SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PÄRT pær4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (Dalman 42 (1765: Nåckperter) osv.) ((†) -ar Rajalin Skiepzb. 174 (1730), Dalman 42 (1765); -or Platen Glascock 1: 257 (1836), Sparre Sjökad. 644 (1850)).
Ordformer
(per 1664 (: perlinner). pert 1685 (: Pertlijnor)—1945. pärt 1803 osv.)
Etymologi
[jfr d. pert; av mlt. pert l. mnl. pert, peert, paert, part (holl. paard), pärt, häst, motsv. fsax. perid, fht. parafrid, pferfrit, mht. pferit, t. pferd; ytterst av mlat. paraveredus, häst, av gr. παρά, bredvid (se PARA-), o. mlat. veredus, (lätt) häst, av galliskt urspr.]
sjöt.
1) eg.: häst; i ssgn PÄRT-LINA.
2) under en rå l. bom o. d. i bukt hängande tåg som användes ss. fotstöd vid arbete med seglen (o. vanl. hålles uppe med pärtridare). Rajalin Skiepzb. 174 (1730). Han stod uppe i pärten på en vajande bramrå. Siwertz ResK 87 (1929). jfr BEGINE-, JAGARBOMS-, KLYVARBOMS-, NOCK-, RÅ-PÄRT.
Ssgr (sjöt.): (2) PÄRT-KUNTA. jfr kunta 2 a. Ramsten 25 (1866). —
-LINA, r. l. f. [jfr (ä.) d. pertline; av ä. holl. peerd(e)lijn, holl. paarde(n)lijn, pärtlina, eg. om lina varmed en häst drog ett fartyg]
1) till 1: medelgrovt, kabelslaget tåg som användes till förtöjning o. förhalning av fartyg o. d., jaglina. HSH 32: 337 (1664). KrigVAH 1817, s. 87. 2NF 30: 713 (1920). Anm. till 1. På nedan anförda ställen förekommer den sannol. felaktiga formen portlina. Bodman FabrIndGbg 28 (i handl. fr. 1646). Rosenfeldt Tourville 49 (1698). Grundell UnderrArtill. 215 (1705).
2) (icke i fackspr.) till 2: pärt. Weste (1807). Mannen på rån står på en pärtlina. Hornborg Segelsjöf. 61 (1923). Rig 1941, s. 16. —
(2) -RIDARE, r. l. m. vid en rå l. bom o. d. fastgjort tåg vars nedre ända uppbär pärten o. håller denna på lämpligt avstånd från rån osv. Platen Glascock 1: 237 (1836). —
(2) -ÖGA. om i vardera ändan av en pärt splitsat öga avsett för pärtens fastgörande vid rån. VFl. 1915, s. 151.
Spoiler title
Spoiler content