SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PISK pis4k, sbst.2, n. (Lind (1749) osv.), ngn gg r. l. f. (Ahlman (1872), Östergren (1935)); best. -et, ss. r. l. f. -en.
Etymologi
[sv. dial. pisk; till PISKA, v.]
(vard.) aga, stryk (eg. med piska); särsk. i uttr. få pisk, få stryk. Dalius Valet. A 3 a (1681). Sen Lena ber för dej, ska du slippa mer pisk. Moberg Rask. 294 (1927).
Spoiler title
Spoiler content