Larsson i By BergsmH 2: 23 (1918). — pin tom, absolut tom. Fitinghoff Tafl. 34 (1886). — pintorr, snustorr; alldeles förtorkad l. skrumpnad; äv. bildl. SvLitTidn. 1820, sp. 171. PT 1910, nr 60 A, s. 3 (bildl.). — pin våt (tillf.), genomvåt. Agrell Sthm 20 (1892). — pin värre, ännu värre. Han blir bara pin värre. Landsm. VIII. 3: 355 (c. 1900).
2) ss. attributiv bestämning till ett substantiv o. i däremot svarande ssgr.
a) (numera nästan bl. i Finl.) i förb. o. ssgr som beteckna hastig förflyttning; t. ex.: i pingalopp (†), i full galopp. Topelius Läsn. 7: 109 (1891). — i pin karriär l. i pinkarriär, i full karriär; jfr pin i karriär. AFSoldan (1840) hos Aho Soldan 31. Så bar det af .. i pin-carrier, så att snön yrde omkring dem. Topelius Fält. 3: 26 (1858). Gummerus JägAktiv. 394 (1927). — i pinsken (föga br.), i fullt l. vilt sken. TPedFinl. 1895, s. 125. Westermarck NylFolks. 2: 54 (1913).
b) i uttr. på pin kiv, på rent kiv, bara på kiv. Fyris 1914, s. 95. NDA(A) 1934, nr 137, s. 13.
Ssgr, se under 1 o. 2 ovan.
Spoiler title
Spoiler content