SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUTT put4, interj.
Etymologi
[ljudhärmande; jfr PUTTLA 2, PUTTRA 2]
(mera tillf.) återgivande vissa (dova, icke alltför starka, smattrande) ljud, t. ex. en svag knall l. ljudet av en motor; jfr PUFF, interj.; äv. i substantivisk anv. I fjärran dunkade en motorskuta, putt, putt, putt. Fridegård Tack 28 (1936). Det sa inte putt ens (när hjältenpå scenen skulle avlossa ett skott). Idun 1949, nr 50, s. 34.
Spoiler title
Spoiler content