PISÉ pise4, r.; best. -n.
Etymologi
[av fr. pisé; till piser, stampa, av (en vulgärlat. variant till) lat. pi(n)sare (jfr PISTILL)]
(i sht om utländska förh.) byggn. som material i murar använd blandning av lerjord, småsten o. d. som tillstampas i formar, varefter den färdiga muren l. murdelen torkar o. hårdnar, sedan formen borttagits; murvärk av dylikt material. Rothstein Byggn. 440 (1859). Upmark Lübke 304 (1872). 3NF 14: 445 (1931). jfr (†): (Träbarackerna) skola förvandlas till ’pisé' eller gjuthus af lera. Edholm SvunnD 258 (1858).
Ssgr (i sht om utländska förh., byggn.): PISÉ-BYGGNAD. SvUppslB (1934). —
