RAD ra4d, sbst.2, i bet. 1 r. l. f. l. m.; i bet. 2 m.||ig.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. ra, m. (i bet. 1); jfr ä. d. rad, skelett, d. rad, skelett, (mager) kropp, figur, rackare, d. dial. (Bornh.) ra, rygg; sannol. identiskt med RAD, sbst.1, o. eg. betydande: rad av ben l. knotor; möjl. urspr. förkortning av BENRAD; jfr äv. sv. dial. rade, m., (djur)skelett, kärnhus m. m. (jfr RAD, sbst.3)]
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) rygg; i uttr. randa raden på ngn, prygla ngn, ”randa ryggen på ngn”. (Han) tog .. den långa .. trälinjalen och började randa raden på mig. Nilsson HistFärs 143 (1940).
SAOB
