SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAD ra4d, sbst.2, i bet. 1 r. l. f. l. m.; i bet. 2 m.||ig.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. ra, m. (i bet. 1); jfr ä. d. rad, skelett, d. rad, skelett, (mager) kropp, figur, rackare, d. dial. (Bornh.) ra, rygg; sannol. identiskt med RAD, sbst.1, o. eg. betydande: rad av ben l. knotor; möjl. urspr. förkortning av BENRAD; jfr äv. sv. dial. rade, m., (djur)skelett, kärnhus m. m. (jfr RAD, sbst.3)]
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) rygg; i uttr. randa raden på ngn, prygla ngn, ”randa ryggen på ngn”. (Han) tog .. den långa .. trälinjalen och började randa raden på mig. Nilsson HistFärs 143 (1940).
2) (†) om person: kanalje, rackare (se RACKARE, sbst. 4). Sahlstedt SagTupp. 13 (1758).
Spoiler title
Spoiler content