RAVIOLI rav1iå4li, äv. 1032, sbst. pl., äv. sg. r.; ss. sg. best. -n; förr äv. RAFFIALI, sbst. pl.
Ordformer
(raffiali 1884. ravioli 1879 osv.)
Etymologi
[jfr t. ravioli, pl. (ä. t. raffiolen, pl.), fr. ravioles, ravioli, pl.; av it. raviuoli (ravioli), pl.; jfr mlat. rabiolæ, pl., namn på en maträtt l. dyl.; möjl. av en avledning av lat. rapa, rapum (se ROVA). — Jfr REFELIER]
kok. maträtt bestående av bitar av deg (numera vanl. av mjöl, ägg o. salt) i två lager med en mellanliggande fyllning av hackat kött l. dyl., vilka kokas i saltat vatten l. buljong (förr äv. gräddades i ugn). Hagdahl Kok. 285 (1879). Langlet Husm. 505 (1884; av smördeg). Matlex. 806 (1956: raviolin).
