SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FARTYG fa3r~ty2g l. fa3rtyg2, n. ((†) r. l. m. Spole Alm. 1691, s. 31 (i koll. bet.), Gosselman Sjöm. 2: 1 (1839)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(-ty UrFinlH 254 (1716), HFinlÖ 1: 422 (1730))
Etymologi
[liksom d. fartøj av nt. fartüg l. holl. vaartuig, av nt. faren resp. holl. varen (se FARA, v.2) o. nt. tüg resp. holl. tuig, redskap (se TYG); jfr t. fahrzeug]
1) (†) i allm.: transportmedel; såväl om transportmedel till lands (dragare, fordon o. d.) som om transportmedel till sjöss (i senare fallet utan bestämd gräns övergående i bet. 2); äv. (o. möjl. urspr.) koll.; jfr FARKOST 1. Sönderhugga, oppbränna och ruinera alla Weichsellcaner och annat faartygh. Dahlberg Dagb. 92 (c. 1660; uppl. 1912). Fohrmän och Skipare på .. (vissa) Fahrtygh, må sielfwe icke försäkra något Gods; ey heller låta försäkra sina Skutor, Wagnar .. eller Hästar. Sjöl. 1667, Förs. 18. Båtar, eller annor Fahrtygh. Därs., Sjösk. 15; möjl. till 2. Tå sökte de up all den fahrtyg de kunde finna i Mälaren. Spole Alm. 1691, s. 31. Altså tilsades wederbörande (hästkrögare) at skaffa och tilhandz hafva dhe fahrtyg som til dhe resandes fortkombst fordras. VRP 1701, s. 534. Tilreder någon fartyg, ther man kan sättia Paulum vppå, at the måga föra honom oskaddan til landzhöfdingan Felicem. Apg. 23: 24 (Bib. 1703; NT 1526, Bib. 1541: farkost, Bib. 1917: åsnor; Vulg.: jumenta). Behörige hästar och fahrtyg. VRP 16/5 1734. Schultze Fisk. 92 (1778).
2) transport- l. fortskaffningsmedel på vatten; i ä. tid ofta liktydigt med BÅT 1 a, numera vanl. om större dyl. fortskaffningsmedel som drives med maskinkraft l. segel; jfr FARKOST 2. Stiernman Com. 4: 212 (1679). Skepp eller smärre barker och fartyg, de betala 1 Riksd. courant. Eneman Resa 70 (1712). Skulle .. Assecurance-Compagniet i Sverige komma i Credit .., fruktas at många andra Nationer der skulle låta försäkra sina fartyg. Dalin Arg. 1: 126 (1733, 1754). Åtskilliga batterier .. kunde beskiuta alla skepp och fahrtyg. Nordberg C12 1: 561 (1740). (Lat.) navigium majus, (sv.) fartyg. Juslenius 292 (1745). Han fick äfven af Sverige 10 väl utrustade Fartyg, under befäl af Bernt von Mehlen. Tornquist Utk. 1: 13 (1788). Fartyg och båtar. ArbB 134 (1887). Fartygen (kunde) vara af enklaste beskaffenhet — urhålkade trädstammar, timmerflottor o. dyl. EkonS 1: 345 (1893). — jfr BEVAKNINGS-, BÄRGNINGS-, FISKAR(E)-, FRAKT-, FYR-, HANDELS-, JÄRN-, KANAL-, KAPAR(E)-, KOFFERDI-, KRIGS-, KRONO-, LAST-, LOGEMENTS-, MIN-, MOTOR-, PANSAR-, RODD-, SEGEL-, SKOL-, SKÄRGÅRDS-, SMÅ-, TRANSPORT-, TRÄ-, ÅNG-, ÖRLOGS-, ÖVNINGS-FARTYG m. fl. — särsk.
a) (†) skeppsbåt. Herrar Vederbörande togo i öfvervägning, så väl at skeppet (efter stormen) vore utan fartyg, som at provianten kunde brista. Wallenberg Gal. 54 (1771; uppl. 1921).
b) sjömil. i uttr. enkelt fartyg, fartyg som icke lyder under annan särskilt förordnad befälhavare än egen chef. Bæckström Sjökr. 1: 87 (1887). UFlott. 1: 80 (1903).
3) [utvidgad anv. av 2] om luftfarkost; bl. i ssgrna FLYG-, LUFT-FARTYG.
Ssgr (till 2. Anm. Ssgr med fartygs- uppträda ganska sent. Motsvarande ssgr med SKEPPS- äro i allm. betydligt äldre.): FARTYGS-ANKARE.
-ARTILLERI. sjöartilleri. Wrangel SvFlBok 161 (1898).
-AVGIFT~02 l. ~20. (i fackspr.) den del av portot för ett radiotelegram som tillkommer det avsändande fartyget. —
-BECK. (mindre br.) skeppsb. beck som hälles i springorna mellan bordläggnings- l. däcksplankor, sedan de tätats med drev. TLev. 1901, nr 10, s. 1.
-BEFÄL.
-BEFÄLHAVARE~10200 l. ~02100. —
-BESÄTTNING.
-BOTTEN. särsk. sjöt. undersida av ett fartygs skrov under vattenlinjen. Witt Skeppsb. 228 (1863).
-BREDD. ett fartygs bredd mätt vid dess bredaste del (ytterkanten av timren); äv. allmännare: avstånd motsvarande bredden av ett fartyg. Ett par fartygsbredder från stranden. SD(L) 1897, nr 4, s. 3. Stenfelt (1920).
-BROK. sjöt. brok som lägges kring ett fartyg, då det skall upphalas på bädd l. dragas av grund. Ginblockens stroppar fastsättas vid fartygsbroken. Frick o. Trolle 255 (1872).
-BRYGGA.
-BYGGANDE, n. —
-BYGGARE.
-BYGGE.
-BYGGNAD.
1) till BYGGNAD 2. ArbB 134 (1887).
2) (knappast br.) till BYGGNAD 3. Instr. 30/3 1791, s. 4. Witt Skeppsb. 65 (1857).
-BYGGNADS-KONST.
(jfr 2 a) -BÅT. sjöt. skeppsbåt. InternSignalb. (1902).
-CERT. (i fackspr.) klass l. slag av fartyg; jfr CERT 1. SFS 1874, nr 41, s. 24.
-CHEF. i sht sjömil. ReglFl. 1834, 1: 9. Den för sitt fartygs säkerhet och besättningens trygghet till lif och lem ansvarige fartygschefen. IllMilRevy 1898, s. 97.
-FÖRBAND. sjömil. sammanfattande benämning på de fartyg som stå under en gemensam befälhavare; jfr TRUPP-FÖRBAND. Wrangel SvFlBok 463 (1898).
-FÖRPASSNING. sjöt. i sht konkret: legitimationshandling för fartyg; jfr FISKE-, TULL-PASS.
-FÖRRÅD. sjöt. sammanfattande benämning på proviant-, beklädnads- o. utredningsförråd å utrustat fartyg. NF 5: 712 (1882).
-INGENJÖR. sjömil. å örlogsfartyg kommenderad mariningenjör som har uppsikt över fartygets maskiner, maskinpersonal m. m. TjReglArm. 1889, Bil. s. 8.
-INSPEKTION. i sg. best. l. i förb. statens fartygsinspektion äv. ss. benämning på under kommerskollegium sorterande sakkunniga som ha att övervaka fartygs byggnad, utrustning o. underhåll. SFS 1914, s. 1739.
-INSPEKTIONS-DISTRIKT. För utöfvande af den lokala tillsynen å fartyg inom riket skall detta enl. k. förordn. 31 dec. 1914 vara indeladt i tills vidare 6 distrikt (fartygsinspektionsdistrikt). 2NF 26: 1039 (1917).
-INTENDENT. sjömil. å örlogsfartyg kommenderad marinintendent som biträder fartygschefen i det som angår hushållningen o. redovisningen ombord o. som övervakar fartygets förråd. TjReglArm. 1889, Bil. s. 8.
-KLASS. (i fackspr.) jfr -CERT. Motorfartygen ha upptagits såsom en särskild fartygsklass.
-KONSTRUKTÖR. En framstående fartygskonstruktör och skeppsbyggare. TT 1876, s. 254.
-KROPP. skeppsb. jfr -SKROV. Witt Skeppsb. 220 (1863). Hufvudbeståndsdelarne af en fartygskropp utgöras af köl, stäfvar, spant och bordläggning, så förenade, att de tillsammans bilda en fullkomligt tät, flytande kropp. Engström Skeppsb. 9 (1889).
-LADDNING. (mindre br.) sjöt. fartygslast. BL 13: 317 (1847).
-LAST. Forssell Hist. II. 1: 45 (c. 1871, 1875).
-LED, r. l. m. jfr BÅT-LED. Tavaststjerna Morgonbris 146 (1884).
-LINJE. skeppsb. kontur av ett fartyg. Med ledning af fartygets konstruktionsritningar öfverföras (”utslås”) fartygslinjerna i naturlig storlek på det plana golfvet å varfvets ”utslagsvind”. Hägg Flottan 56 (1904).
-LÄGENHET~102 l. ~200. skeppslägenhet. Rydberg Vap. 241 (1891).
-LÄKARE. (i sht sjömil.) å örlogsfartyg kommenderad marinläkare. TjReglArm. 1889, Bil. s. 9.
-LÄNGD. Oxenstierna Vanderdecken 118 (1865). Med sannolikhet kan .. antagas, att fisktorpedon endast kan användas på korta afstånd, i de flesta fall på högst en fartygslängd. UB 7: 439 (1875).
-MANÖVER. (i sht sjömil.) Övningar i fartygsmanöver. SFS 1867, nr 38, s. 17.
-MATERIELL, r. —
-MODELL.
-MOTOR.
-PANNA. ångpanna på fartyg. Zidbäck (1890).
-PANSAR. Tillverkning af kanoner och fartygspansar. TT 1878, s. 271.
-PASTOR. sjömil. å örlogsfartyg kommenderad präst. ReglMarin. 2: 179 (1909).
-PLÅT. Saltpanne- .., ångpanne- .. och fartygs-plåtar. Eneberg Karmarsch 2: 229 (1861).
-PLÅTSLAGARE~0200. —
-PRÄST. sjöt. å fartyg i allm. anställd präst; förr äv. sjömil.: fartygspastor. TjReglArm. 1889, Bil. s. 9.
-REGISTER. särsk. om hos kommerskollegium enligt särsk. bestämmelser fört register över svenska fartyg. SFS 1891, nr 35, s. 2.
-RIGGARE. person som arbetar på riggning av fartyg. PT 1913, nr 238, s. 2.
-RITNING.
-RUM. inre utrymme i ett fartyg; äv.: avdelning i ett fartyg. SFS 1858, nr 9, s. 1.
-SIDA. Witt Skeppsb. 23 (1857).
-SKROV. jfr -KROPP. UB 7: 316 (1874). Nu knakar och stönar det i fartygsskrofvet. Strindberg TrOtr. 2: 41 (1887, 1890).
-SLIP. sjöt. upphalningsbädd (med tillhörande maskiner m. m.) för fartyg. Westin Hållf. 22 (1888).
-SPANT. (i fackspr.) —
-STATION. (i fackspr.) station för trådlös telegrafi l. telefoni ombord å fartyg. Flodström SvFolk 252 (1918).
-STÄV.
-TEKNIK. jfr -BYGGNADS-KONST.
-TEKNIKER. jfr -KONSTRUKTÖR. Nyström NKina 2: 192 (1914).
-TONNAGE. sjöt.
-TRAFIK.
-TYP. i sht sjömil. De olika fartygstypernas stridsvärde. UB 7: 569 (1875).
-UTRUSTNING~020. —
-UTSKJUTNING. (i Finl.) sjösättning av fartyg. Vasenius Top. 2: 62 (1914).
-VIS, adv. sjömil. varje fartyg för sig. Bæckström Sjökr. 1: 87 (1887).
-VÄBEL. sjömil. underofficer som har att övervaka ordning o. disciplin bland manskapet på ett örlogsfartyg. TSjöv. 1904, s. 33.
-ÅNGPANNA~020.
Spoiler title
Spoiler content